Inrikes 15 augusti, 2007

Allt färre klarar av gymnasiekraven

Allt färre niondeklassare klarar kraven för att komma in på gymnasieskolan. Preliminär statistik från Skolverket visar att i år är rekordfå elever behöriga för att söka in till gymnasiet, skriver Svenska Dagbladets nätupplaga. 11, 4 procent av eleverna i årskurs nio har i år inte godkänt betyg i matematik, svenska eller engelska och är därmed inte behöriga att söka in till gymnasieskolans ordinarie program. Förra året var det 10,5 procent som inte var behöriga och för tio år sedan var det 8,6 procent.
– Det är en stor skillnad jämfört med förra året. Det är allvarligt, säger Christina Sandström, enhetschef på Skolverket, till Svenska Dagbladet.
Det är matematiken som är det största problemet. 8,5 procent av dem som slutade nian förra året fick inte godkänt i matematik. Christina Sandström säger till SvD att matematikämnet har varit i fokus under den senaste tiden och att det inte är förvånande att det sticker ut. Hon säger att många tycker att matte är svårt och jobbigt och att lärarna arbetar i motvind.

Skolverket oroade
Trots att siffrorna endast är preliminära, en del elever som har läst upp sina betyg under sommaren är inte inräknade i statistisken är Skolverket oroade. Men Christina Sandström säger att det inte finns någon mirakellösning för hur trenden ska vändas.
– Det är svårt att säga om vi nu har nått botten eller om utvecklingen fortsätter neråt även nästa år. Men vi fortsätter arbetet med utbildningsinspektioner och uppmanar skolorna att analysera resultaten. säger hon till Svenska Dagbladet.
Dessutom har Skolverket svårt att säga om det är lärarna som har blivit hårdare med betygssättningen eller om siffrorna speglar ett sämre kunskapsläge.

Kultur 13 augusti, 2025

Thatcher, lögner och videoband

Adam Curtis nya jättedokumentär är en färgsprakande deppbomb. Foto: BBC.

I en atomiserad värld är sanningen upplöst och ideologierna borta. Adam Curtis "Shifty" är förföriskt bra – men landar i cynism, tycker Ella Petrini.

Adam Curtis är dokumentärmakaren som grävt djupt i tv-arkiven för att skapa atmosfäriska videoessäer i gränslandet mellan musikvideor och konstfilmer. Det är populärkulturellt, men abstrakt. Tidigare filmer har bland annat utforskat individualism och psykoanalysens inflytande över reklambranschen i The century of the self (2002), kriget mot terrorismen i Bitter Lake (2015), Rysslands politiska landskap från Sovjets fall till Putin i Trauma Zone (2022).

I nya Shifty: The land of make believe, en fem timmar lång BBC-serie som finns i sin helhet på Youtube, riktar Curtis blicken mot hemlandet Storbritannien. Shifty handlar om hur det var att leva igenom landets nyliberala experiment, och börjar med järnladyn själv, Margaret Thatcher. Hon är Curtis självklara antagonist, driven av kallsinnig rationalism och enveten tro på marknadsliberalism. I inledningsscenen välkomnar hon tillsammans med tv-personligheten och pedofilen Jimmy Savile en grupp barn – in i en lejonkula präglad av nedskärningar, massarbetslöshet och frisläppta marknadskrafter.

Därefter följer 1980-talets snabba omvälvning: avreglering, inflationsbekämpning, strejker och gruvnedläggningar, aidsepidemin, den växande rasismen i ett fallande imperium, masskonsumtion. Shifty slutar kring millennieskiftet med New Labour – en tid av förrädisk optimism, då det verkade omöjligt att ändra den kurs som Thatcherregeringen pekat ut. Detta iscensätts med jättekonstruktionen Millennium Dome i sydöstra London som skulle spegla ett framtidsinriktat Storbritannien, där varje ”zon” i utbyggnaden skulle rymma en framtidsvision, på teman som ”arbete”, ”kropp” och ”hem”, men som politikerna kämpade med att fylla med innehåll.

Det ger en känsla av att saker bara händer, allt snabbare, utan någon röd tråd som håller allt samman.

Curtis säger själv att han ville göra en film om hur social förändring känns. Exakt så är det att se Shifty. Klippen avlöser varandra i kaotisk flux. Några skinheads slåss på en klubb, en kvinna använder en videodejting-tjänst, aktiekurser kraschar, sjukhus och skolor byggs om till lyxlägenheter. Det ger en känsla av att saker bara händer, allt snabbare, utan någon röd tråd som håller allt samman. Helt enkelt: skakigt. Liksom i Trauma Zone saknas den allvetande berättarrösten och i stället bärs berättelsen fram av sporadiska bildtexter. Det är mer fragmentariskt och utan övergripande teori eller tes. Greppet passar filmens budskap: att i vårt atomiserade tidevarv är all sanning upplöst, inga stora berättelser eller ideologier finns kvar att tro på. I stället är vi alla inlåsta i begränsade och individuella perspektiv, en tendens som tittaren förstår har förstärkts av det nya medielandskapet och internet.

Curtis har som vanligt hittat några riktiga skatter i BBC:s arkiv. Det är en brokig och absurd samling –kvinnor som gör aerobics till tonerna av Joy divisions ”She’s lost control”, ett inslag om hunden Bruno som blivit intersex, rejv blandat med politikerintervjuer och fabriksnedläggningar. Vissa scener dröjer sig kvar – som när Londons zoo privatiseras och elefanterna Thi och Aziza separeras till följd av besparingar. Eller berättelsen om aluminiumläckan i Camelford 1988, där regeringens utredare fastslog att invånarnas symptom var psykosomatiska. Vattnet skulle privatiseras, och skandalen äventyrade utförsäljningen och måste därför mörkläggas.

Läs mer

Curtis må-dåligt-dokumentärer präglas av en cynisk distans. I filmens sista scener ställer Curtis frågan om inte hoppet om att folket ska resa sig och göra motstånd ”som förr”, egentligen bara är en nostalgisk dröm.

Men är det verkligen så? Klasskampen pågår hela tiden, om än i andra former. Den är inte en bortglömd relik från 70-talet. Samhällsförändringen är enligt Curtis som en abstrakt ohejdbar kraft, driven av aningslösa politiker som är ovetande om vilka krafter de släpper lösa, medan arbetarklassen framstår som en passiv mottagare vars kamp är dömd att misslyckas. Jag ställer mig också frågande till den skarpa motsättningen han gör mellan individualism och kollektiv handling – individualism var trots allt ett viktigt värde för många av de sociala rörelserna som växte fram under tidsperioden.

Shifty är som Curtis dokumentärer brukar vara: mycket sevärd och tankeväckande. Även om man inte måste hålla med honom om att allt är kört och motstånd är lönlöst.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 13 augusti, 2025

Israel river palestinsk fröbank

Den palestinska bonden Mahmoud Al-Shaer plockar tomater i ett växthus i Khan Younis i södra Gazaremsan, fredagen den 25 april 2025. Foto: Abdel Kareem Hana/AP/TT.

En fröbank har attackerats och förstörts i Palestina. ”Man utrotar en kultur och odlad mångfald är en del av det”, säger Maximilian Isendahl från den svenska organisationen Nordbruk.

Med bulldozrar och tunga maskiner attackerades fröbanken i södra Hebron under morgonen den 31 juli. ”Detta är en allvarlig upptrappning av de israeliska militärstyrkornas pågående angrepp på palestinsk matsuveränitet”, skriver bondeorganisationen Nordbruks styrelse via Maximilian Isendahl i ett pressmeddelande.

– I grunden är det sjukt att använda hunger som ett vapen och försöka svälta ut en hel befolkning på två miljoner och att västvärlden sitter och rullar tummarna, säger Joel Holmdahl, ordförande för Nordbruk till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 13 augusti, 2025

Maoisterna som sålde sig

En nepalesisk pojke läser läxan framför en affisch för landets maoistparti. Foto: Niranjan Shrestha/AP/TT.

För 20 år sedan befann sig Nepal i inbördeskrig. I dag tillhör landet de mest öppna och demokratiska i hela Sydasien. Men trots ett avsatt kungahus och en ny grundlag plågas folket av fattigdom och korruption. En orsak till det är de tidigare rebellerna som har anammat tidigare regeringars korrupta stil.

Med motorcykel tar det minst två dagar. Tre om du åker buss, såvida inget oförutsett händer. Trots detta ligger byn Thabang, en viktig plats för det maoistiska upproret i Nepal (1996–2006), bara 400 kilometer från Katmandu – i landets centrala västra del. Men vilken prövning!

På landets huvudled Mahendra-motorvägen, uppkallad efter en tidigare kung av Nepal, pågår enorma breddningsarbeten som aldrig verkar ta slut. Man kör i 20 kilometer i timmen, med en öm rygg, konstant inandandes damm. Och det är inte det värsta. När man lämnar ”motorvägen” och kör upp mot Himalayas fot, ersätts asfalten av spår som grävts ut med grävmaskiner. Under varje monsunperiod, omkring juni, flödar strömmar av lera och sten över de enkla jordvägarna. Maskinerna återvänder sedan för att angripa klipporna, till stor förtret för vandrare från hela världen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 12 augusti, 2025

Att vara splittrad kring ett folkmord

Ebba Busch (KD) vid en manifestation på Norrmalmstorg i Stockholm arrangerad av Vänskapsförbundet Sverige-Israel till stöd för det demokratiska Israel. I bakgrunden syns en plågad Tobias Baudin (S). Foto: Jassica Gow/TT.

När Jimmie Åkesson och Ebba Busch tackar Israel är det lätt att övriga regeringen framstår som rimlig. Men i praktiken har de länge varit överens – åtminstone fram tills nu.

I söndags dödade Israel sex journalister i ett bombanfall vid Shifasjukhuset i Gaza.

Måltavlan var den 28-åriga Al Jazeera-reportern Anas al-Sharif, men i dådet dödades även fyra av hans kollegor – reportern Mohammed Qreiqeh, samt fotograferna Ibrahim Zaher, Mohammed Noufal och Moamen Aliwa. Under måndagen avled även frilansfotografen Mohammad al-Khaldi av skador efter bombningen.

Utan att framlägga bevis påstår Israel att han ledde en Hamas-cell.

Perverst nog lovade landets premiärminister Benjamin Netanyahu att ”ta in fler utländska journalister” – en formulering som i sammanhanget låter mer som ett dödshot än en inbjudan. Inte minst som Israel har en lång historia av att mörda journalister. Enligt Committee to protect journalists (CPJ) har 187 journalister och mediearbetare dödats i Israel, de ockuperade palestinska territorierna och Libanon sedan den 7 oktober.

Detta är förstås för att förhindra rapportering om den framtvingade svält som får allt fler forskare att prata om folkmord.

Det är en skam att Sverige leds genom krisen av en reaktionär regering. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna hejar fortfarande öppet på Israel.

Ett land som bombar journalister och svälter en befolkning ska mötas med total isolering, inte diplomatiska artigheter.

I sitt Almedalstal den 24 juni uttryckte Jimmie Åkesson sin ”största tacksamhet för att de gör det smutsiga och genuint otacksamma jobbet också åt oss för att hålla islamismen och terrorn stången utanför Europa och Sverige”. En dryg månad senare säger hans frikyrkliga imitatör Ebba Busch till Aftonbladet att ”Israel gör hela världen en tjänst i att försöka oskadliggöra Hamas och att försöka upplösa Hamas”.

Det senare gjorde mig så upprörd att jag spelade in en video där jag frågade hur hon kunde hylla ett land mitt under ett folkmord. Hon dök upp i egen hög person för att kalla min kritik för en ”ren lögn” – hon berömde inte folkmordet utan insatserna mot Hamas. Men en medveten massvält riktas knappast endast mot Hamas utan mot hela befolkningen.

Samtidigt kanske vi borde vara ”tacksamma” gentemot Åkesson och Busch. De säger nämligen öppet vad den övriga regeringen också måste mena i det tysta. För hur ser regeringens meritlista ut under kriget?

Läs mer

Fram tills i sommar: bedrövlig. I januari 2024 stoppade man stödet till Unrwa – den organisation som enligt FN:s generalsekreterare António Guterres är ”det främsta sättet att förmedla nödvändig hjälp till palestinska flyktingar. Det finns inget alternativ till Unrwa.” I september samma år lade Sverige ned sin röst när FN:s generalförsamling antog en resolution som krävde att Israels ockupation av palestinska områden skulle upphöra inom tolv månader.

På så sätt har man hamnat allt längre ifrån sina väljare. Enligt en ny mätning från Svenska Dagbladet och Demoskop har stödet för Israel minskat bland moderater, kristdemokrater och liberalpartister. Bland de senare har stödet sjunkit från 70 till 20 procent sedan den 7 oktober 2023.

Inte konstigt att regeringen äntligen har börjat byta fot. I juni 2025 backade man en FN-resolution för en omedelbar och permanent vapenvila samt att humanitärt bistånd ska nå Gaza. I samma månad krävde utrikesminister Maria Malmer Stenergard att EU inför sanktioner mot högerextrema ministrar i Netanyahu-regeringen.

Om regeringen långsamt börjar svänga är det välkommet. Då är det dags att de omprövar sitt Unrwa-stöd också. Men sanktionerna bör inte bara drabba enskilda ministrar – utan hela landet. Ett land som bombar journalister och svälter en befolkning ska mötas med total isolering, inte diplomatiska artigheter.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 12 augusti, 2025

Med kvinnokroppen som slagfält

Bilderna på den då 22-åriga Alaa Salah som sjunger från ett bilflak under upproret mot diktatorn Omar al-Bashir 2019 blev virala. Foto: AFP/TT.

Sudans blodiga inbördeskrig handlar inte bara om presidentmakten. Det är ett försök att förslava kvinnan igen.

När jag var 21 år gammal fick jag reda på en familjehemlighet. Min mormors mor var slav och min morfars far var slavhandlare. Min mamma berättade det en eftermiddag när vi satt i bilen utanför morfars hus i Khartoum.

Min gammelmormor hade blivit bortförd i södra Sudan eller vid dess gränsområden någon gång på 1910-talet. Trots att britterna hade koloniserat Sudan mer än ett decennium tidigare med förevändningen att stoppa slavhandeln, förblev området en rekryteringszon för transsaharisk slavhandel.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 11 augusti, 2025

Judar i hela världen – gör motstånd!

Netanyahu gör anspråk på att tala för världens alla judar, skriver Knessets tidigare talman Avraham Burg. Foto: Jacquelyn Martin/AP/TT.

Den israeliska regering som talar i hela judendomens namn har gett vika för destruktiva krafter. Men vi bär på en annan historia. Nu måste alla goda judiska krafter samla sig för ett upprop till Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Lovsjungen, helgad
Varde ditt heliga namn
Förtalad, korsfäst
Förkroppsligad
En miljon brinnande ljus
För den hjälp som aldrig kom
Du vill ha det mörkare
Hineni, hineni
Herre, jag är redo

(Ur Leonard Cohens ”You want it darker”.)

Det finns ingen definition som omfattar alla som identifierar sig som judar. Är judendom en religion? En gen? En kultur? En nationalitet? En juridisk status? I förvirringen över dessa överlappande och motsägelsefulla identiteter har det moderna Israel skapat sin egen exempellösa syntes; en sammansmältning av fem element som aldrig varit en del av judisk historia: religion, land, makt, språk och suveränitet. Resultatet av denna israeliska smältdegel är en kulturell mutation som dristar sig till att kalla sig judendom.

I detta ögonblick i Israels historia har tre av dessa element – religion, makt och land – smält samman till elakartade svulster. Dess makt har blivit för stor och tjänar nu de mest perverterade tolkningarna av judendomen, inriktad på ockupation och dominans. Det mest uppenbara priset för denna cancer är upplösningen av Israels suveränitet. Makten har överlämnats till våldsamma messianska miliser; dessa gängledare tjänstgör nu som ministrar i regeringen. Tillsammans, från toppen och nedåt, har de monterat ned den israeliska staten. Det landet existerar inte längre.

Den här destruktiviteten har alltid varit en närvarande del av den judiska helheten, men oftast begränsad, marginaliserad och tillbakahållen. I dag, tvåtusen år senare, har den tagit kontroll och förverkligas nu i sina mörkaste impulser. Varje jude måste nu konfrontera två grundläggande frågor: Vad är min judiska identitet? Och är jag med dem, eller emot dem?

Det finns ingen medelväg. Detta får inte hända.

Ja, Hamas har begått avskyvärda brott mot mänskligheten. Men inget av detta rättfärdigar Israels handlingar i Gaza sedan dess.

Att stå med dem är att liera sig med de förödande krafterna i vårt förflutna. Med dem som inledde ett hänsynslöst uppror byggt på falska föreställningar mot Romarriket, vilket ledde till förstörelsen av det andra templet och ändlöst lidande för vårt folk. Att stå med dem är att omfamna de bibliska förebuden om förintelse av de nationerna och myten om massmordet vid Masada. Det är att följa en separatistisk, hegemonisk kultur: en värld där icke-judar föraktas medan judar är utvalda och upphöjda.

Det finns en kraftfull, obruten linje som sträcker sig från Bar Kokhbas övermod till Ben-Gvirs ligism; från Rabbi Akivas messianska galenskap till Smotrichs råa fanatism. Ruinernas herrar dog aldrig riktigt ut i judisk historia och nu tillhör de mördarna.

Men judendomen har alltid haft en annan civilisation inom sig. En som är rotad i introspektion, kritik, medkänsla och moraliskt handlande. Profeten Natan stod inför kung David, Israels mäktigaste härskare, och klandrade honom för korruption och blodtörst. Århundraden senare varnade profeten Jeremia Jerusalems depraverade elit att deras livsstil skulle orsaka templets förstörelse. År 70 e.Kr. flydde rabbinen Jochanan Ben Sakkai från seloternas och blodtörstens stad och införde den nya alternativa judendomen: en tro utan tempel, av identitet utan territorium, av styrka utan kraft och av andlig värdighet utan politisk suveränitet.

Det var den här judendomen som senare omfamnade jiddisch, det språk som Isaac Bashevis Singer en gång beskrev som ”de förvisades språk … ett språk utan land och utan gränser, utan stöd av någon regering, ett språk utan ord för vapen, ammunition, militära ingripanden eller krigstaktik. I gettona levde de jiddischtalande som de stora religionerna bara predikade: en vardaglig praktik att studera mänskligheten och dess relationer. Det de kallade Toran, Talmud, etik och mysticism. Gettona, som var långt ifrån endast en tillflyktsort för de förföljda, var ett storslaget experiment i fredligt liv, självdefinition och omsorg om andra. Och allt detta har överlevt och vägrar att ge upp, trots grymheten som omger det.”

Denna spänning inom den judiska själen lever kvar. Mellan krafter präglade av dominans, blodtörst och tystande av andra, och den judendom där tolerans, öppenhet och dialog härskar.

Nu krävs en enorm moralisk kraftsamling från alla dem som vägrar acceptera maktens och korruptionens diktatur ledd av kejsar Netanyahu och hans koalition av apokalyptiska fanatiker.

Nu är stunden att gå ut ur staden, som Jochanan Ben Sakkai gjorde, och återuppväcka en moralens och mänsklighetens judendom. Till vårt förfogande har vi inga institutioner, inga stora resurser. Vi är utspridda, ofta ensamma. Vi har ingen militär eller statlig makt. Men vi har den andliga och etiska styrkan från vårt förflutna. Vi har den judiska historien på vår sida.

Det är därför vi kan och måste stoppa blodbadet.

Så här kan vi börja: Vi behöver en miljon judar. Mindre än tio procent av världens judar ska lämna in ett gemensamt åtal till Internationella domstolen i Haag. Ett kollektivt juridiskt dokument mot staten Israel om brott mot mänskligheten som begåtts i vårt namn och under den falska fanan av vår judiska identitet.

Det är dags att säga: nog!

Två solar kommer att gå upp den dagen. En kommer att lysa över det judiska himlavalvet och kasta ljus över vårt inre mörker och ersätta fanatism med moralisk klarhet. Den andra kommer att lysa över världen och förklara att bland judar finns det de som liknar nationers uslaste brottslingar och det finns de som, utan rädsla och utan några förväntningar att belönas, står emot dem.

Ja, Hamas har begått avskyvärda brott mot mänskligheten. Men inget av detta rättfärdigar Israels handlingar i Gaza sedan dess.

Detta är stunden för uppgörelse. Från det får vi inte fly.

Detta är min vädjan:

Om du är en individ, en gemenskap eller en judisk organisation någonstans i världen, och du skakas av det Israel gör; om du ansluter dig till den humanistiska judendomens värderingar med grundläggande moralisk anständighet och kollektivt ansvar, anslut dig till detta historiska initiativ. Inte genom att ta till vapen eller andra mäktiga krafter, utan till mänsklighetens samvete. Vänd dig till Haag.

I vår vädjan ska vi tillkännage: Vi kommer inte att tillåta staten Israel, som systematiskt utövar våld mot civilbefolkningen, att tala i vårt namn. Vi kommer inte att tillåta att judendomen blir täckmantel för brott. Detta är inte att förkasta vårt folk, det är ett försvar av dess själ. Läkning, inte förstörelse.

Vi är tusentals, tiotusentals, hundratusentals. En miljon judar som helt enkelt säger: Vi är här, och vi är emot.

Ansvarsfulla individer vars själar är upprörda, tänkare, forskare, präster, konstnärer, jurister, tiden är nu. Anslut. Skriv under. Organisera er. Höj den judiska rösten för moraliskt motstånd. Ljuset finns. Det behöver bara många ljus.

Jag hoppas verkligen att aktivistiska läsare kommer att lystra till denna uppmaning och initiera den. 

Som kommer att höra den äldsta av uppmaningar – ”Var är du?” – och som kommer att svara som Leonard Cohen:

Hineni, hineni
Hineni, hineni
Jag är redo, min Herre.

Först publicerad på hans substacksida. Översättning av Paulina Sokolow.

Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 09 augusti, 2025

Oenig Tidöregering pressas om Gaza: ”Börjar se resultat”

Palestinier gräver efter luftsläppt nödhjälp i Gaza
Att släppa luftburen nödhjälp över Gaza har kritiserats som både riskabelt och otillräckligt, men har kommit att bli en av de få möjliga alternativen. Foto: Jehad Alshrafi/AP

Medan israeliska styrkor belägrar Gaza stad, och allt fler experter väljer att tala om folkmord, blottas interna sprickor i Tidösamarbetets Israelpolitik. Flera extrema utspel från Ebba Busch (KD) – som KU-anmälts – går stick i stäv med resten av regeringens.

”Med mycket stor oro” kommenterade utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) i fredags morse de färska uppgifterna om att Israels militär omringat Gaza stad, redo att gå in och ta ockupationen ännu ett ödesdigert steg längre.

– Det behövs en omedelbar vapenvila, ett slut på stridigheterna och det oerhört omfattande mänskliga lidandet. Med de här planerna riskerar utvecklingen att gå i motsatt riktning, sade hon till Sveriges Radio.

Benjamin Netanyahus senaste uttalanden om att ta ”full kontroll” över hela Gaza, markinvadera centralorten och fördriva dess befolkning på upp till en miljon människor fick Tyskland att stoppa vapenexporten till Israel samma dag, och kallades en ”farlig eskalering” av FN:s generalsekreterare Antonio Guterres när säkerhetsrådet sammanträdde i söndags kväll. Ledamöter från både Sverigedemokraterna och Liberalerna har det senaste året föreslagit att Sverige borde sälja mer vapen till landet, och i våras avslöjade Dagens ETC att KD:s EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe ägde aktier i tyska storexportören Rheinmetall.

För en dryg vecka sedan gick regeringen ut med att man vill frysa handelsdelen av EU:s associationsavtal med Israel. Biståndsminister Benjamin Dousa (M) kallar läget i Gaza ”apokalyptiskt”, och trycker på att Israel måste släppa in mer nödhjälp – samtidigt som FN:s palestinska hjälporgan Unrwa fortfarande står utan svenska bidrag sedan i december.

– Regeringen har ”grävt ner sig” i lite olika ställningstaganden, även när de inte är i linje med varandra. Ett tydligt exempel är stödet till Unwra, som man gått väldigt långt mot Sida för att stoppa, säger Håkan Svenneling (bilden), utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

– Regeringens linje blir inte konsekvent, oavsett vilken väg Dousa försöker hitta.

Ebba Busch (KD) har intagit en delvis egen linje. Hon ifrågasatte i tisdags ifall det finns ”tydligt underlag” som visar att det är Israel snarare än Hamas som hindrar hjälpkonvojer, och yttrade till Aftonbladet att ”Israel gör hela världen en tjänst”. Partiledaren skrev senare i ett Facebook-inlägg att Sverige ”aldrig” bör skriva under ställningstaganden ”som inte tydligt pekar ut Hamas som helt och fullt ansvariga för kriget och lidandet” eller ”ställer krav på Israel som försvårar deras legitima krigföring”. För två månader sedan pekade Busch klart och tydligt ut Israels regering som ansvarig för att barn svälter ihjäl. 


Inlägget avslutades med punkten att Sverige borde flytta sin ambassad till Jerusalem och erkänna staden som Israels huvudstad, något som KD:s partistyrelse ställde sig bakom redan 2021. På X kallar Ebba Busch två dagar senare Israel för ”Mellanösterns enda demokrati” och noterar att queera demonstrerat för Palestina under Pride ”trots att de värderingar som råder [i] Gaza anser att queers förtjänar att dödas”. Ziv Nevo Kulman, Israels ambassadör i Sverige, citerar inlägget och tackar KD för ”trofast stöd”.

– Inte särskilt relevant, och ett typexempel på hur Ebba Busch försöker triangulera sig, tycker Håkan Svenneling:

– Man är emot Pride ena sekunden, och nästa använder man det för att skönmåla Israel. Det här med ”Mellanösterns enda demokrati” är en slagdänga vi hör från KD om igen, utan att man ser varken de demokratiska bristerna i Israel som stat eller hur de agerar som ockupationsmakt.

Ebba Busch (KD) har stuckit ut hakan om Israel i veckan – och KU-anmälts av Miljöpartiet. Foto: Pontus Lundahl/TT

Emma Berginger (MP) var den riksdagsledamot som i går kväll lämnade in en KU-anmälan från Miljöpartiet mot Ebba Busch, efter den senaste veckans utspel.

– Det handlar om regeringens oförmåga att inta en konsekvent utrikespolitisk linje i förhållande till Israel. Här har vi uttalanden från vice statsministern som står i bjärt kontrast till vad statsministern har sagt, om att Israel ”inte lever upp till sina mest basala skyldigheter”, förklarar hon.

Emma Berginger (bilden) menar att det inte är tydligt när Busch uttalar sig som partiledare kontra statsråd eller vice statsminister – och framför allt att regeringen kan, och måste, göra mer i sakfrågan.

– Miljöpartiet har under lång tid kritiserat regeringens oförmåga att sätta ner foten mot Israel om den humanitära katastrofen och folkmordet som pågår i Gaza. Det finns mycket regeringen skulle kunna göra som man inte gör, och när man till sist kan tänka sig att stoppa ett handelsavtal blir det uppenbart att man inte kan komma överens, säger hon och fortsätter:

– Vi vill återuppta stödet till Unrwa, stoppa all vapenhandel med Israel och ta emot palestinska patienter.

Håkan Svenneling menar att V använt ”alla verktyg” för att pressa regeringen i 22 månader, men också att resultat nu faktiskt börjar synas. Förutom EU:s handelsavtal som nu kan komma att frysas tar han upp att den svenska tillverkaren Aimpoint nyligen slutat sälja sina gevärssikten till Israels militär.

– Egentligen hade vi möten om att frysa avtalet i mitten av juli, och då var regeringen avvisande. Efter det kom fler erkännanden av Palestina som stat och allt tydligare uppgifter om svälten i Gaza, berättar han.

Vänsterpartiet välkomnar att Socialdemokraterna kallat utrikesministern till möte med utrikesutskottet inom de närmaste veckorna, för att fråga ut henne om och få klarhet i regeringens Israelpolitik. Det är först med S-hjälp oppositionen har kunnat kalla samman ett sådant extramöte, då det krävs tillräckligt många ledamöter.

– Sedan tycker jag S behöver göra det SSU klarat av och kalla folkmordet för ett folkmord, och jag hoppas vi kan se dem konsekvent göra det närmaste tiden, säger Håkan Svenneling (V).

Morgan Johansson (S), utrikespolitisk talesperson, har inför extramötet kallat Kristerssons ledarskap ”lealöst” och Israels krigföring ”ett led i en folkfördrivningsprocess”. Tidigare i sommar sade han att ”mycket talar för pågående folkmord”, samt att Maria Malmer Stenergard verkar vara ”trött på att vara utrikesminister” om hon tycker det är ”tröttsamt” att bedömas utifrån vilka ord hon använder för att beskriva läget i Gaza.

Mark Klamberg (bilden), professor i folkrätt vid Stockholms universitet, skriver just nu en bok om folkmord som juridiskt begrepp. Utvecklingen i Gaza sedan Netanyahu utlyste matblockad den 2 mars, bland annat med amerikanska Gaza Humanitarian Foundations matkö-massakrer som Läkare utan gränser beskrivit som ”dödsfällor”, har suddat bort hans sista tvivel på om begreppet borde appliceras på Israel.

– Allt fler israeliska regeringsföreträdare pratar också allt oftare om att förflytta palestinier och vägra dem mat, på sätt som inte kan avskrivas som ”i stundens hetta” eller avfärdas som enskilda extremistpolitiker. Sammanlagt drar jag slutsatsen att man försöker fördriva folk med svält som verktyg, säger Mark Klamberg.

Han ångrar inte sin tidigare mer avvaktande inställning till att använda ordet, och menar att både den israeliska politiska retoriken och situationen på marken har förvärrats med tiden – men framför allt att det viktiga, som världen borde agera efter, är vad som konkret sker.

– Ett brott mot mänskligheten kan vara lika allvarligt som ett folkmord för oss folkrättsjurister. Många av de skyldigheter omvärlden har är desamma. Visst är det viktigt att kalla saker vad de är, och det kan spela roll för vilken press politiker känner av, men det är inte avgörande för vad omvärlden bör göra alldeles oavsett.

Flamman har sökt Ebba Busch (KD) och Morgan Johansson (S).

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 08 augusti, 2025

Fredrik Thorén: Tack Judiska centralrådet för att ni gör Kneecap relevanta

Kneecap uppträder på Linnéscenen under torsdagens Way out west i Slottsskogen i Göteborg. Foto: Adam Ihse.

När Kneecap äntrar scenen gör de det till ett budskap: den svenska regeringen är medskyldig till folkmordet. Men musiken glöder också i sin egen rätt.

Det var hela festivalens förhandssnackis. Vad skulle hända? 

Tjugo minuter före start vajade redan flaggor – både den palestinska och den irländska – i det allt mer packade publikhavet: ”Free Palestine!”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 08 augusti, 2025

Nytt brittiskt vänsterparti lockar en halv miljon

Den tidigare Labour-ledaren Jeremy Corbyn ska starta ett nytt parti, som snabbt fått 600 000 namnunderskrifter.

Besvikelsen över Keir Starmers Labour har fått den tidigare ledaren Jeremy Corbyn att tillsammans med andra profiler grunda ett nytt vänsterparti – som på några dagar har fått över 600 000 potentiella medlemmar. ”Det saknar motstycke”, säger journalisten Richard Seymour.

Den brittiska vänsterns förhoppningar efter att Labour vann en supermajoritet i förra sommarens parlamentsval har grusats rejält sedan dess. Premiärminister Keir Starmer har bland annat svikit löften om att avskaffa tvåbarnstaket för barnbidrag, subventionera betalningen för vinterbränsle, skapa en grön investeringsfond värd 360 miljarder kronor, och en ny planerad runda nedskärningar stoppades så sent som i juni efter en revolt i partiets parlamentsgrupp.

Starmer har dessutom vägrat att dra in alla vapenleveranser till Israel, trots att länder som till exempel Frankrike gjorde det efter Israels invasion av Libanon förra året. I dagsläget är 32 av totalt 62 exportlicenser fortfarande aktiva. I stället har regeringen gått på offensiven och terrorstämplat rörelsen Palestine Action, sedan medlemmar ockuperat vapenfabriker som bygger reservdelar åt Israels militär och vandaliserat två stridsflygplan på en flygbas.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 07 augusti, 2025

Restaurangerna som plågas och prisas under kriget

Personalen på palestinska Mazra’a förbereder inför kvällens service. Bistron har mött både stöd och hotelser.

Flera palestinska restauranger vittnar om hot, trakasserier – och bajspåsar – men också om ökat stöd. Flamman pratar med restauranger i hela Sverige om hur de påverkas av världspolitiken.

Tanken var aldrig att förknippa restaurangen med politik. Mazra’a öppnade som en vanlig restaurang med palestinskt kök. Det var för tre år sedan som Jenny Hedström och Nidal Kersh slog upp portarna till bistron på Skånegatan på Södermalm i Stockholm. Men sedan kom folkmordet i Gaza, berättar hon. Nu är det viktigt för restaurangen att markera sin ståndpunkt. ”Free palestine” står det på en tavla på väggen i matsalen.

Jenny berättar nu om en rad händelser som inleddes för omkring tre veckor sedan. Personalen åt lunch på restaurangens uteservering innan öppning. En man kom då gående, såg en upphängd palestinasjal och närmade sig.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)