Samtidigt hade Bukeles parti precis nominerat honom till en tredje presidentperiod, efter att hans parti skrivit om landets grundlag.

Bara veckor tidigare hade Trump välkomnat ännu en politisk bundsförvant, Colombias nyvalda president Abelardo de la Espriella.

– Han vann, STORT!, skrev den amerikanska presidenten på sitt sociala medium Truth Social.

I en intervju dagen därpå var han lika entusiastisk:

– Han låg tia och jag gav honom mitt officiella stöd. Sedan vann han valet! Surprise.

Donald Trumps reaktion på segraren i det colombianska presidentvalet i mitten av juni kunde ha gällt de flesta högerpresidenter som kommit till makten i Latinamerika de senaste åren. Från Nayib Bukele och Ecuadors Daniel Noboa till Argentinas Javier Milei har ledare öppet odlat relationen till Trump och mer eller mindre oförblommerat kopierat hans populistiska stil.

I Colombias fall har inspirationen dock tagits till en ny nivå. Enligt vissa går det nu att tala om en regelrätt trumpistisk rörelse i Latinamerika. 

Abelardo de la Espriella, som tillträder i augusti, var fram till förra sommaren en advokat som främst gjort sig känd för att ta sig an kontroversiella klienter. Bland dessa finns paramilitära grupper anklagade för människorättsbrott, en präst anklagad för våldtäkt, hjärnan bakom ett pyramidspel, samt Alex Saab som nu står åtalad i USA för att ha tvättat pengar åt Venezuelas regering.

Det var först efter att högerkandidaten Miguel Uribe Turbay sköts till döds under ett kampanjtal i juli förra året som de la Espriella bestämde sig för att ge sig in i politiken och utmana den sittande vänsterregeringen under Gustavo Petro.

Enligt vissa går det nu att tala om en regelrätt trumpistisk rörelse i Latinamerika.

Varifrån denna politiska nykomling skulle hämta sin inspiration blev snabbt tydligt. De la Espriella tog sig smeknamnet ”El Tigre”, i en referens till Javier Milei som kallas ”El Léon”. Likt Trump började han också göra kontroversiella uttalanden, som löftet att döda drogsmugglare ”som råttor, som kackerlackor”, och att ”skära upp magen” på vänstern om den blockerar hans agenda. Han säger sig också vara beredd att regera per dekret och lämna flera konventioner för mänskliga rättigheter.

Efter att Trump gett honom sitt officiella stöd efter den första valomgången i maj ringde de la Espriella honom och tackade. Trump förklarade senare för reportrar att Vita huset kommer att agera som ”andrepilot” i hans regering.

Enligt Forrest Hylton, som länge forskat om latinamerikansk politik vid universitet i Medellín, Bogotá, Växjö och numera vid Harvard, är detta ett mönster.

– Det är i princip hur situationen ser ut i Venezuela nu också [efter kidnappningen av president Nicolás Maduro]. Det är samma sak i Ecuador. Narkopresidenten [Daniel Noboa] där säger i princip: ”Ja, Trump är min andrepilot, jag har amerikanska stövlar på marken”, säger han till Flamman och fortsätter:

– Så de la Espriella kommer att följa samma mall som Ecuador och ta in amerikanska trupper i Colombia igen. De har ju funnits där av och till sedan 1980-talet i det colombianska fallet, men det här blir en helt ny nivå.

En ytterligare faktor som pekar på det är att de la Espriellas advokatbyrå och närmaste medarbetare just nu befinner sig i en rättegång i Florida, åtalad för penningtvätt för paramilitärer. Enligt Forrest Hylton gör det de la Espriella ännu mer beroende av USA:s regering.

– Det gör honom extremt sårbar för amerikansk påtryckning. Han har redan sagt: ”Vad USA än vill ha, det får USA.” Men om han börjar tveka om det ena eller andra kan de hota med att avslöja honom. Så jag tror han är otroligt sårbar för amerikansk press. 

Precis som Trump kombinerar de la Espriella sin politiska karriär med att berika sig privat. På senare år har han utökat sin verksamhet till lyxprodukter som alkohol, kläder och fastigheter, en livsstil som han skryter med på sociala medier under varumärket ”De la Espriella style”. Likt Trumps stekar och högskolediplom säljer de la Espriella bland annat tigerstatyetter i Colombias färger för över 11 000 kronor.

Likt Trump 2016 och Milei 2023 hade de la Espriella heller inget stöd från ett etablerat parti. Inför första valomgången i maj tog han därför sikte på hela det politiska etablissemanget i Colombia, som han menade har misslyckats att få bukt med kriminaliteten.

Samtidigt varnar Forrest Hylton för att se det som något nytt med politiska outsiders som vinner med Washingtons stöd i Colombia.

– 2002 vann den påstådda outsidern Álvaro Uribe med hjälp av George W. Bush och en massa fuffens, inklusive massivt valfusk av högerextrema paramilitärer efterlysta för brott mot mänskligheten. Ett sätt att förstå de la Espriella, är att han är Álvaro Uribes onda, förlorade son. Han är mer ”narko” än Uribe, det vill säga han är mer paramilitär.

– Det som är nytt är att han gör det mer naket och trumpskt: ”Ja, jag är en maffia-advokat, ja, jag är en gangster, du kan lita på det”. Det finns inget försök att låtsas.

Likt nästan alla colombianska högerpresidenter är de la Espriellas huvudfråga kriminaliteten – och även där har han lånat från sina utländska allierade. 

Under vänsterpresidenten Gustavo Petro, som gick till val på att få till stånd ”total fred” med gerillagrupperna och brottssyndikaten, har många grupper tvärtom expanderat sin verksamhet, trots många parallella fredsförhandlingar. I dag beräknas beväpnade kriminella grupper finnas i mer än hälften av Colombias kommuner.

De la Espriellas förslag för att bekämpa dem är en beprövad metod: fullskalig militär konfrontation. Men ett nytt inslag är också att bygga megafängelser av typen Cecot i El Salvador, som Bukele har använt för att spärra in två procent av sitt lands vuxna befolkning, och som även Milei planerar i Argentina:

– Bukele visar att när staten agerar förlorar den inte. Jag vill bygga de där fängelserna i Colombia och lämna över dem till privata operatörer på långsiktiga koncessioner, långt inne i djungeln, mitt ute i ingenstans, sade presidentkandidaten under valkampanjen.

Enligt Forrest Hylton talar mycket för att dessa fängelser främst kommer att drabba civila.

– De är inte tänkta att fyllas med gerillamedlemmar. Precis som i kriget som paramilitärerna påstods föra mot gerillan, kommer det att drabba civila.

– Megafängelserna och den institutionaliserade tortyren är för folk han inte gillar – journalister, människorättsaktivister och liknande. Väldigt få av dem kommer faktiskt att vara gerillamedlemmar.

Enligt den salvadoranska regeringen har över 8 000 av de drygt 92 000 personer som gripits under undantagstillståndet senare släppts som oskyldiga. Människorättsorganisationer menar samtidigt att tusentals personer utan belagd gängkoppling fortfarande kan sitta fängslade.

De la Espriella har även lovat närma sig Israel och skära ned på de statliga utgifterna – som har ökat bland annat på grund av Petros sociala reformer – med hela 40 procent. För att lyckas med det har han knutit till sig den tidigare finansministern José Manuel Restrepos som vicepresident. Denna återanvändning av gamla etablissemangspolitiker tror Forrest Hylton kommer att bli ett stående inslag i den nya regeringen.

– Redan nu är de la Espriella beroende av [den tidigare presidenten] Uribes parti i kongressen och ett annat högerextremt parti. Om han ska få igenom sin lagstiftning kommer han att behöva dela ut ministerposter inte bara till de två redan existerande högerextrema partierna utan också till centerpartierna. Så det blir samma etablissemangsansikten i regeringen, plus en bunt galningar.

Det visar enligt Hylton inte bara på de la Espriellas avsaknad av en egen politisk rörelse, utan också på hans svaghet. Med bara 250 000 röster mer än vänsterkandidaten Iván Cepeda vann de la Espriella med den minsta segermarginalen i modern colombiansk historia. Samtidigt har ingen colombiansk vänsterpolitiker någonsin fått lika många röster som Cepeda.

Mönstret märks även regionalt. I Honduras vann högern nyligen med mindre än en procentenhet, och i Peru väntar den tidigare diktatorn Alberto Fujimoris dotter Keiko fortfarande på det fullständiga resultatet efter ett extremt jämnt val.

Den minimala marginalen fick Petro och Cepeda att inledningsvis varna för valfusk – något som Forrest Hylton är tveksam till.

– Jag tvivlar inte på att det fanns inslag av valfusk. Men att stjäla 250 000 röster skulle verkligen vara en otrolig bedrift, så jag är skeptisk till det. 

När Petro avgår i augusti kommer de enda latinamerikanska länderna med vänsterregeringar att vara Mexiko, Uruguay, Guatemala och Brasilien, som går till val i oktober. Men som fallet Colombia visar är det inte nödvändigtvis ett uttryck för var det folkliga stödet ligger.

–  Vänstern har 38 senatorer i kongressen. Slår man ihop de två högerextrema partierna som de la Espriella lutar sig mot blir det bara 28 senatorer. Och Colombia är inte som USA – man kan inte styra utan kongressen. Så han måste förhandla med den, säger Forrest Hylton.

Motståndet märks även på gatorna där sociala rörelser redan har gått ut i stora demonstrationer i Bogotá – innan de la Espriella ens har tillträtt. När han väl är president förutspår Forrest Hylton marscher, protester, strejker och lamslagna städer. 

– Och om han släpper lös krigets hundar mot de här rörelserna, kommer det inte att fungera, precis som det inte gjorde tidigare. Man kan inte utplåna den colombianska vänstern.