Under år 2005 anmäldes totalt 3 681 brott med hatmotiv. I det flesta fall, 2 272, handlade det om främlingsfientliga motiv. Det vanligaste av dessa brott är olaga hot och ofredande. Brottsförebyggande rådet (Brå) presenterade i sommar för första gången en sammanställning av uppgifter om hatbrott. Det här är brott med främlingsfientliga, homofobiska, antisemitiska och vit makt-relaterade motiv. Under år 2005 bedömdes att det förekom antisemitiska motiv i 111 av de anmälda fallen, och homofobiska motiv i 563. Det kan handla om misshandel, klotter, ärekränkning och annat. Misshandel var särskilt vanligt i de anmälningar där ett homofobiskt motiv hade identifierats. I mer än var femte anmälning av homofobiska brott (22 procent, eller i 124 av 563 anmälningar) förekom våld.
I var fjärde hatbrottsanmälan kunde polisen identifiera en eller flera skäligen misstänkta personer. Andelen anmälningar med en skäligen misstänkt gärningsperson var vid brott med homofobiska motiv 28 procent.

Men när riksdagen debatterade politiskt våld i maj, var det vänsterextremismen som stod i fokus. Det var centerpartiet som då hade begärt debatten, med anledning av attacker mot centerlokaler. Det så kallade Osynliga partiet sades ligga bakom attackerna. Kravaller i Frakrike var så att säga förebild. Riksdagsdebatten blev en gemensam attack mot vänstern. Samtliga debattörer, inklusive justitieministern som bland sina SSU:are torde ha åtskilliga som själva drabbats av högerextrema attacker, gick till angrepp mot de våldsamma delarna av vänstern. Trots att de knappast begår så många eller så systematiska brott, att de utgör något samhällshot. De vänsterelement som tillgriper våld ställer dessutom inte upp i val och kan därför svårligen bli företrädare i någon beslutande församling. Däremot inom nazistiska och andra högerextrema finns en uppsjö av partier av varierande storlek. Att dessa partier faktiskt består av våldsamma och kriminella aktivister, är väl dokumenterat – även de som arbetat hårt för att tvätta bort ligiststämpeln, dämpa sina skräniga skinnskalle-anhängare och bli ett respekterade partier.
Någon särredovisning av anmälningar med islamofobiska motiv finns inte, men Brå har för avsikt att sammanställa en sådan kommande år. Brott med islamofobiska motiv ingår i 2005 års redovisning som en del – okänt hur stor – av kategorin främlingsfientliga motiv.
Denna vecka hålls Pride-festivalen i Stockholm. Över hundra HBT-organisationer och företag medverkar. Bland deltagarna finns alltså, enligt statistiken, åtskilliga som själva blivit attackerade. Men det troliga är att de allra flesta av alla homofobiska hatbrott aldrig anmäls. Det rör sig om glåpord, hot, knuffar, slag, eller värre, som inte kommer till polisens kännedom och inte utreds. Men som gör att många människor mår mycket dåligt, till och med är rädda för att röra sig ute.

Cirka 30 procent av alla de misstänkta personerna i Brås sammanställning, var yngre än 18 år. 82 procent av gärningspersonerna var män. Medelåldern var relativt hög bland dem som misstänktes för brott med främlingsfientliga motiv, 34 år, och låg bland dem som misstänktes för brott med homofobiskt motiv, 25 år. Närmare 40 procent, av samtliga personer som misstänktes för brott med homofobiska motiv, var yngre än 18 år, enligt Brå.
Samtidigt kommer uppgifter om att svenska lärare inte kan hantera homofobi i skolan. Enligt en enkätundersökning uppger 92 procent av de tillfrågade lärarna att de inte fått utbildning att hantera frågan, enligt Ekot. Lärare uppger att det förekommer kränkande jargong på skolorna, mot dem som har annan läggning än den heterosexuella, men att man sällan pratar om det. Hälften av lärarna säger att de tar upp frågan någon enstaka gång. Var fjärde lärare säger att de aldrig pratar om detta.
I undersökningen ”Under ytan” deltar bland annat de båda lärarfacken och RFSL. Det är 1 400 lärare i för-, grundskolan och gymnasiet som har tillfrågats hur frågor kring sexuell läggning hanteras i skolan. En hög andel, 92 procent, säger att de vid sin utbildning på lärarhögskolan inte alls utbildats i frågan och ännu fler, 98 procent säger att de under sin yrkesverksamma tid inte fått någon kompetensutveckling om detta.
Det är allvarligt, eftersom statistiken från Brå också visar att mycket unga människor begår hatbrott. Dessutom grundläggs ungas synsätt i många avseenden i skolan. Kan inte respekt och tolerans för HBT-personer odlas i skolan, kommer intolerans och agressivitet att kunna odlas senare i livet.

Situationen är oroande. Men hittills har etablissemanget hellre velat plocka politiska poäng genom att hacka på vänstern. Hur många ska behöva lida för den taktiken?
Flamman 1/8 2006