Behövs ett feministiskt initiativ i Sverige idag? Ja, men kanske inte det som Gudrun Schyman nu har lanserat. Jag tror att vänsterpartiet redan är det feministiska partiet som Sverige behöver.
Det feministiska initiativet säger sig vilja organisera både män och kvinnor för att politiskt bryta ner patriarkatet. De säger också att de redan etablerade partierna har misslyckats med det, trots att nästan alla kallar sig feminister. När det gäller de övriga partierna så är den kritiken självklar. Och kanske bör även vi fundera kring vad vi misslyckats med när det nya partiet nu har sett ljuset.
Vad föreningen nu presenterar som sin politiska plattform, påminner på många sätt om den feminism som vi redan står för. Den ger uttryck för samma frustration som vi känner över att det inte händer något radikalt och att vi istället får se allt fler försämringar när det kommer till kvinnors liv och situation i vardagen. Det som förvånar är att de inte sticker ut och är radikalare i sina feministiska krav. Och deras problem kommer också självklart att vara avsaknaden av en klassanalys. Samtidigt består föreningen idag främst av vänsterkvinnor och de flesta krav som ställs är sådana som gynnar alla kvinnor, även oss från arbetarklassen.
Nej, ett feministiskt parti ska inte ses som ett direkt hot mot vänstern. Det som snarare krävs av oss är att vi prioriterar upp och tydligare formulerar krav om förändring. Vi måste möta den frustration som finns när jämställdheten inte prioriteras. När neddragningar för kvinnojouren sker i kommuner samtidigt som våldtäkterna ökar. När privatiseringar och neddragningar i välfärden är ett faktum som försämrar kvinnors positioner på arbetsmarknaden. Då måste vi vara det parti och förbund som tar det på allvar, försvarar de feministiska segrar som har nåtts och i större utsträckning än idag samtidigt ställer nya krav. Kanske måste vi ha lite självkritik och inse att om vi menar allvar med att vi är en av de största feministiska krafterna i dag, så medföljer också ett ansvar, ett ansvar som vi inte tagit fullt ut.
Hela vår formulerade politik måste i mycket högre utsträckning utgå från ett feministiskt perspektiv. Feminismen måste på ett mycket tydligare sätt genomsyra allt vi gör och är.
Hand i hand med en feministisk offensiv i politiken måste vänstern också jobba internt med att kvinnor som organiserar sig känner att de får det inflytande de vill ha. Detta gäller hela arbetarrörelsen i stort, även vänsterpartiet och Ung vänster. Feministiskt initiativ menar att det är strukturerna i sig som det är fel på och vill ha ett mindre hierarkiskt uppbyggt parti. Jag tror snarare att det som gäller är att inse att ingen förening kan vara en ö isolerad från det patriarkala samhälle vi lever i.
Däremot kan man aktivt arbeta för att motverka och bryta ner dessa strukturer internt i rörelsen.
Den nya föreningen säger sig vilja sätta press på de existerande partierna och på så vis skapa en feministisk offensiv. För att göra det tror jag snarare att det behövs ett större utomparlamentariskt tryck från en starkare kvinnorörelse som tvingar fram nödvändiga förändringar i en feministisk riktning.
Men om föreningen i höst ombildar sig till ett feministiskt parti och tar en plats i riksdagen, så är det i många frågor en självklar allianspartner för ett feministiskt och socialistiskt vänsterparti.
