Nästan dagligen besöker jag något svenskt snabbköp. Det har blivit så naturligt att jag inte ens tänker på det. Men en dag slog det mig att jag inte visste vad snabbköp egentligen var.
För att få veta det slog jag upp snabbköp i Nationalencyklopedin. Där stod det, ”se Självbetjäningsbutik!”. Det är den korrekta benämningen. Men finns det någon svensk som säger det?
Jag köpte de här äpplena i självbetjäningsbutiken.
Nej, på svenska säger man snabbköp. Och det ordet var det Konsum som hittade på. De startade de första svenska snabbköpen.
Jag minns fortfarande hur spännande det var i början att själv få plocka åt sig allt jag ville ha i hyllorna. När jag var liten var Sverige ett ordentligare och mer reglerat land än nu. Under flera år efter kriget fick man inte bara inte plocka sina varor själv, man måste dessutom ha kuponger för att köpa bröd, smör och nästan allt annat. Det kändes som en ny frihet att kunna gå ner i mjölkkällaren utan kuponger, bara så där. Och sedan efter ytterligare några år slapp jag ta med sig spannen varje gång jag skickades för att köpa mjölk och kunde istället köpa färdigpackad mjölk i tetra och till slut själv ta ut den mjölk ur kylen som jag ville ha.
Numera är det bara i konditorierna som man köper matvaror (om man kan kalla bakelser för det) över disk. Det finns till och med självplock i Systemet. Och vi har blivit så vana att vi inte tänker på hur mycket det förenklat. Och hur fint det är att kunna välja i det enorma urvalet, som man inte behöver ha minnen från fyrtiotalets Sverige för att uppskatta. Det räcker att ha besökt något östeuropeiskt land för tjugo år sedan, för att minnas affärer där det knappt fanns något. Och där expediterna var sura och där man absolut inte fick plocka varor själv.
Jag vet att allt inte har blivit bra. Tjugo sorters påste är onödigt, och förpackningarna bidrar till sopberget. Och många saknar också gamla tiders personliga kontakt med handlaren.
Fast det gör inte jag, eftersom de snabbköpskassörskor som jag handlar av är trevliga och glada och säger hej och tack, trots att de sitter opraktiskt och måste sträcka sig när de räcker över kvittot och har ett enahanda jobb som inte ens är särskilt bra betalt. Men trevliga är de! Mycket trevligare än några snabbköpskassörskor som jag handlat av i något annat land. Den svenska snabbköpskassörskan borde vi resa en staty över, det är hon värd.
Denna staty ska stå i Hamra på södra Gotland, där Sveriges mest berömda snabbköpskassörska var verksam som Göran Ringbom odödliggjorde med sin sång ”Snabbköpskassörskan”.
Det är hög tid att resa denna staty, för snart är snabbköpskassörskorna borta för alltid. I framtiden ska vi inte bara få plocka våra varor själva, utan då får vi också betala vid utgången själva utan att någon kassörska slår in beloppet. Det läses av automatiskt av en apparat, som när man betalt med sitt kort också avmagnetiserar varorna så de inte piper när man går ut genom dörren. En sådan testbutik finns redan, på Hornsgatan på Söder där jag bor. Det är alltid väldigt krångligt att handla där, men snart vänjer jag mig väl.
Om tio år finns snabbköpskassörskor bara på Skansen. Och som staty i Hamra.
