I Sverige börjar julen i likhet med våren tidigt och varar länge och tar sedan plötsligt slut. Redan i mars hör man den första koltrasten och redan i oktober ser man den första julgranen. Men det är skillnad på hur vi reagerar inför dem. När vi i den blånande skymningen för första gången hör koltrastens spröda Mozartsång, blir vi glada. Men när vi ser den första julgranen, suckar vi:
Nej, inte redan! Kunde man inte dröja till december åtminstone!

Detta säger de vuxna och kloka och stressade. Men barnen som älskar julen tycker att den inte kan börja tidigt nog. De struntar lika högt i koltrastar som de älskar tomtar. De vill att julen ska börja så tidigt som möjligt och vara mycket länge. Och det vill även de allra äldsta personerna.
Redan i oktober börjar gammelmormor fråga:
– Vad vill barnen ha i julklapp?
Och då blir många irriterade, de tycker att de har så mycket annat att tänka på – kan hon inte vänta till december?

Men barn och gamla vill inte vänta så länge. Den långa långa uppladdningen till julen är för många unga och gamla svenskar en lång och trevlig fest. Liksom våren. Finns det några svenskar – utom fanatiska vintersportare – som inte hoppas att våren ska börja tidigt? Och sedan vara så länge att man hinner uppleva den med alla dess höjdpunkter?
Både våren och jultiden handlar väldigt mycket om ljuset – de allt ljusare dagarna på våren, och de allt mörkare dagarna före jul, som kompenseras med allt fler tända ljus.
Och båda slutar med märkliga finaler. En vårdag när man går ut är det så varmt att man svettas i sina varma kläder, och björkarna har redan slagit ut. Plötsligt har det blivit sommar! Den långa våren är slut för i år.
Och en dag är det julafton, som alla barn längtat så mycket efter. Den sista luckan öppnas på julkalendern och på kvällen kommer tomten med julklappar. Grand finale!

Men sedan är det roliga slut. På juldagen återvänder farmor till sin ensamma trea och barnen har lekt klart med klapparna.
Det är den långa uppladdningen som är bäst och som i vår tid blivit den verkliga julfesten – önskelistskrivandet, barnens förfärdigande av julklappar, julstöket på dagis, adventskalendern i tv, de ett två tre fyra ljusen i adventsljusstaken, ljusstakarna i fönstren, julgranarna på gator och torg, julskyltningarna, lucia, tärnorna, Luciasången, Gläns över sjö och strand, julborden, julkorten, pepparkakorna, lussekatterna, glöggen, julmusten, inköpet av julgran.
Hur ska man hinna med allt?
Jo, genom att låta allt börja så tidigt som möjligt.
Minst två månader behövs för att rymma denna fantastiska mångfald som lyser upp de allt mörkare dagarna – kortare än så bör ingen jul vara. Och ingen vår heller.