Förra veckans lokförarstrejk är den senaste i en lång rad av arbetarprotester i Egypten. Kampen förs inte bara runt ekonomiska krav, utan allt oftare för rätten till oberoende organisering. I december bildade statliga tjänstemän landets första fria fackförening sedan 1957, och radikala textilarbetare i Mahalla hoppas kunna följa deras exempel.
Den 20 januari stoppades alla tåg in och ut ur Kairo när hundratals lokförare gick ut i strejk och blockerade spåren framför centralstationen under fem timmar. Aktionen var en protest mot att ett tidigare löfte om höjda bonusar inte hade infriats. Ett kompromissförslag som skulle ge lokförarna hälften av den utlovade löneförhöjningen – men först från och med juli – avvisades med kraft.
– Vad ska vi leva av fram till juli? Hur många miljoner kostar ett lok, och hur mycket kostar en lokförare? ropade en av de strejkande.

Undantagslagar
Efter intensiva påtryckningar från representanter för den statskontrollerade fackföreningen och höga polisbefäl som snabbt dök upp på platsen, gick lokförarna till slut med på att avbryta sin strejk mot löfte om nya förhandlingar inom tio dagar. Få var nöjda med utgången, men de hade knappast något val. Under den senaste större tågstrejken i Egypten, som inträffade 1986, arresterades över 200 arbetare och åtalades under landets stränga undantagslagar. Och utan stöd från facket ökar risken för våldsam repression.
De statskontrollerade fackens vägran att ta strid för sina medlemmar har lett till flera försök till oberoende organisering i spåren av de senaste årens strejkvåg. Efter ett år av förberedelser bildades i december en ny fackförening för 55.000 anställda på de lokala myndigheterna för fastighetsskatt – det första självständiga facket sedan 1957, då samtliga existerande förbund upplöstes eller inordnades i en enda toppstyrd centralorganisation.

Viktig symbol
Inspirerade av skattmasarnas framgångar har textilarbetare i Mahalla el-Kubra nu annonserat egna planer på att bilda ett fack utanför statens kontroll. Detta efter att en åtta dagar lång sittstrejk i protest mot disciplinära åtgärder mot militanta arbetare avslutades den 17 januari utan resultat.
– Det statskontrollerade facket har inte lyft ett finger för att försvara våra rättigheter. Istället för att förhandla med företagsledningen för arbetarnas räkning, förhandlar de med oss för ledningens räkning. Därför har vi inget annat val än att organisera oss på egen hand, säger Mohammed el-Attar, en av de oberoende fackliga ledarna på fabriken.
Den statliga textilfabriken i Mahalla är med över 20.000 anställda den största fabriken i Mellanöstern. Den har också en enorm symbolisk betydelse som den första mekaniserade textilfabriken att grundas av muslimska ägare mitt under mellankrigstidens kamp mot brittisk kolonialism, och en av de första industrierna att nationaliseras av Gamal abdel-Nasser på 1950-talet. Den har också utgjort ett viktigt historiskt centrum för arbetarrörelsen, och en strejk där i december 2006 brukar beskrivas som gnistan som utlöste de senaste årens våg av sociala protester i landet.

Demokrati och rättigheter
Eftersom lyckad oberoende organisering i Mahalla kan få stora konsekvenser för textilindustrin som helhet lär staten inte se med blida ögon på sådana försök. Trots det är de fackliga ledarna på fabriken fast beslutna att utmana regimen.
– Oberoende organisering är vår rätt enligt grundlagen och enligt internationella konventioner som Egypten skrivit under. Men i det här landet finns ingen demokrati och inga rättigheter. Inga framsteg sker utan kamp, säger Mohammed el-Attar.