Med sin bok Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga har historikern Tobias Berglund och journalisten Niclas Sennerteg täppt till en viktig lucka i skildringen av Sverige under andra världskriget.
Boken fokuserar på de fångläger som under kriget upprättades för politiska flyktingar som lyckades ta sig till Sverige. Tidigare har en del skrivits om de arbetskompanier, där främst värnpliktiga kommunister internerades, och om läger för deserterade soldater exempelvis från Baltikum. Men författarna bryter ny mark inte minst tack vare grundliga arkivstudier.
Slående är det godtycke som drabbar dessa flyktingar. Vad som avgör deras placering i de avlägset placerade lägren är ofta högst oklart. Några rättegångar hålls inte. Många av dem upplevde sig oskyldigt bestraffade för att de var motståndare till nazismen. Under krigets första år är det främst antifascister, inte minst kommunister, som fängslas. Hela behandlingen präglas av godtycke och ibland av brutalitet. Även om taggtråd saknas runt läger i orter som Smedsbo och Långmora så dominerar tvångsarbete och censur vardagen för de drabbade.
Under kriget hade Komintern en betydande verksamhet i Sverige. Inte minst fanns ledningen och kontaktlänken för den underjordiska rörelsen i Tyskland i landet. Flera av denna organisations ledare, som Karl Mewis, satt tidvis i lägren. Det är ingen tvekan om att detta var en del av eftergiftspolitiken gentemot Nazityskland.
Varför har vi vetat så lite om dessa flyktingar och fångar? En orsak är att mycket material har varit hemligstämplat. En annan är att ansvaret faller tungt på några av folkhemmets ikoner som Tage Erlander och Gustav Möller. Erlander var också ansvarig för att tyska desertörer direktavvisades till en säker död under krigets första år.
Författarna har fått kritik för att använda ordet koncentrationsläger som för tankarna till nazismens utrotningsläger. De argumenterar dock trovärdigt för att ordet ska användas. Det kan påpekas att även den i Sverige placerade SS-officeren Neumann använde samma ord när han krävde att bevakningen skulle skärpas över inspärrade svenska kommunister.
