…Sture Källberg, som i lördags firade sin 80-årsdag.

Har du återhämtat dig än (måndag)?
– Ja, för fan. Vi städade lokalen igår och sedan var vi ute på promenad.

Du är fortfarande produktiv. Är det dags för riktig pension?
– Jag är nyfiken och då hittar man saker. Nyligen var vi ute min dotter och jag, i Mexiko och Guatemala, Belize och Costa Rica. Vi åkte med lokala bussar ungefär 300 mil.

Hur gör man när man reser i ett land utan att kunna språket?
– Man uppför sig som folk.
– En gång var jag lite illa ute i Frankrike. En kväll ute på bonnlandet hittade jag ett godståg och gick in och la mig. När jag vaknade visade det sig att tåget hade kört in på något militärförråd. De släppte mig efter ett antal timmar i förhör. Det var efter andra världskriget så om de blivit misstänksamma hade de väl sytt in mig. Numera går jag inte och lägger mig i en godsvagn.

Vad reser du aldrig utan?
– Jag har alltid något läsbart. Man ska ha en bra karta. Annars behöver man inte så mycket. Det jag hade sist vägde 6,5 kilo.
– Jag brände upp alla ägodelar i tjugoårsåldern och tänkte leva som nomad.
Vad sysslar du med just nu?
– Jag har två opublicerade manuskript men det är ingen som vill ha dem. Alla gamla författare saknar förlag idag.
– Det ena är en politisk satir om nedläggningen av Norrlands inland. Den andra är en självbiografisk berättelse.

Du uppmanade gratulanter att prenumerera på Fl1amman i stället för att ge presenter.
– Det är viktigt för att kunna hålla den vid liv. Det finns inte många vänsterröster kvar.
Blir det någon mer resa?
– Det blir det säkert för jag mår bra och är i god kondition.