Waller är en av huvudmännen i Louis Therouxs nya Netflix-dokumentär Inside the manosphere. 

Han är också en av de objektivt sämst klädda män jag sett på tv. 

Om han burit kläder i rätt storlek skulle det riskera att dölja hans enorma muskler, och hur ska vi då veta att han är en sann alfahane? 

Faktum är att samtliga av de misogyna influerarna som figurerar i dokumentären klär sig förjävligt. Men till skillnad från sina kollegor är Justin Waller främst profilerad som framgångsrik affärsman. Den bilden måste förstärkas pedagogiskt, och vad bär affärsmän om inte kostym? 

Wallers illasittande kläder är inte bara en uppvisning i dålig smak, de är också en direkt illustration av manosfärens symbolvärden: män ska försörja, kvinnor ska tjäna.

Dessutom: Justin Wallers kostymer är medvetet för små eftersom det får honom att se större ut.

Om han burit kläder i rätt storlek skulle det riskera att dölja hans enorma muskler, och hur ska vi då veta att han är en sann alfahane? 

Mina tankar går till begreppet peacocking, hämtat från den gamla Neil Strauss-dängan The Game från 2005. Reportageboken följde författarens egen resa för att bli bättre på att attrahera det motsatta könet – bli en så kallad pick up artist – och ett steg var att klä sig lika iögonfallande som en påfågel.

Tanken var att man genom modiga klädval gjorde sig själv mer intressant i ett hav av random snubbar. En spexig hatt, ett par maxade solbrillor eller en flippig kostym skulle få tjejer att stanna upp, titta igen och sedan attraheras av djärvheten. 

Min personliga empiri säger att greppet absolut fungerar på många kvinnor, men också på många män. Se bara på Jim Jones eller Charles Manson – att vara en framgångsrik sektledare fordrar en viss panache.

Men det handlar så klart inte bara om att signalera vem man är.

Det handlar också om vem man vill bli sedd av. 

Wallers uppumpade businessprofil drar till sig killarna som vill bli rika på porr, nätkurser och fastighetsaffärer. En av de andra männen i dokumentären, Nicolas De Balinthazy, klär sig mer som en tonåring.

Influeraren, som går under namnet Sneako, har vuxit upp på internet och började som en vanlig gejmingyoutuber i tidiga tonåren. De senaste åren har han blivit en populär provokatör som är emot kvinnlig rösträtt och som hyllat nazisterna – något som upprepade gånger fått honom avstängd från streamingplattformarna.

Eftersom Sneakos huvudsakliga plattform är Youtube, och hans ämne konspirationsteorier – är det logiskt att han klär sig som en tonåring i hoodie och sweatpants. Hans ungdomliga stil gör det enkelt för en ung tittare att se honom som en vän, trots att han är vuxen. 

Detta blir särskilt tydligt under en scen i Inside the manosphere då Theroux och De Balinthazy går runt på Manhattan och filmar. Vid ett övergångsställe blir youtubaren igenkänd av ett gäng unga killar som vrålar förtjust och vill ta selfies med honom. 

De klär sig precis likadant som sin idol, trots att det sannolikt skiljer mer än tio år emellan dem – och de kallar honom ‘bro’, som om de vore kompisar.

Gemensamt för Waller och Sneako, förutom de ruttna värderingarna, är alltså att de klär sig för sina manliga följares blick. För att fånga den, hålla kvar den och bygga lojalitet.

Tidigare har kläder som deras varit tabu i modevärlden, för att inte säga paria. Men under de senaste modeveckorna, som gick i mål i Paris i början av mars, ifrågasattes den bilden. 

Muskelromantik och hypermaskulinitet gick som en röd tråd längs catwalken. 

Det konceptuella modehuset Matières Fécales (franska för ”avföring”) lät Bryan Johnson – miljardären som försöker leva för evigt medelst blodtransfusioner från sin egen son – stappla ned för runway iförd tajt grå polo. 

New York-designern Elena Velez castade looksmaxxer-profilen ”Clavicular” för att avsluta sin visning. 

Och modevärldens egen edgelord, designern Demna, fyllde Guccis catwalk med uppumpade testosteronmonster i kläder så små att de fick Justin Waller att se raffinerad ut.

För den insatte är det enkelt att avkoda dessa modevisningar som satir, samhällskommentar eller lek med konventioner. Men för en utomstående blir trenden bokstavlig.

Och i många unga mäns verklighet – där killar som Waller och Sneako styr – blir det bara ytterligare en bekräftelse på att idolerna har rätt. 

Ärligt talat, manosfärens frontfigurer skrämmer mig inte bara rent ideologiskt.

Jag är nästan lika oroad över vad de gör med herrmodet just nu.