I Sandviken riskerar nu 900 personer uppsägning när ortens hjärta, verkstadskoncernen Sandvik, drar ner.
Hon beskriver det som att Sandviken nu präglas av sorg – rentav chock. På torsdag (läs: Idag) ska hon åka dit för Ung vänsters räkning.
Diskutera staten som aktör
– Det är klart att det kommer vara viktigt med de här snabba stimulansåtgärderna. Men jag menar att man måste ta en långsiktig diskussion om utvecklingen – om staten som aktör; om hur finanskrisen kan användas för att lösa klimatkrisen; om hur man ska hantera normpolitiken.
Krisen bröt ut då diskussionerna mellan s, v och mp om regeringssamarbete var som hetast. Ida Gabrielsson menar att det finns en stark koppling mellan de båda frågorna, genom bland annat normpolitiken, med budgettak och inflationsbekämpning, som vänsterpartiet har motsatt sig och därför anklagats för ”bristande ansvarstagande”.
– Men det är ju fler som ifrågasätter normpolitiken nu! säger Ida Gabrielsson. Till och med Erik Åsbrink och Pär Nuder. Det verkar som om det enda stället som frågan inte diskuteras, är i socialdemokraternas ledning.
Teknik eller floskler
– Här i Sverige är vänstern sedan länge ganska svag. Den förmår inte formulera systemkritik eller diskutera konkret och framåtsyftande. Det blir antingen mycket teknikaliteter eller bara floskler. Och jag tror inte människor i allmänhet går igång på vare sig det ena eller det andra.
– Socialdemokraterna har tappat sin idédebatt. Det har blivit tydligt att socialdemokraterna inte har politisk vilja eller ett politiskt projekt. De eftersträvar inte en omläggning av kursen när det gäller ekonomisk politik.
Detta medan andra delar av vänstern, vänstern, Ung vänster, SSU, fackföreningsrörelsen, inte är tillräckligt stark för att tvinga fram en sådan debatt, menar hon.
– Men det är nu, om någonsin, som vi har chansen att diskutera det ekonomiska. Krisen har gjort att många människor omvärderat den ekonomiska politiken. Folk ser marknadens misslyckande.
Det finns ett tryck underifrån att någonting måste göras och därför är det synd om inte vänstern gör det, menar hon. Annars kommer det att bli arbetarfientliga alternativ som får gehör i politiken för att ”rädda jobb”, som att öppna upp avtal. En annan risk är rasistiska tongångar.
– Hur stor ska den offentliga sektorns andel vara av samhällets ekonomi? Vi måste formulera och kommunicera svar på sådant. Och det blir det förstås lättare att göra om man vet vad man vill.
Det låter kanske som om Ida Gabrielsson vill se gemensamma krav från vänsterpartiet och socialdemokraterna. Men nej, hon är inte ute efter gemensamma utspel för gemenskapens skull, säger hon, utan att båda partierna faktiskt börjar formulera sig.
– Facken är en stor del av arbetarrörelsen och det vore bra för samhället om de fick genomslag för sin kritik av normpolitiken. Tyvärr sker nog en triangulering där socialdemokraterna anpassar sig till regeringens politik.
Inget alternativ att ge upp
Hon medger att hon är ”ganska bekymrad, faktiskt”.
– Men samtidigt finns det ju inte som alternativ att bli förgrämd eller att ge upp. Det är bara att jobba på. Det är mycket som händer och framför allt måste Ung vänster vara ute och synas, åka ut på skolor, hålla uppe sin aktivitet. Det är det som gäller för hela vänstern, för den delen.
