Under mina år som EU-parlamentariker dunkade jag huvudet blodigt mot Lissabonfördragets marknadsfundamentalistiska paragrafer och dess talrika självutnämnda uttolkare. Att försöka reglera den heliga marknaden var lika dumt som om veganer hade föreslagit baljväxter som huvudrätt till Scans årsstämma. Veganer har mig veterligen aldrig försökt sig på det senare, men jag, Eva-Britt Svensson (V), Carl Schlyter (MP) och några till gav oss inte. Men lätt var det inte. Marknadsliberalerna hade EU:s fördrag och förordningar, EU-kommissionen och domstolen på sin sida. Dessutom var de ivrigt påhejade av näringslivets välbetalda lobbyister.
Det är tungt när man har hela maskineriet mot sig. Vi nådde framsteg i enskilda frågor, men vinsterna var få och alltid formulerade som undantag. I EU var den fria marknaden som amen i kyrkan.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
