Opinion 11 maj, 2018

Ännu ett svek i Sahara

I över fyrtio år har Europa och Sverige svikit folket i Västsahara, skriver Stellan Hermansson, och påminner om skammen som väntar.

Ordet är Svek. Svensk ordbok förklarar: ”Ett handlande som innebär att en överenskommelse bryts på ett mer eller mindre omoraliskt sätt.”
Och ordet svek är ständigt förekommande när man följer det västsahariska folkets kamp för frihet. Det handlar om internationella konventioner som bryts. Signerade och beslutade uppgörelser som inte genomförs. Högtidligt avlagda politiska löften som inte uppfylls. Saharierna och deras enda legitima representant enligt FN, befrielserörelsen Polisario, har upplevt alla typer av svek.

Västsahara var en spansk koloni, men fick inte självständighet när fascismen föll i Spanien. I stället invaderades Västsahara av sin nordliga granne Marocko. Folkrättsligt klargjordes frågan redan 1975. Internationella domstolen i Haag slog då fast att Marocko inte har rätt till Västsahara. Landet är ockuperat.

Polisario bedrev väpnad kamp för självständighet i sexton år. Men 1991 la FN fram en fredsplan som innefattade eldupphör och en folkomröstning: Självständighet eller integration med Marocko. Både Marocko och befrielserörelsen Polisario godkände FN-planen. I dag, 27 år senare, har det fortfarande inte hållits någon folkomröstning. Orsaken är att Marocko trots sitt godkännande obstruerat och hindrat genomförandet av planen. Sedan år 2004 säger ockupantmakten dessutom att man aldrig kommer att acceptera ett självständigt Västsahara.

EU:s handel med Marocko pågår under tiden för fullt, och där ingår också produkter från det ockuperade Västsahara. Detta trots att EU-domstolen i december 2016 slog fast att inga handelsavtal med Marocko får gälla för någon del av Västsaharas territorium. Men EU-kommissionen vidtar inga åtgärder.
Jämför det med situationen i Ukraina. Ryssland bröt mot folkrätten. Det fanns inga ursäkter eller förmildrande omständigheter för den ryska annekteringen av Krim. EU svarade då med skarpa handelssanktioner under principiellt tal om att försvara folkrätten. Bra. Men om folkrätten är en helig princip så gäller den också Västsahara.

När kommissionen inte bryr sig om EU-domstolens beslut så bryter de mot EU:s egen grundlag

Men där sviker EU. Det handlar om stora ekonomiska intressen som styr EU-kommissionens agerande. Dessutom är Marocko en viktig gränssoldat i EU:s alltmer militariserade strategi för att hindra människor att kunna nå Europa, på flykt från krig, förtryck och klimatkrisens afrikanska länder.
Och just nu har EU ännu en gång svikit Västsahara. I februari i år slog EU-domstolen tydligt fast att EU:s fiskeavtal med Marocko inte kan inkludera de västsahariska fiskevattnen. Marocko klargjorde å sin sida att det inte blir något avtal om inte dessa vatten inkluderas. Notera då att över 90 procent av fisken tas upp i västsahariska vatten.

EU:s utrikespolitiska talesperson Federica Mogherini sa efter domslutet att EU ändå vill fortsätta fiskeavtalet med Marocko. När kommissionen inte bryr sig om EU-domstolens beslut så bryter de mot EU:s egen grundlag. Denna grundlag som kommissionen stenhårt hänvisade till när de knäckte den grekiska vänsterregeringen år 2015. Men EU-fördragen gäller tydligen bara om de gynnar storföretag och banker.

Vad gör då den svenska S-MP-regeringen? Den sviker. I opposition sa bägge partierna att Västsahara ska erkännas som självständig stat. Det kravet ströks när regeringen bildades. Och från att regeringen i februari i år röstade emot EU:s fiskeavtal, så valde regeringen i april att fegt lägga ner rösten.
Men saharierna känner genom hela sin historia också svekets motsats; trofasthet och solidaritet. Över hela världen finns folk som kämpar för Västsaharas frihet.
Historien visar att solidaritet är en kraft som kan förflytta berg.
Och när så sker ställs alla som svek i skamvrån.