– Jag får ibland brev från människor som skriver att ”jag stödde dig när du var emot Bush, men nu när du kritiserar Obama kan jag inte stödja dig längre”, säger Cindy Sheehan, fredsaktivist från USA.
Hon är i Sverige och föreläser på ABF-huset i Stockholm i samband med Afghanistanveckan, mer eller mindre direkt från Washington där hon kedjat fast sig vid Vita huset i en fredsprotest. När hon pratar om fredsrörelsen i USA säger hon att man gjorde ett stort misstag genom att lägga allt för mycket hopp till Demokraterna och Barack Obama.
– Obama gick till val på att öka truppnärvaron i Afghanistan, det var ingen hemlighet. Och fredsrörelsen satte inte press på honom. Vi skulle ha tvingat honom att precisera vilken sorts ”förändring” han talade om.
Enligt Sheehan har det snarare blivit svårare att arbeta inom fredsrörelsen sedan Demokraterna vann valet, just för att Obama har så starkt stöd. Debatten kring USA:s närvaro i Irak och Afghanistan har kvävts. Människor som tidigare varit kritiska till landets krig kan idag säga USA måste stanna i Afghanistan för att bekämpa al-Qaida.
– Då brukar jag fråga om de var rädda för al-Qaida när George Bush var president. De svarar alltid nej.

Svikna löften
Cindy Sheehan menar att Obama även har svikit de vallöften han faktiskt gav fredsrörelsen. Obama gick till val på att dra tillbaka trupperna från Irak. Det har hittills inte skett, utan skjutits på framtiden. Guantanamofängelset är fortfarande inte stängt som utlovats. Samtidigt byggs Bagramfängelset i Afghanistan ut. Bagramfängelset kallas ibland för det andra Guantanamo och hyser personer misstänkta för terrorism. Bland annat Amnesty har kritiserat Bagram för att vara extremt överbelagt och det finns uppgifter om att fångar ska ha dött till följd av övervåld.
Någon ställer en fråga om Sveriges trupper i Afghanistan. Sheehan menar att även om Sverige inte har ett stort antal soldater i Afghanistan är det en viktig symbolfråga.
– Sverige har inte varit i krig på 200 år. Man bekämpade till exempel aldrig nazismen i Europa, men nu har man valt att förena sig med USA i kampen mot terrorism. Skulle Sverige ta hem sina trupper skulle det sända en viktig signal.

Förlorade sin son
Hon beskriver det som en dominoeffekt. När opinionen väl har väckts för att dra tillbaka trupperna från Afghanistan kommer ingen att vilja vara den som blir sist kvar i landet.
Cindy Sheehan blev känd för allmänheten när hennes son Casey blev dödad i Irakkriget 2004. Hon började campa utanför George W Bush ranch för att protestera och få en möjlighet att komma till tals med presidenten. Trots att det aldrig hände fick hon ett starkt stöd och benämndes ibland som ”USA:s fredsmamma”. Många aktivister slöt upp hos henne och hon tillbringade nästan en månad i sträck utanför ranchen. Hon har även ställt upp i kongressvalet för Demokraterna, men säger idag att hon stödjer the Green Party.
– En del säger till mig att jag måste ”komma över det”. Men vad ska jag komma över? Att min son är död? Ska jag komma över min aktivism? Min kamp handlar inte om att få tillbaka min son, det kommer inte att hända, det handlar om att barn dör i Irak och Afghanistan.

Fortsätter kämpa
Sheehan har ingen tanke på att ge upp. Härnäst planerar hon att flytta till Washington DC för att kunna protestera än mer intensivt.
– Jag är trött på fredsmarscher där vi går från punkt A till punkt B. Jag hoppas att vi istället kan samla tusentals människor utanför Vita huset.
Cindy Sheehan är kompromisslös i sin kritik av sitt eget land och hon har ett starkt klassperspektiv när hon talar om ”the robbed class” och ”the robber class” (ungefär den rånade klassen och rånarklassen). För att få slut på krigen menar hon att det behövs en övergripande samhällsförändring. Om det sitter en demokratisk eller republikansk president vid makten har ingen större betydelse. Hon har utformat Folkets deklaration för fred som i stora drag går ut på en världsomspännande solidaritet.
– Människor har inget intresse av att vara fiender, det är våra regeringar som förmår oss till det. Till och med när min son åkte till Irak sade han ”jag vill inte döda någon, de har inte gjort mig något”. Han hoppades på att kunna befinna sig i trygghet och inte behöva delta aktivt i strider, men fem timmar efter att han anlänt till Irak blev han dödad i en.

Uppgiven inför fredspris
I slutet av förra veckan blev det känt att Nobels fredspris gick till Barack Obama. När Cindy Sheehan kommenterar det under lördagen låter hon uppgiven.
– Priset ges för de insatser som personen gjorde under förra året. Vad gjorde Obama under 2008? Han kandiderade till president och klargjorde samtidigt att det inte fanns någon möjlighet att förhandla med Iran. Senare var det striderna i Swatdalen i Pakistan när USA ökade sin press på talibanerna.
Hon påpekar lite ironiskt att Nobels fredspris tidigare har gått till Jimmy Carter, som stödde de som senare blev talibanerna och Michail Gorbatjov som var politiskt aktiv under Sovjets belägring av Afghanistan.
– Vilken signal ger det till afghanerna? Att vi ger ett pris till dem som dödar er?