TEGUCIGALPA Beslutet orsakade ett ramaskri både hos den venezuelanska högeroppositionen som hos deras uppbackare i omvärlden.
– Under två dagar skrevs 700 artiklar och ledare om beslutet om de 32 radiostationerna och 90 procent av dessa var mycket negativa till Venezuela som utpekades som knarkstat, centrum för terrorism eller att vi förföljer medierna. Globovision användes som referens i ett väl insmort mediemaskineri, kommenterade Blanca Eckhout, Venezuelas informations- och kommunikationsminister.
Men vad är sanningen bakom anklagelserna om att ”Chavez stryper pressfriheten och skapar en diktatur”?

Privatisera det sista
Det är sällan att de stora medierna, de som ägs av Bonnier, Warner, Berlusconi, Murdoch eller Gustavo Cisnero tränger ner på djupet och för läsarna, lyssnarna eller TV-tittarna på djupet förklarar bakgrunden till ett beslut som i fallet med de 32 radiostationerna.
I augusti 1997 fanns färdiga förslag som lagts fram av advokat Carlos Ayala på att privatisera Public Servicekanalen VTV och den statliga radiostationen RNV i Venezuela. Argumentet var att de bägge företagen var bankrutta. De privata kanalerna hade stulit både arkiv som teknisk utrustning och regeringarna hade sedan 1980 underlåtit att försvara och investera i företagen. Ett ”Högre Medieråd” med deltagande av de privata medierna, regeringen och det ”civila samhället” skulle administrera VTV-RNV och ha full autonomi att anlita tjänster ”utifrån”, som innebar att det privata mediekapitalet styrde både innehåll, administration som framtidsplanering.
Korruptionen inom den venezuelanska samhällskroppen var allmän, så också inom statliga VTV där Martha Colomina, dåvarande styrelseordförande för VTV 1984-1989, använde sex miljoner bolivar, i dagens penningvärde cirka 28.000 dollar eller drygt 200.000 kronor, till smink till sig själv. Nu är Colomina en blind fiende till Chavez. Chavez’ valseger stoppade privatiseringsplanerna av VTV och RNV.

Personliga sändningstillstånd
Under tio års tid har regeringen Chavez inte rört i temat om radiostationernas sändningstillstånd. Det verkade som regeringen arbetade efter mottot att ”det räcker med det antal fiender vi har, rör vi getingboet får vi ännu fler, särskilt internationellt. Men nu har man bestämt sig för att tillämpa lagen och låt oss se på vad som ligger i botten för beslutet.
I Venezuela finns det familjer som äger 10-20 radiostationer. CNB är ett mediekonglomerat som styrs av Nelson Belfort, ordförande för Radiostationernas förening (Cámera de Radio, SAF-organ för medier). Fem stationer som tillhör CNB ska inte stängas, de får fortsätta sända via Internet, vilket bli allt vanligare men frekvenserna som dessa stationer har opererat under förlorar dem. Nedanstående exempel beskriver varför.
Radiostationen ”102.3 FM (Caracas)” ägdes av Rosa Isbelia Rodriguez. Hon fick sändningstillstånd men har sedan dess inte har reglerat sina förehavanden med Conatel. 1990 sålde hon koncessionen till CNB och Nelson Belfort Istúriz. Stationen har, enligt lagen, opererat olagligt under 18 år.
Samma förehavanden ägde rum med radiostationen ”102.1 FM (Zulia)” där Luis Govea, som innehade koncessionen för sin station, avled och stationen övergick i CNB:s ägo men utan att den nya situationen har reglerats med Conatel.
Tillståndsinnehavaren för ”101.1 FM (Valencia)” och ”96.1 FM (Punto Fijo)” avled och arvingarna har fortsatt att sända olagligt sedan nio år.
”94.5 FM (Tachira)” sålde sändningstillståndet till Arturo Alvares via företaget Maxima Junín FM, som i sin tur ägs av CNB-chefen Nelson Belfort. Övertagandet bryter mot lagen eftersom det ses som en bulvanoperation.

Mediespektakel
– Ett sändningstillstånd är oerhört personligt och får inte säljas innan det godkänts av Conatel. Rosa Isbelia Rodriguez som fick sändningstillståndet 1990 reglerade det året inte sina förehavanden med Conatel vilket är mot lagen, säger Diosdado Cabello.

CNB:s chef och ägare har gått till våldsamma attacker mot de alternativa medierna som anklagats för att vara ”underjordiska, olagliga, etc.”. En sak är att man äger en privategendom som man kan sälja. En annan sak är det allmänna som radio- eller TV-frekvensen som tillhör staten. När en tillståndsinnehavare avlider så övergår tillståndet till det allmänna, inte till familjen eller närmaste som är arvingarna, tillägger Cabello.
– I maj antogs lagen om telekommunikation som applåderas också av dem som i dag säger att pressfriheten beskärs, att det är en politisk förföljelse men ingen säger att beslutet är emot lagen som vi nu tillämpar. Vad vi ser och hör är ett mediespektakel, menar Cabello.

Att uppmärksamheten bara riktas mot Venezuela när myndigheterna där vill reglera många gånger anarkin inom frekvenssystemet är inget konstigt, det ligger så att säga i medieägarnas politiska filosofi. Men det är få som har talat om att en lag från 1960 i USA förbjuder systemet med ”Playola”. År 2005 bötfälldes Warner Music av New Yorks högste åklagare Ellit Spitzer med fem miljoner dollar efter att ha avslöjats att ha haft icke offentliga avtal för att marknadsföra vissa artister som till exempel Jennifer Lopez på ett otal radiostationer. Betalningarna sker ofta i smyg till radiostationerna. Så också i Venezuela där nästan inget har reglerats av Chavezadministrationen under den tioårsperiod han suttit som president.

CIA-provokatör
När temat om de 32 stationerna hade svalnat bröt sig en grupp från ultravänsterpartiet Unidad Popular (UP) sig in på den extremt Chavezkritiska TV-kanalen Globovision och kastade tårgas och misshandlade ett par väktare. I spetsen för UP går Lina Ron, en före detta medlem i det kristdemokratiska Copei-partiet. Händelsen togs som intäkt för att återigen attackera Chavez och påstå att denne hade beordrat angreppet på Globovision.
Det är inte första gången Lina Ron och hennes aggressiva kumpaner har klampat in när en känslig politisk situation har inträffat. Hon spelar provokatörens roll och gör fienden en björntjänst, menar den venezuelanska vänstern. Tack vare kamerorna i Globovisions lokaler kunde hon och hennes medbrottslingar avslöjas och hon har nu arresteras och ska ställas inför rätta, ”kontrarevolutionär som hon är”, som Chavez sammanfattade hennes agerande. Allt fler pekar nu ut henne som betald CIA-agent.
Men Globovision och deras högerextrema allierade i världen fick vad de ville för att förnya attackerna mot Chavez och beskriva honom som ”diktator”.