Min mamma var läroverkslärare, och en av hennes kollegor hade en mycket berömd man. En gång kom min mamma hem och berättade att Aina Erlander hade sagt att hennes make brukade diska hemma. Det gjorde aldrig min pappa, men väl alltså Tage. Och min pappa tyckte att det var onödigt att Tage gjorde det, inte för att pappa skämdes för sin egen passiva roll som framställde honom själv i dålig dager, utan för att han tyckte att Tage hade så mycket annat viktigt att syssla med.

Fast som vanligt vid middagsbordet hemma hos oss var jag inte ense med mina föräldrar. Jag hävdade att statsministern säkert skulle lära sig ett och annat om villkoren för de vanliga svenskar som han var satt att regera över. Diskandet gav honom en nyttig inblick.
Jag minns inte hur denna middagsdiskussion slutade. Utom att vi alla antagligen tyckte likadant som innan debatten, precis som i teves debatter. Själv har jag senare ibland tänkt på denna fråga genom åren. Och särskilt nu när pigavdraget debatteras.

En del av denna debatt har urartat och blivit snudd på rasistisk. Det är så bra med pigavdrag för det kan ge invandrare jobb. Men något bättre än så borde vi väl i alla fall kunna ordna i Sverige för dem, tycker jag. Unsgaard gjorde sig beryktad genom att prisa en ”ryska” som kom och tog bort skit från hans trappuppgång på Östermalm i Stockholm.

Men jag tycker att Tageaspekten egentligen är intressantare. Utvecklingen är när det gäller socialdemokratiska statsministrar negativ i detta avseende. Per Albin som Erlander efterträdde, åkte alltid spårvagn till jobbet. Och på sjuttiotalet avslöjade sig Olof Palme i ett teveprogram inte ha en aning om vad en liter mjölk kostade. Ingvar Carlson visste nog det, och kanske hade han åkt spårvagn om det funnits några kvar. Med godsägaren Göran Persson kulminerade utvecklingen.

Och nu bejakar alla progressiva (läs höger-) socialdemokrater pigavdraget. För det kan ju ge fler jobb, hycklar de, fast de i själva verket är för lata för att orka städa själva. Vi är på väg i Sverige till ett babusjkasamhälle, där outbildade får sopa upp efter andra, eftersom det ger jobb, fast knappt någon dräglig lön. Eller annars går det som i Dubai, där de rika infödda dubaianerna knappt gör ett dyft nytta, utan filippiner får göra allt slitjobb.
I längden är det naturligtvis idiotiskt rent ekonomiskt med pigavdrag. Vad vi behöver i Sverige är fler välutbildade. Och fler politiker och företagschefer och journalister med egna erfarenheter av städning och snöskottning och annat tungt och enformigt vardagsjobb.

I Kina fungerar detta system fortfarande. Där kan en framgångsrik kines eller västerlänning få en städhjälp väldigt billigt, som dessutom är tacksam för pengarna, för det är i alla fall mer än hon kan hoppas tjäna i sin hemby. I Sverige lämnade vi denna babusjkaekonomi på Erlanders tid. Men ledande socialdemokrater verkar för den, i sin iver att lägga sig så nära Moderaterna som möjligt.
Diskar Reinfeldt?