Det brukar sägas att Sverige är ett enfrågeland, och det har väl inte alltid stämt. Fast senaste året har det gjort det.
Först var det svininfluensan, som var så dödlig att om vi inte vaccinerade oss skulle tusentals dö och arbetsplatserna bli utan arbetskraft. Därför vaccinerade vi oss, utom jag, som tänkte att eftersom jag känner mig så frisk är det bara bra att jag får influensa – det klarar jag nog! På så vis skaffar jag mig ett bättre immunförsvar, och jag har ändå inget vettigt för mig, så då kan jag lika gärna ligga i sängen och vara sjuk.
Och nu har redan valåret startat med en serie så kallade dueller mellan partiledare. De ska fortsätta fram till valet, och lovar att bli fruktansvärt tråkiga, helt utan gamla tiders pistol- och svärdsduellers dramatik. De politiska duellanterna säger vad man redan vet att de ska säga. De tycker som partikongressen tyckt åt dem. Detta ska alltså hålla på nu i ett halvår.
Fast schlagerfestivalen är ändå snart över. Förr var det en enda kväll, nu håller det på i veckor, med allt mer sjunkande tittarsiffror. Ett slag sändes den parallellt med OS, och då fanns det inte mycket för den svenska majoritet som struntar i såväl OS som schlager att titta på i teve.
Och prinsessbröllopet har redan startat. I Sveriges television försvarar man sig med att det bara (!) ska sändas trettiofyra timmar om det. Förra gången det var ett stort romantiskt kungligt sagobröllop i Sverige var det kungen och Silvia som gifte sig. Då skrevs och sändes det kolossalt mycket mindre. Liksom det skrevs och sändes mycket mycket mindre om OS och schlagerfestival. Och på den tiden startade inte valkampanjerna i januari.
Den enda likheten mellan svininfluensan å ena sidan och prinsessbröllopet och OS, och kanske också riksdagsvalet, är inte att de segas ut i det oändliga. En annan likhet är att de saknar betydelse. Svininfluensan blev inte på långt när den katastrof som massmedierna hetsade upp sig över. Och direkt efter OS startade allsvenskan och då glömde alla idrottssoffpotatisar denna fantastiska idrottsfest för något annat kolossalt viktigt, som de glömt nästa år. Och i höst är det ingen längre som minns vem som vann i schlager-SM. Då blir det istället väldigt spännande om det blir Reinfeldt eller Mona som vinner, fast de i praktiken lagt sig så nära varandra att det nog får rätt liten betydelse.
Om man är ointresserad av idrott är det lätt att hoppa över det i tidningarna. Och de stora morgontidningarna håller också igen med skriverierna om schlagern.
Men Sveriges television saknar numera allt sinne för proportioner. Där fläskar man på helt distanslöst. Och vi miljoner svenskar som har även andra intressen än de dominerande har ingen annan kanal att titta på.
