Lagom till 40-årsfirandet av det radikala symbolåret 1968, ger Håkan Arvidsson ut sina ”minnesbilder från 1960-talets vänsterrörelse”. Arvidssons berättelse påbörjas som en klassisk självbiografi med barn- och ungdomsåren i Jönköping, men byter snabbt karaktär och blir en överdetaljerad, anekdotartad beskrivning av studieåren i Lund. Under dessa år ingick författaren i Clartés inre cirkel. Fokus står sålunda på den radikala maoistiska studentvänsterns utveckling under åren kring bildandet av KFML år 1967. Arvidsson beskriver övertygande hur studentväns-tern, under intryck av Vietnamrörelsens radikalisering, fullbordade övergången från kulturradikal internationalism till dogmatisk ”proletär internationalism”. Arvidsson påpekar att den antiimperialistiska vänstern utvecklade ett slags inverterad kallakrigslogik när man definierade om rollfördelningen mellan de goda och onda krafterna i världen. Förknippat med ett uppror mot den tilltagande ”byråkratiseringen” av samhället förvandlades det hela till en kraftfull rörelse som attraherade alltfler människor, därför att ”vänsterns projekt var storslaget”.