Okategoriserade 11 februari, 2010

Lönerörelsen från a till ö

När årets stora avtalsrörelse nu rullar igång är utgångsläget kärvare än på länge. Den ekonomiska krisen har fått arbetsgivarsidan i Svenskt Näringsliv att kräva noll kronor i centrala lönepåslag, samtidigt som LO kräver regler för inhyrning och rätt till heltid.<br /> Flamman går igenom årets stridsfrågor – från Avtalstiden till Öppningsklausuler.

Under året ska ungefär 500 kollektiva löneavtal som omfattar över tre miljoner arbetstagare omförhandlas. De flesta avtal löper ut under våren med början 31 mars. För de flesta stora avtalsområden har krav fastställts och bud bytts mellan parterna. Förhandlingarna sker nu förbundsvis och först ut, någon gång i mars, brukar industriavtalen komma och ”sätta märke” för hela arbetsmarknaden.
Årets förhandlingar präglas av den besvärliga ekonomiska krisen. BNP sjönk förra året med 4,4 procent men nu syns en vändning. I år väntas BNP öka med 2,7 procent och nästa år med 3,3 procent, enligt Konjunkturinstitutet. KI spår dock att arbetslösheten fortsätter att öka till nästan 12 procent 2011. Förhandlingarna ser i år ut att bli kärvare än vanlig. Även om en del tuffa utspel görs nu lär den höga arbetslösheten dämpa den fackliga konfliktviljan.
Flamman går igenom de potentiella stridsfrågorna och tipsar om hur det går.

Avtalstiden
Hur lång tid kollektivavtal gäller kanske förefaller ovidkommande men är även det en fråga om styrkeförhållanden – det handlar om hur lång tid arbetstagarparten säljer sin fredsplikt. Långa avtal, som de treåriga som numera är standard, innebär lång tid av arbetsfred och har därför ett högre pris. Årets avtalsrörelse präglas av lågkonjunkturen och kommer att ge låga löneökningar. Med en ny uppgång runt hörnet vill därför löntagarsidan se korta avtal, helst ett år. Arbetsgivarna borde vilja ha långa avtal för att utnyttja de låga löneökningarna över längre tid, och exempelvis de offentliga arbetsgivarna kräver treåriga avtal. Men åtminstone en arbetsgivarpart, Teknikföretagen, kräver ettåriga avtal.
Stalltipset: Det blir ett kort avtal på ett, högst två år. Åtminstone på industrisidan.

Bemanningsföretag
Den 20 januari visade SVT:s Uppdrag granskning ett reportage om hur företag kringgår turordningsreglerna genom att säga upp fast anställda och sedan återanställa personal – ofta samma människor – via bemanningsföretag. Det ger företagen en möjlighet att sovra bland arbetskraften och samtidigt som villkor för personalen försämras. Såväl arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin som socialdemokraternas ekonomiske talesperson Thomas Östros sade i teveprogrammet att de ville se regler i kollektivavtalen som försvårar för företagen att kringgå turordningsreglerna. Östros var inte främmande för att ta till lagstiftning om parterna misslyckas.
LO kräver nu att företagens möjligheter att använda bemanningsföretag begränsas genom ett förstärkt fackligt lokalt inflytande över frågan – men motparten vägrar. Arbetsgivarna menar att bemanningsföretagen skapar sysselsättning, fungerar bra och vill, framförallt, inte få sin arbetsledningsrätt inskränkt av facket.
Frågan kompliceras av att Arbetsdomstolen relativt snart ska besluta i ett mål som rör långtidsinhyrd arbetskraft på Marabou samt att regeringen under våren ska lägga lagförslag utifrån ett EU-direktiv om personalinhyrning. LO-förbunden har tryck på sig från medlemmar och opinionen att lösa det här, samtidigt som arbetsgivarna har skäl att frukta ny lagstiftning vid regeringsskifte om inte frågan får en lösning avtalsvägen.
Stalltipset: Kanske blir lösningen en partsgemensam arbetsgrupp som ser över frågan och lägger förslag längre fram?

Industrins riktmärke
Redan innan Industriavtalet slöts 1997 mellan sex fackförbund och elva arbetsgivarförbund rådde stor enighet om att den konkurrensutsatta exportindustrin ska vara normerande för löneökningarna på hela arbetsmarknaden. Tanken är att om lönerna här ökar i samma takt som lönerna i Västeuropa rubbas inte exportföretagens konkurrenskraft.
Men på senare år har industrinormen ifrågasatts från olika håll. En rapport 2006 av tio fackliga förbundsekonomer slog fast att om produktiviteten ökar snabbare i Sverige än i konkurrentländerna, vilket var fallet i många år, finns ett större löneutrymme här som arbetstagarna bör inteckna i avtal – annars tar marknaden hand om de pengarna. Rapporten kritiserade även att industrinormen uppfattades som att alla förbund skulle få lika stora löneökningar i procent, vilket omöjliggör justeringar av lönenivåerna inom det totala löneutrymmet.
Förra avtalsrörelsen 2007 gjordes normen mer flexibel genom jämställdhetspotten (se nedan) som medförde att bland annat Handels löner ökade mer i procent än Metalls. Arbetsgivarna i Svensk Handel togs då ordentligt i örat av Svenskt Näringsliv för att ha gått med på löner över industrinormen.
Men arbetsgivarna är splittrade. Medan Teknikarbetsgivarna kritiserar att industrins riktmärke inte längre är norm utan ett golv för andra avtal, för tjänstearbetsgivarförbundet Almegas VD Jonas Milton en enveten kamp mot industrinormen. Tjänstebranschen vill dumpa sina löner och helt föra ner lönebildningen till företagsnivå.
Stalltipset: Industrin sätter märke i år igen, men de kvinnodominerade förbunden lyckas ta ut något högre löneökningar.

Jämställdhetspotten
I förra avtalsrörelsen införde LO-samordningen en jämställdhetspott i syfte att börja åtgärda lönediskrimineringen. Den utformades som att 205 kronor i månaden för heltid skulle tillfalla avtalsområden i förhållande till andelen kvinnor som tjänar under 20.000 kronor i månaden. Avsikten var kombinera klass och kön för att komma åt att kvinnor både är lågavlönade och felavlönade – de tjänar mindre än män på motsvarande kvalifikationsnivå även högre upp på lönestegen – men utformningen innebar att klass vägdes tyngre än kön. LO:s industriförbund med Metall i spetsen vägrade att gå med på potten och genomförde i stället en renodlad låglönesatsning.
Det är svårt att visa effekten av just jämställdhetspotten, men ett viktigt trendbrott skedde 2007-2008 genom att arbetarlönerna i den kvinnodominerade offentliga sektorn ökade något snabbare än i privat sektor.
Även i år kräver LO jämställdhetspott – men nu är den utformad som IF Metall ville ha den, som en ren låglönesatsning. Den ska ge 125 kronor extra i månadslön till avtalsområden med en genomsnittslön under 21.300 kronor. Nog så angeläget, men det innebär att LO för tillfället ger upp kampen mot felavlöningen. Exempelvis får undersköterskor inte ut något av potten. Eftersom arbetsgivarna är emot centrala lönepåslag över huvud taget i år motsätter de sig jämställdhetspotten.
Stalltipset: Låglönebrancherna lyckas med övriga LO:s hjälp kapa åt sig ett par tiondelar mer i löneökning än industriarbetarna.

Lägstalönerna
En ideologisk kamp står kring avtalens lägstalöner. Facken kräver en höjning med hänvisning till risken för social dumpning – efter Lavaldomen får inte facken vidta stridsåtgärder mot företag med utländsk arbetskraft stationerad i Sverige för högre lön än avtalets lägsta. Arbetsgivarna kräver sänkta lägstalöner med motivet att höga ingångslöner orsakar arbetslöshet, främst för ungdomar och invandrare utan arbetslivserfarenhet. Båda har i princip rätt och valet är därför ideologiskt: Vill vi hålla ihop arbetsmarknaden lönemässigt eller öppna för rena låglönesektorer?
I praktiken är dock parterna pragmatiska. LO kräver 620 kronor i höjda lägstalöner, vilket är lägre än kravet på 745 kronor för låglönesektorerna. Arbetsgivarsidan vill gärna att lägstalönerna ska släpa efter ännu mer men tar nog knappast strid för det.
Stalltipset: Att lägstalönerna ökar något långsammare än övriga löner.

Löneutrymmet
Den stora kampfrågan i varje avtalsrörelse är förstås hur mycket lönerna ska öka. Om man kan kalla det för en kampfråga längre – numera finns åtminstone i teorin en gemensam syn löneutrymmets storlek. Om prisnivån stiger med två procent och rationaliseringar gör produktionen två procent effektivare kan lönerna stiga med fyra procent utan att det ”kostar” företagen något. Enligt teorin ger större löneökningar än inflationen plus produktivitetsökningen bara luft eftersom den långsiktiga kvoten mellan löner och vinster bestäms internationellt, av den globala klasskampen.
En tung uttolkare av löneutrymmet är statliga Konjunkturinstitutet. I 2009 års Lönebildningsrapport gör KI bedömningen att lönerna bör öka med mellan 1 och 2,5 procent årligen 2010-2012. En för hög löneökning leder till arbetslöshet och lägre tillväxt, menar KI, men även en för låg löneökning är riskabel eftersom deflation då hotar att förlama ekonomin. Eftersom inflationen väntas vara låg leder dock även låga löneökningar till reallöneökningar, tror KI. LO-ekonomerna resonerar ungefär likadant som KI men kommer fram till ett större löneutrymme på 2,5-3,5 procent.

Löneökningar
Trots likartade teoretiska uppfattningar kommer parterna alltid fram till olika procentsiffror. Svenskt Näringsliv förespråkar i år en ”lönepaus” i de förbundsvisa avtalen – alltså ett nollbud. Det innebär inte att alla löner kommer att frysas utan att de själva vill förfoga över det löneutrymme som finns i stället för att inteckna det i avtal. LO-samordningens krav är 2,6 procent eller 620 kronor per månad och heltidsanställd plus jämställdhetspott. Kraven innebär 745 kronor i löneökning för dem som tjänar upp till 21.300 kronor, 620 kronor för dem som tjänar mellan 21.300 och 23.800 kronor och 2,6 procent för dem som tjänar därutöver. På individnivå kräver LO en garanterad löneökning på 430 kronor. Sammanlagt beräknas LO:s krav kosta 2,9 procent i ökade arbetskostnader. Det är LO:s lägsta krav sedan Industriavtalets tillkomst och kan jämföras med att lönerna ökade med 4 procent 2007 och 3,5 procent 2008.
Stalltipset: LO brukar få ut cirka 75 procent av sina lönekrav, så en central löneökning på 2 procent i industrin och något högre för lågavlönade avtalsområden är troligt – trots motpartens nollbud.

Rätt till heltid
Kravet på rätt till heltidsjobb har drivits länge av Kommunal, med 65.000 deltidsarbetslösa som vill jobba mer. Efter att ha misslyckats avtalsvägen och efter att den förra regeringen länge tvekat med lagstiftning är frågan nu tillbaka hos parterna. Nu finns positiva exempel från bland annat Nynäshamns kommun som visar att en heltidsreform kan fungera, men arbetsgivarna är fortsatt ytterst kritiska – inte minst de offentliga. Ingela Gardner Sundström, ordförande för Sveriges Kommuners och Landstings förhandlingsdelegation, avvisar såväl Kommunals löneanspråk på 3,5 procent som kravet på heltid. De vill, föga överraskande, hellre se lokala uppgörelser än centrala regler. Rätten till heltid är de kvinnodominerade förbundens motsvarighet till bemanningsfrågan: Angelägen, svår att få igenom avtalsvägen men möjlig att genomföra politiskt, och Mona Sahlin har lovat lagstiftning vid regeringsskifte.
Stalltips: Kommunal får hoppas på en ny regering i september.

Öppningsklausuler
Ett av de mest offensiva kraven från arbetsgivarparten är så kallade öppningsklausuler som skulle göra det möjligt att lokalt förhandla bort väsentliga delar av de förbundsvisa överenskommelserna. Det är inte första gången kravet ställs men har hittills alltid tillbakavisats – utom när IF Metall 2008 gick med på ett krisavtal som gav lokala klubbar rätt att gå med på lönesänkningar i syfte att rädda kvar jobb. Arbetsgivarna är angelägna om en fortsättning på krisavtalet och påstår att det räddade 10.000 jobb. Men IF Metall vägrar förlängning och övriga LO-förbund förstår fortfarande inte hur IF Metall kunde gå med på att sänka lönerna – det är det sista en fackförening bör göra.
Stalltips: Inga nya öppningsklausuler i avtalen

Kommentar 27 juni, 2025

Linn Svansbo: Almedalen har blivit en rosébunker

Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.

På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.

Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.

Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 juni, 2025

Vänsterpartiet vill återta välfärden: ”Avkriminalisering”

Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT

”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.

De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella. 

– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 27 juni, 2025

Skönheten är ingenting utan ett samhälle

Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.

Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.

Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.

Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 26 juni, 2025

Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal

Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.

Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.

Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.

Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 26 juni, 2025

Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

Foto: Ian West/PA Photos/TT, Adobe stock.

Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.

Preston, England.

I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.

De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.

När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.

– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.

Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.

Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.


Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Efter antisemitiska inläggen: ungsvensk kvar som medlem i SD

Foto: Christine Olsson/TT.

I maj meddelade Ungsvenskarna att ett ärende om uteslutning skulle inledas mot den medlem som bett nynazister om hjälp att skriva kongressmotioner. Men fram till nu har ärendet inte landat på medlemsutskottets bord – och ombudet som ville sätta ”judevarning” på Peter Wolodarski är fortfarande en del av partiet.

Den medlem i Ungsvenskarna och Sverigedemokraterna som bad om hjälp på ett högerextremt forum att skriva motioner till de förstnämndas kongress är fortfarande medlem i partiet, kan Flamman avslöja.

Det var i maj som Flamman publicerade en granskning av kongressombudet, som även ertappades med att ha skrivit grovt rasistiska kommentarer på plattformen X. I ett inlägg skriver han att man borde sätta en ”judevarning” på Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, och i ett annat beskriver han invandrare som ”rasfrämlingar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Kommentar 25 juni, 2025

Paulina Sokolow: Låt inte Åkesson utnyttja Sveriges judar

Vid sitt tal i Almedalen bad Jimmie Åkesson om ursäkt för partiets antisemitism. Foto: Christine Olsson/TT

I sitt tal i Visby riktade sig Åkesson under ett ögonblick direkt till Sveriges judar: ”Jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige.” 

Botgöring? Tillåt mig att tvivla.  

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 25 juni, 2025

”Glesbygdsbubblan” kan spricka när som helst

Det kulturellt homogena Charlottenberg vid gränsen till Norge räknas numera som utanförskapsområde. Foto: Erik Martensson/TT.

Vi pratar gärna om utanförskapet i Tensta – men snart har regeringen förvandlat allt utanför storstäderna till ett utanförskapsområde.

Det var med rimfrost i skägget jag proklamerade i en video att jag ”aldrig i helvete tänker demonstrera med moderater på Arvika torg”. Det var januari 2024, och regionen hotade att lägga ned stadens akutmottagning, med hela västra Värmland som upptagningsområde.

Någon dag efter sitter jag med armarna i kors längst bak i det radonfyllda, slitna klassrummet i Arvika. Mina elever får se dokumentären Stockholms gängkrig – bakom rubrikerna, och huvudstaden verkar långt borta. Eleverna ojar sig över alla med utomeuropeiskt påbrå som är inlåsta i så kallade utanförskapsområden.

”Det är normalt att inte ha ett jobb, det är normalt att misslyckas i skolan, det är normalt att hissen inte fungerar, det är normalt att det är nedskräpat”, förklarar nationalekonomen Ingvar Nilsson i rutan.

Sedan berättar jag att grannkommunens centralort Charlottenberg nu klassificeras som ett utanförskapsområde.

”Helt sjukt”, utbrister en av eleverna. Inte kan västra Värmland – som med ett obehagligare ordval är ”etniskt homogent” – stå på samma lista som Alby eller Kronoparken.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Ändå finns gängkriminaliteten här sedan decennier. Men med obefintlig polisnärvaro sker tillslag mot slutna nätverk endast när sprickor uppenbarar sig. MC-klubbarna är sammanlänkade med bygdens parallellsamhälle, och närheten till Norge gör oss till ett kriminellt ”transitområde”. Enligt den underbemannade tullpersonalen växer problemet.

I dokumentären beskriver Ingvar Nilsson vad han kallar ”de små beslutens tyranni”: att avreglera den sociala bostadspolitiken, rusta ned primärvården och införa valfrihet i skolan. Beslut som visserligen sparar pengar, men samtidigt skapar segregation.

Det var just sådana beslut som ledde till att fem lärare nyligen sade upp sig i Eda – ett stort antal i en kommun med knappt 9 000 invånare. Kommunen har stora problem med stökiga elever och därtill för lite resurser.

Problemen är inte nya. Redan för 20 år sedan, när jag som tidigare Edaelev började gymnasiet i Arvika, förutsattes det att vi låg efter, som de smutsiga kusinerna från hålan. I dag är dock Introduktionsprogrammet (IM) – för elever som saknar kvalifikationer – västra Värmlands största gymnasieprogram. Det är dessutom svårare att ta sig vidare när klasskamraterna är stökiga och får sämre stöd hemifrån, och utbildningen dessutom är underfinansierad.

Man pratar ibland om Tensta som en ”bubbla”, där ortens invandrare har svårt att ta sig ut på grund av sitt namn, hudfärg samt områdets sociala problem.

Men 90 procent av Sveriges yta är instängd i en glesbygdsbubbla, där servicekontor, skolor och akutmottagningar läggs ned för att spara pengar.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Här finns ingen gemenskap att tala om, och många av dem som flyttar in eller blir kvar saknar jobb. Kommunalskatten är hög och budgeten är tajt, bland annat på grund av familjehemsplaceringar och en åldrande befolkning. Samtidigt tvingas man dra ned på skolan, en viktig instans för att jämna ut klasskillnader.

Tack vare regeringen har alltså även många infödda svenskar svårt att ta sig ut ur utanförskapet.

Läs mer

För några år sedan hörde jag en föreläsare förklara att småorter inte kan konkurrera med städernas högskolor, men att vi kunde locka tillbaka deras ”hemvändare”. Och då bör det finnas skolor, sjukhus och ett rikt föreningsliv. Men vad fan finns det i Eda att komma tillbaka till? Här är så öde att Breivik 2010 mejlade kommunen och bad om en avskild bondgård – att planera terror från.

Om det här får fortsätta kommer hela Sveriges landsbygd snart att klassas som ett utanförskapsområde. Vi måste sluta stirra oss blinda på Järva och i stället se att samma nedmontering sker här. Regeringens skattesänkarpolitik slår hårdast mot de som redan har minst, oavsett om de bor i Tensta eller Lerhol. (Det finns en ort här som heter så, på riktigt.)

Problemet är inte ”invandrarna”, utan de politiker som sviker hela samhällen – vare sig de är byggda i miljonprogrammets betong eller i värmländskt trä.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Hackarna som utmanar Bankid

Elias Rudberg är tidigare forskare i beräkningsvetenskap, och arbetar i dag med att utforma en alternativ digital legitimation. Foto: Daniel Díaz.

En ny tjänst vill göra det möjligt för svenskar att legitimera sig elektroniskt – helt utan privata banker. Elias Rudberg är en av dem som arbetar med projektet, som hoppas ge människor mer kontroll över sin privata data.

I en grotta under Vitabergsparken dånar serverskåpen. Vi befinner oss i ett glasprytt mötesrum på Pionen, internetleverantören Bahnhofs datacenter i Stockholm. Framför mig sitter Elias Rudberg, med två gamla laptops uppfällda.

Han ska strax utfärda en e-legitimation åt den fiktiva personen ”Alice”, men knåpar fortfarande med de sista stegen i autentiseringen av henne. Ett system av olika verifieringar och säkerhetsnycklar ska matcha varandra, för att säkerställa att ingen får tillgång till en falsk legitimation. Det sista som krävs är ett personnummer.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (2 svar)
Inrikes 24 juni, 2025

Experterna splittrade om undantagstillstånd

Fru justitia ovanför ingången till säkerhetssalarna vid Stockholms tingsrätt. Det nya undantagstillståndet ska ge regeringen rätt att stifta egna lagar under ”fredstida kriser”. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Från V till SD – med undantaget MP – är partierna ense om den nya lagen om undantagstillstånd, som föreslår att regeringen ska få extraordinära befogenheter under ”fredstida kriser”. Men experterna är kluvna om förslaget – och näringslivets tankesmedja Timbro menar att man inte ens lyckats förklara vad en kris är.

– Den är för långtgående, och det finns inte tillräckliga säkerhetsgarantier inbyggda för att förhindra inskränkningar i fri- och rättigheter från regeringens sida, säger Annika Hirvonen (MP) (bilden), den enda representant i justitieutskottet som röstade nej till förslaget om en ny lag för undantagstillstånd.

FörslagetStärkt konstitutionell beredskap” öppnar för att riksdagen i ”allvarliga fredstida krissituationer” ska få sammanträda digitalt, och att riksdagen med tre fjärdedelars majoritet ska kunna ge regeringen befogenhet att stifta egna lagar. Det gäller bland annat civilrätt och skatt, men även begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)