Förbud mot att köpa datorer, mobiltelefoner och DVD-spelare hävs? Hotell öppnas för kubaner?
Jord privatiseras? Så framställs det i media. Vad handlar det om egentligen? Liberalisering? Den kinesiska vägen? Eller en logisk fortsättning på den kubanska?

Utsatt för ekonomisk krigföring – som berövar landet 2-3 miljarder dollar per år – har Kuba prioriterat offentlig konsumtion med gratis utbildning och hälsovård, socialt trygghetssystem samt subventionerad mat och basvaror. En begränsad tillgång på dyra importvaror har fördelats för att komma så många som möjligt till del och vara till så stor nytta som möjligt.
Datorer och uppkoppling har till exempel fördelats till
• skolor, bibliotek och grannskapslokaler
• offentlig förvaltning, företag, folkrörelser, ideella organisationer (NGO), media med mera
• postkontor och IT-kaféer (höga avgifter)

Internationell uppkoppling har försvårats av telefonnätets låga kapacitet och att USA utestänger Kuba från internationell kabel. Landet hänvisas till långsam och dyr satellituppkoppling, i avvaktan på kabel till Venezuela.
Kubas lägst avlönade har mångfalt högre levnadsstandard än i andra länder med betydligt högre BNP/capita – FNs levnadsnivåindex visar detta. Men högutbildade i offentlig tjänst har mångfalt lägre privat konsumtionsstandard än kollegor också i betydligt fattigare länder.
De senaste årens höga tillväxttakt har lett till förbättrad hushållsekonomi och konsumtion. Med ”Energirevolutionen” har alla glödlampor gratis bytts ut till lågenergilampor och hushållen har fått köpa subventionerade elriskokare, eltryckkokare, elplattor, TV, kylskåp. Andra varor har sålts osubventionerat på hårdvalutebutiker.
Men datorer har bara sålts till organisationer och företag. Enskilda med höga inkomster från turism, utländska företag och jordbruk, har försett sig via utlandsresor, utländska besökare eller på den svarta marknad som brukar uppstå när utbudet understiger efterfrågan. Detsamma gäller mobiltelefoner.

Den ekonomiska återhämtningen har nu möjliggjort ökad import, samtidigt som bristande utbud lett till stort ackumulerat penningöverskott hos en del. Så nu säljs även datorer, mobiltelefoner med mera till privatpersoner och fullt pris tas ut för nätuppkoppling. Samtidigt görs stora investeringar för att bygga ut telefonnätet, lägga in bredband samt installera fler och modernisera befintliga betaltelefoner i bostadskvarteren, under den ganska långa tid som det kommer att ta innan alla hushåll kan få telefon.
Det blir större inslag av öppen marknad, mindre av svart. För att minska de klyftor som uppstått krävs fortsatt hög ekonomisk tillväxt, ökade löner inom offentlig sektor – med bibehållande av små löneskillnader (för närvarande cirka 1:5). Målet är att avskaffa både den dubbla valutan och subventioneringen av mat med mera (ransoneringssystemet). Det kommer inte att ske snabbt eftersom det ska göras så att klyftorna minskar, inte ökar.

Hotellen är och förblir öppna för kubaner. De dyraste har subventionerade priser för nygifta (smekmånadsdagar) och arbetarsemestrar (via facket). Turistministeriet har nu beordrat hårdvalutehotell, som prioriterat utländska turister, att ta emot övriga inhemska på samma villkor. Och inom jordbruket tas statliga jordar som ligger i träda i bruk genom kooperativ.
Den omfattande debatt som också pågår, bland annat kulturarbetarförbundets diskussion om kulturens roll, återfinns till exempel på http://www.lajiribilla.cu.