När partiet åter skulle skapa ett eget program efter Kominterns upplösning 1943 fick CH hålla i pennan i samarbete med Sven Linderot och Hilding Hagberg. Några första försiktiga steg bort från den gamla linjen kan anas.
Sin mest spännande och avgörande period har han under inledningen av sin ordförandeperiod 1964-1975. Många av de linjer som utformades av CH är fortfarande relevanta för svensk vänster. Inte minst är CH:s vilja till omprövning och öppenhet för nya tankar något som i sig är viktigt.
Idag kan mycket av det som förändrades då ses som självklarheter. Men för den tidens parti var omvälvningarna mycket stora. Frågan är vad slutsatserna innebär för dagens vänster.

CH var respekterad och omtyckt som
få andra inom
en i grunden
antiauktoritär
rörelse.

Skrev om makt och ägande
SKP hade präglats av en ganska mekanisk syn på marxismen. Under 60- och 70-talet växte det också fram en ny vänster som till inte obetydlig del var dogmatisk, nyleninistisk och som ofta såg olika kommuniststyrda länder som förebilder som skulle kopieras.
CH skiljde sig från andra främst genom att använda marxismen som ett redskap i sin tid. Han analyserade makt och ägande i Sverige.
Han skrev om mäktiga familjer, storfinansen och finanskapitalet. Förståelsen av den egna tidens kapitalism är central för att kunna utforma en modern socialistisk politik.

För vidare CH:s arv
Det är ingen tillfällighet att CH ända fram till våra dagar intresserade sig för hur finansiell spekulation kunde tyglas, för bankernas makt, ägandets struktur och fördelningen av förmögenheter.
Idag kan vi se ett förnyat intresse för frågorna i debatten om och kampen mot eurokrisen, arbeten av ekonomer som Piketty och rörelser som *Occupy Wall street. Vi behöver föra vidare CH:s arv med konkreta analyser av dagens svenska och globala kapitalism.

CH ville öppna det gamla partiet för de nya rörelser, han ville också vara öppen för de nya idéer som kom med kvinnorörelsen, miljöstriderna och solidaritet med befrielsekamp och avkolonisering.

Det globala tänkandet och den internationella solidariteten var centralt för CH, socialistiska lösningar kunde inte vara isolerade nationella öar. Idag är det en självklarhet att ekologiskt tänkande och feminism är en del av vänstern och att debatter pågår om rasifieringsbegrepp och intersektionalitet.
Så var det inte i den gamla vänster som helst ville underordna allt marxismens klasstänkande. Frågan är vad denna insikt innebär för dagens vänster. Min slutsats är att vänsterpartiet fortfarande är ett allt för smalt parti, hos oss borde fler radikala gröna och fler feminister känna sig hemma. Klimatfrågan ställer helt nya krav på vänstern.

Makt och produktion i fokus
Denna nyfikenhet på och öppenheten inför nya rörelser kombinerade CH med att ständigt fokusera på makten över produktionen.
Han återkom hela tiden till tankar och strategier om hur löntagarnas inflytande kunde stärkas. Han visade hur förankringen i denna socialismens grundfråga på inget sätt står i motsats till nytänkande och breddning.
Medel och metod för att demokratisera ägandet och makten över kapitalet kan variera, men grundfrågan kvarstår för varje rörelse som är socialistisk på allvar. Frågor om ägande och makt förblir en vänsterns kompassnål i en föränderlig tid.

Kritisk mot Sovjet
CH:s kritik av Sovjetkommunismen och dess övergrepp som invasionen i Tjeckoslovakien 1968 är väl kända och omdebatterade. Men grundtanken om ett självständigt parti gällde även förhållandet till socialdemokratin. Det gamla kommunistpartiet utmärkte sig för sin anpasslighet till socialdemokraterna i den svenska dagspolitiken
Trots att partiet ofta var bland de första med att föreslå olika reformer så såg man partiets uppgift främst som att korrigera socialdemokraternas kurs, inte att själva regera landet. CH påbörjade ett mer självständigt förhållningssätt.
Idag har vi kommit längre. Idag är det självklart att vi ska vara med och styra, inte stödja andra. Men idag är också kraven på vänstern större. Socialdemokratin har inte bara tappat styrka, de driver inte längre en politik som utjämnar klassklyftor eller beskär kapitalets makt.

Gick mot strömmen
Det är ingen slump att förslag på offensiva reformer idag kommer från Vänsterpartiet. Vänsterpartiet måste ta på sig en större roll i svensk politik som det parti som idémässigt driver på arbetarrörelsen och som är berett att styra Sverige i kommuner, regioner och regering.
Den kritik av Sovjet och dess samhällsmodell som CH förde fram var en jordbävning i den tidens parti. Det ledde till att medlemmar lämnade partiet och bildade eget, det var konfliktfyllt men helt nödvändigt. Brottet med Moskva började kraftfullt men tempot i frigörelsen stagnerade.

Acceptera aldrig vanstyre
Istället för att klippa banden helt till partier som styrde diktaturer och lämna kommunistbegreppet bakom sig, så fastnade partiet i en märklig balansgång mellan kritik och ursäktande. I att både vara ett kommunistiskt och vänstersocialistiskt parti. Hur mycket bättre hade det inte varit om partiet orkat ta hela steget redan på 60-talet?
Det är en lärdom även för vår tid. Inskränkningar i demokrati i socialismens namn kan aldrig försvaras. Ekonomisk demokrati kan inte finnas utan politisk demokrati. Vänstern ska aldrig vara tyst inför vanstyre i Venezuela eller tystade oppositionella på Kuba. Vår lojalitet är med folk och idéer, inte med länder och partier.

Respekt för medlemmarna
Jag mötte CH första gången som 14-åring, i min första valrörelse. Jag slogs av hans vänlighet och nyfikenhet, också mot en ung ny medlem som mig. CH var respekterad och omtyckt som få andra inom en i grunden antiauktoritär rörelse. CH hade också en mycket stor respekt för medlemmarna i sitt parti.
Det speglas inte minst i hans intervjuböcker där partiets historia skildra genom enskilda medlemmars liv och insatser. Han talade ofta om enskilda partimedlemmar med värme och stolthet.
Han såg att vänstern är dessa olika kämpande människor som tillsammans påverkar vårt samhälle. Det är ett arv att vårda.
Stor saknad

Vi saknar dig CH, dina insatser gör att vi är ett starkare och klokare parti. Jag kommer att sakna samtalen med dig i din lägenhet där de senaste böckerna om klimatfrågan och finanskapitalet låg på köksbordet. Jag saknar dig, och gläds över att ha mött dig.