Jan Björklund dirigerade omvandlingen av den svenska skolan innan han ens var statsråd.
På en militärs vis, understödd av medierna, målade han upp en fruktansvärd hotbild. Den svenska skolan var sämst och värst med svärande skolkande våldsamma elever i en antagonistisk kamp mot maktlösa lärare. Lösningen var förstås inte mindre klasser och fler lärare utan gammaldags disciplin. Trots att P 1:s programserie Kris i skolan förra året avslöjade Björklunds lögner och fuskande med OECD-statistik (Sveriges Radios hemsida) uteblev mediedrevet.
Hans förslag till ny gymnasieskola är ännu ett exempel på borgarnas projekt att snabbt rulla historien bakåt. Björklund vill kraftigt öka kraven på behörighet till gymnasieskolan, införa studentexamen på nytt och plöja upp en rågång mellan teoretiska och yrkesinriktade program. På de sistnämnda ska eleverna exempelvis läsa mindre matte, engelska och svenska för att istället rikta in sig på specialämnena. Därmed blir de inte automatiskt behöriga till högskolan.
Kan man tolka det på annat sätt än att regeringen inte vill att arbetarklassens barn ska läsa vidare? Att man förbereder dem på de okvalificerade skitjobb för skitlöner, som ekonomen Klas Eklund på 1990-talet definierade som nödvändiga villkor på framtidens arbetsmarknad?
Björklund motiverar reformen med att han vill hejda avhoppen från gymnasiet, trots att finansdepartementets Långtidsutredning (2008) pekar på att dessa kom först efter att den senaste gymnasiereformen var fullt genomförd, med bland annat betyg efter varje avslutad kurs, och att de även ökat från program som förut var treåriga.
Ja, tjänstemännen på finansen verkar, till skillnad från Björklund, också ha bra pejl på skolans svaga punkter – att det finns ”starka samband mellan familjebakgrunden och vilken utbildningsnivå som individer skaffar sig” och ”att riktigt tidiga insatser – helst före skolåldern – riktade till elever med sämre förutsättningar är effektiva för att motverka skolmisslyckanden.” Det som Björklund definierar som disciplinproblem med åtgärder som kvarsittning, polishämtning av skolkare, avstängning, tidigare betyg och nationella prov etc.
Sedan kommunaliseringen, införandet av skolpeng och friskolereformen har skillnader mellan olika skolor ökat dramatiskt. I Skolverkets rapport Resursfördelning utifrån förutsättningar och behov? framgår hur lite medel kommunerna tilldelar skolor efter socioekonomiska behov med nästan obefintlig utvärdering av hur resurserna används.
Men Jan Björklund är liberal och i hans värld finns inga sociala eller ekonomiska strukturer, bara individer. De problem som klassamhället för med sig beror endast på föräldrarna och elevernas karaktär. Men det finns en faktor till i Björklunds ovetenskapliga världsåskådning – socialdemokratiskt flum. Men hur skulle socialdemokraterna kunnat införa en flumskola i 1990-talets början? Inga journalister frågar Björklund varför elevernas sjunkande resultat, som han kraftigt överdriver, istället för att sammanfalla med proggigt 1970-tal löper parallellt med nyliberalismens 1990-tal då nedskärningarna blåste ur de svenska skolorna. Mellan 1991 och 1999 sjönk utgiften per elev i grundskolan från 34 procent av BNP per capita till 24 procent. I Ekonomisk Debatt (nr 3 2008) visar nationalekonomerna Peter Fredriksson och Björn Öckert ”att den minskade lärartätheten i genomsnitt medförde att eleverna försämrade sin position i betygsfördelningen med 1,2 procentenheter jämfört med tidigare. Om man i stället mäter studieprestationer med resultat på mönstringsprovet, verkar effekten av resursneddragningarna vara ungefär dubbelt så stor”
Idag när lärare sägs upp igen, skolklasserna växer och utslagningen tar fart har Björklund hittat på den geniala idén, försittning, att eleverna kan få sin kvarsittning på morgonen istället. Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet, menar att Björklunds åtgärder ”strider mot både nationella och internationella forskningsresultat samt beprövad erfarenhet när det gäller lärande, – undervisning, skolutveckling, ledning och styrning.” (Svd 08-03-23) Nästa val måste vi stänga av Björklund för gott.
