Utrikes 21 maj, 2009

Åtal mot fruktjätten Dole

Dole Food Co anklagas för att ha lejt döds­skvadroner som höll rent från fackföreningar på plantagerna. Det rapporterar Flammans Dick Emanuelsson. Enligt ett erkännande från högste ledaren för det paramilitära AUC, har också mordoffer bränts i ugnar.

TEGICIGUALPA Den paramilitära dödskvadronen AUC inledde 2002 en process med regeringen Alvaro Uribe, som innebar att de cirka 30.000 paramilitärerna skulle demobiliseras innan 2005 års utgång.

Processen kritiserades redan från början för att beskydda personer som var ansvariga för brott mot mänskligheten.

Tretton av de 14 högsta ledarna i AUC utlämnades till USA 2008, efter anklagelser om att de fortsatte sin knarkhandel från fängelset i Colombia. President Uribe ville helt enkelt bli av med dessa för att själv undgå att avslöjas för sina paramilitära förbindelser, menar kritikerna av utlämningsbeslutet. Men de colombianska åklagarna, nu på plats i USA, har fortsatt sina öppna förhör med de paramilitära ledarna. Detta leder till det ena avslöjandet efter det andra, om vilka politiska och ekonomiska krafter som anlitade dessa mördares tjänster.

Ett av företagen som har erkänt att de betalade AUC med 1,7 miljoner dollar är bananföretaget Chiquita. Nu anklagas även konkurrenten Dole Food Company för att ha betalt tio miljoner dollar till paramilitärerna som i bananregionen Cienaga, i länen Magdalena och Guajira i norra Colombia, har mördat tusentals människor, bönder, bananarbetare, indianer och ledande medlemmar från den legala vänstern.

Det är mot bakgrund av denna fysiska och psykiska terror som 51 anhöriga till AUC:s offer har stämt Dole Food Co. och Chiquita. De 51 målsägande har i USA fått rättsligt stöd av arbetsrättsadvokaten Terry Collingsworth, som uppger att Dole har betalat så mycket som tio miljoner dollar under en tioårsperiod till dödsskvadronerna. Den paramilitäre ledaren José Gregorio Mangones, alias ”Carlos Tijeras”, har erkänt att han är ansvarig för hälften av alla de mord, som de målsägande anklagar Dole och Chiquita vara de ”intellektuellt ansvariga” för. Han har också sagt till åklagaren att han har utfärdat tusentals order om att mörda särskilt fackligt aktiva och påstådda sympatisörer till Farc-gerillan i bananregionerna i norra Colombia. Enligt ”Tijera” tog hans paramilitära grupp varje år emot 30 dollar per hektar av Dole för sina tjänster. Dole förfogade över 3.400 hektar i länen Magdalena och Guajira.
– Tijeras har inte uppgett den totala summan dollar men försäkrar att Doles betalningar representerade 40 procent av de militära kostnaderna för hans paramilitära enhet, sa advokaten Terry Collingsworth, till den amerikanska nyhetsbyrån AP den 28 april.
Han tillade att målsäganden ska bevisa att Doles företagsledning i Colombia inte var eller är några ”oskyldiga lamm som pressades till utpressning” utan aktiva partners (till AUC) i en blodig konspiration för att reducera produktionskostnaderna.
– När Dole ville att något skulle göras, ringde plantagechefen direkt till något av mellanbefälen (i AUC) och gav namnen eller en beskrivning av personen. Därefter tog AUC hand om saken, uppgav Tijeras i förundersökningen, och bekräftade, enligt Collingsworth, anklagelserna från de 51 målsäganden.

Datum för rättegången mot Dole har ännu inte bestämts men ska äga rum i Los Angeles, Kalifornien. Collingsworth ska försöka leda i bevis i att Dole agerade med avsikt att slå sönder den fackliga organisationen rent fysiskt genom att likvidera dessa ledare och medlemmar. Han säger till AP att AUC tog på sig uppgiften att ”hålla Doles bananplantager ’rena’ från fackföreningar genom att mörda fackliga ledare och använda terror för att försvåra fackföreningarnas rekrytering av nya medlemmar”.
Dole, med säte i Westlake Village, Kalifornien, har alltid förnekat att företaget har finansierat grupper som AUC. Företaget uppgav först att det skulle kommentera anklagelserna i slutet av domstolsprocessen men sa senare till nyhetsbyrån AP, att det ”kategoriskt avvisar alla anklagelser mot företaget som grundlösa”.
Gustavo Camacho var bror med Javier Roberto Camacho, 35, som mördades av paramilitärerna 2007 i Cienaga-regionen, centrum för Doles bananproduktion. Gustavos familj är en av de 51 målsäganden som via Collingsworth har stämt Chiquita och Dole som ansvariga för mordet på Javier Roberto. Han säger till Flamman att de utpekade företagen är ytterst ansvariga för den våg av massakrer och selektiva mord som paramilitärerna genomförde – och fortsätter att genomföra i denna och andra delar av landet – eftersom företagen har finansierat dessa dödsskvadroner.
– Vi fortsätter att registrera nya vittnesmål som kan klarlägga brotten ytterligare. Fram tills nu är det cirka 100 personer som har stämt företagen, trots att de är mycket rädda att berätta vad de verkligen vet för paramilitären har bara bytt armbindel och skepnad men håller ett järngrepp om hela regionen, säger Camacho.
Hans bror hade, i egenskap av ledare för ett fattigt bostadsområde i staden Cienaga, gått till kontoret för el-företaget Electricaribe, som ägs av den multinationella spanska koncernen Unión Fenosa. På kontoret fanns en av de paramilitära ledarna och några dagar senare sköts Javier Roberto Camacho ihjäl av paramilitärerna.
Electricaribe är inblandat i ett annat mord. Adán Alberto Pacheco greps och anklagades av den hemliga politiska polisen DAS, direkt underställd president Uribe, för att vara medlem i PCCC, Farc­gerillans underjordiska kommunistparti, och ha varit gerillaideolog i 16 år. Men den 47-årige elektrikerns ”brott” var att han var en stridbar ordförande för fackklubben på Electricaribe. De permanenta dödshoten mot honom för hans arbete i facket gjorde att Pacheco de sista åren levde ett trist och isolerat liv. Efter arbetet låste han in sig med sin familj för att undgå att bli skottavla. Men den 2 maj 2005 sköts han i ryggen när han stod på balkongen i sitt hus. Då hade han några veckor tidigare fått besök av DAS-agenterna som gjorde en husrannsakan.

Colombias före detta chef för den hemliga politiska polisen DAS, Jorge Noguera, ska nu ställas inför rätta. Han anklagas av landets åklagarämbete för att ha överlämnat en lista på namn till dödsskvadronerna AUC, som i minst sju fall avrättade personerna på dessa listor. Av de sju var sex fackliga ledare, bland dem Pacheco.
Jorge Noguera Cotes är inte vem helst utan president Alvaro Uribes personlige vän och den person som ledde och ansvarade för Uribes valkampanj 2002 i norra Colombia. Uribe utsåg Noguera till DAS’ högste chef i augusti 2002. Det är alltså en man med presidentens största förtroende som nu ställs inför rätta, anklagad för att ha använt de paramilitära dödsskvadronerna för att ”röja” politiska motståndare till regimen Uribe.
DAS befinner sig samtidigt i en annan parallell skandal, avslöjad av åklagarnas detektiver för att ha spionerat via telefon, e-post och andra sätt på över 300 personer; fackledare, vänsterpolitiker, journalister och andra personligheter. Bland dem återfinns de fackliga landsorganisationerna CUT och CTC.
Alberto Vanegas tillhör CUT:s högsta ledning och är ordförande i CUT:s människorättsenhet. Han säger att de paramilitära ledarnas bekännelser är viktiga för att de visar vilka som har varit och är paramilitärernas uppdragsgivare.
– De har sagt en del av sanningen men det återstår fortfarande mycket. Vi menar att det inte bara är de multinationella företagen som har anlitat paramilitärerna utan även lokala företag och politiker. Vi kräver i likhet med de anhöriga att rättvisa skipas.

Hundratals av offren för paramilitärerna i flera regioner i Colombia, brändes i två ugnar för att på så sätt hålla nere statistiken över människorättsbrott i Colombia. Den 28 april i år sa Salvatore Mancuso, AUC:s högste ledare, att det var den förre AUC-ledaren Carlos Castaño, mördad den 16 april 2004 av sina egna, som efter ett möte med höga militärer och politiker gav order om att bygga ugnarna.
– På mötet med militärerna, politikerna och högt uppsatta personer sa de till kommendant Castaño att om offret, som var begravt, skulle påträffas, skulle antalet offer för ”våldsam död” i landet öka och det skulle skada den statistik som förelåg för våldsamma mord och visa upp en mycket mer motsägelsefull bild av konflikten.
Ett mönster av en para-statlig terrorism i Colombia, växer fram allt tydligare. Det som många väntar på är när det verkliga avslöjandet om president Alvaros Uribes del i denna terrorism ska uppdagas.

Inrikes 02 december, 2025

Lina, 50, får sänkt ersättning: ”Befängd människosyn”

Statsminister Ulf Kristersson (M) fick kritik när han i en TV4-debatt sade sig ha hittat 17 000 jobb ”utan några utbildningskrav” på Platsbanken, som de som ”i dag lever på bidrag” hade kunnat söka. Foto: Jessica Gow/TT.

Sjukskrivna Lina har lång erfarenhet av att leva billigt. Men när regeringen nu sänker aktivitetsstödet ytterligare vet hon inte hur hon ska klara sig. ”Jag blir varken mer anställd eller mer frisk för att regeringen svälter oss”, säger hon till Flamman.

Lina Karlsson, 50, ”gick in i den berömda väggen” redan för över 20 år sedan – men började arbeta innan hon gick i åttan, och har ibland haft tre jobb samtidigt för att få ihop ekonomin. 

Efter bara några månader inom vården fick hon lungproblem, samt diagnostiserades med den kroniska sjukdomen fibromyalgi, och sjukskrevs på 50 procent. 

Sedan dess har Lina (bilden) hankat sig fram genom olika arbetsträningsprogram, och ”blivit duktig på att leva snålt” på enbart Försäkringskassans aktivitetsstöd – den ersättning som betalas ut till deltagare i Arbetsförmedlingens program. Hon bor i en ”för liten” trea i en medelstor stad, ensamstående med en 13-årig och en snart 18-årig dotter.

– Jag handlar second hand, köper mat med kort datum, späder ut köttfärssåsen med morötter och vitkål och letar alltid efter lägsta priset. Döttrarna är långt ifrån bortskämda, och ber sällan om dyra kläder eller prylar, säger hon till Flamman.

När hon hörde nyheter om att a-kassan skulle göras om – för att ”motivera arbetslösa att söka ett jobb snabbare”, i regeringens ord – var det inte tydligt för henne att även aktivitetsstödet skulle påverkas. 

– Men när jag räknade på det så hade min ersättning gått från 952 till 675 kronor per dag, innan skatt, över en natt. Utan förvarning, eller ett enda meddelande, berättar Lina Karlsson.

Sänkningen motsvarar ungefär 8 000 kronor i månaden, även om det är svårt att beräkna exakt.

Störst av de förändringar som blev verklighet den 1 oktober i år är att arbetslöshetsförsäkringen (a-kassan) numera är baserad på tidigare inkomst, snarare än tidigare arbetad tid. Regeringen kallar reformen en ”modernisering”, som ”stärker arbetslinjen genom tydligare incitament att snabbt komma tillbaka i arbete”. 

Även ”grundförsäkringen” – aktivitetsstödet – ska nu börja trappas ned var hundrade dag, ända ned till ”golvet” på 365 kronor per dag innan skatt. ”Taket” är helt nytt, och ligger på 818 kronor per dag, berättar Marie Olsson, områdeschef på Försäkringskassan.

– Regeringen har formulerat det som att a-kassan blir en ”tydligare omställningsförsäkring”, och att en inkomstbaserad ska innebära enklare administration, säger hon till Flamman.

”Golvet” har förvisso höjts från 223 kronor, men Ciczie Weidby (bilden), arbetsmarknadspolitisk talesperson för (V), menar att förändringarna drabbar låginkomsttagare ”mycket hårdare” än det tidigare systemet.

– Ersättningen kan vara bra de första hundra dagarna, men sedan går nedtrappningen ofantligt fort, säger hon och fortsätter:

– Man tror helt enkelt att fattiga människor är lata, och behöver mer ”piska” för att söka nya jobb. Borgarnas arbetslinje bygger på en befängd, sorglig och föraktfull människosyn – och skapar inte ens några jobb!

Vänsterpartiet har höjt rösten mot den nya reformen, och vill bland annat att ersättning från a-kassan ska följa den allmänna löneutvecklingen. Ciczie Weidby menar att även högern borde se det som ett samhällsproblem att allt fler lever på marginalen.

– Det är egentligen väldigt dåligt, även för ett kapitalistiskt system, när det är så lätt och går så fort att bli fattig. Jävligt mycket pengar hos enskilda individer läggs oftast bara på hög, att ”höja golvet” så att folk har råd att betala hyran och konsumera är alltid bättre.

Lina Karlsson fattar fortfarande inte hur det är tänkt att hon ska klara sig på den krympande mängden pengar.

– De har skickat hundratusen människor, som redan kämpar, direkt in i ett bidragsberoende. Mängder av barn får leva i fattigdom, och jag kommer inte bli varken mer anställd eller frisk bara för att regeringen svälter oss, säger tvåbarnsmamman till Flamman.

– Jag kunde ha satt undan några tusen till döttrarnas studenter, men de kommer få gå till räkningar och mat nu. Jag önskar så mycket att jag kunde ge dem en rolig semester någon gång, eller bara en shoppingdag på stan, ha råd med det där snygga paret sneakers de önskar sig.

59-åriga verkstadsmekanikern Leif Dahlqvist gick nyss över från a-kassa till aktivitetsstöd efter hundra dagar som arbetslös. Han betalar 6 000 kronor i hyra som inneboende, och ”bävar” inför vad en sänkning i december skulle innebära. Januari kan bli ”katastrof”, skriver han till Flamman.

Läs mer

”Det är totalt kaos på arbetsmarknaden, och man känner sig nästan kriminell som arbetslös. Folk som inte har en ekonomisk bas i ryggen när de ska söka jobb eller utbildning blir desperata, och det utnyttjar givetvis oseriösa företag. Dessutom påstår en del att åldersdiskrimineringen börjar redan efter 40 i vissa branscher.”

En månad på aktivitetsstödets nya ”golvnivå” kan motsvara omkring 8 000 kronor i fickan efter skatt att överleva på. ”Det faller på sin egen orimlighet”, svarar Ciczie Weidby (V) när hon får höra summan.

– Ingen människa kan betala hyra, mat, el och försörja barnen på det. Det gör Sverige till ett allt fattigare land, med en arbetarklass alltmer fast i fattigdom, som tar allt sämre jobb, för att de vid det laget måste ta vad fan som helst.

Flamman söker arbetsmarknadsminister Johan Britz.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 02 december, 2025

Sossar kan inte mema

Carl-Oskar Bohlin valde att kritisera Socialdemokraternas otydliga marknadsföring i Riks, kanalen som Sverigedemokraternas trollfabrik ingick i. Foto: Henrik Montgomery/TT, skärmdump.

Det värsta med skandalen kring Socialdemokraternas vilseledande marknadsföring, är hur uselt innehållet var. Om de ska trolla, får de väl göra det ordentligt.

Vänstern kan inte mema. Den alternativa näthögerns stridsrop från 2015 verkar fortfarande gälla.

TV4:s granskning av AIP visade nämligen en sak tydligt: Socialdemokraternas memkonton är inte roliga. Deras Youtubekonton har inga följare. Deras ”nyhetstidning” har inte ens några nyheter.

Siffrorna talar sitt tydliga språk: AIP:s insomnade kanal Kanslihusvänster har 44 prenumeranter, jämför med Riks 160 000. AIP:s nyhetstidning har 21 prenumeranter på Youtube. Memkontot ”Jävla u-land” har 6 000 följare på Instagram, lika många har humorsidan Samtidigt i Sverige på Facebook.

Socialdemokraternas satsning på sociala medier har kort sagt varit ett fiasko.

Trots det minimala genomslaget valde moderaterna att gå ut hårt mot AIP. En av dem, ministern för civilt försvar Carl-Oscar Bohlin, gjorde det på en plats som i sig var ett politiskt budskap: Riks, kanalen som länge ägdes av Sverigedemokraterna, och som delade lokal med den trollfabrik som Kalla Fakta avslöjade i maj 2024.

Den gången gick Jimmie Åkesson på offensiven och höll ett eget tal till nationen, där han försvarade fabriken.

Moderaterna har sedan förra valet vänt sig till den alternativa medieflora som vuxit fram i ytterhögerns gränsmarker.

”Ett politiskt parti vill ha spridning på sina åsikter på nätet. Och vi råkar vara förbannat bra på det, i särklass bäst i Sverige”, förklarade Åkesson. Han har inte fel.

I stället för att sprida kortfilmer via anonyma konton massprids de numera i Riks flöde. Trollen har inte längre en skrivbordsplats, utan har blivit frilansare i trollens nya gigekonomi.

Bara någon dag efter Bohlins medverkan kunde SVT Nyheter avslöja att Riks programledare för deras engelskspråkiga satsning även medverkade i ryska statskanalen RT.

Så hur gör högern? Moderaterna saknar likt Socialdemokraterna en egen medieplattform, samtidigt som partiet slår igen dörren till etablerad massmedia. Dagens ETC rapporterade nyligen att Ulf Kristerssons presschef under hösten stoppat Dagens Nyheter från att få göra ministerintervjuer. Orsaken var missnöje med tidningens rapportering, som ansågs gynna oppositionen.

I stället sneglar man på hur Donald Trump gick från att vara politiskt uträknad till att återigen lyckas ta sig in i Vita huset och tränga in i väljargrupper han tidigare inte nått. Det skedde delvis genom att ställa upp i stora poddar och alternativmedier – den tre timmar långa intervjun med Joe Rogan har 60 miljoner visningar, en siffra inte långt under hans 77 miljoner väljare.

Moderaterna har sedan förra valet vänt sig till den alternativa medieflora som vuxit fram i ytterhögerns gränsmarker. Regeringens ministrar har återkommande besökt Kvartals radiointervjuer och gästat Henrik Jönssons studioprogram 100%, som nu blivit ett eget mediehus. Både Kristersson och Ebba Busch gästade podden Sista måltiden innan förra riksdagsvalet, för att prata med Chang Frick och Mustafa Panshiri (senaste gästen var så klart Carl-Oskar Bohlin).

Och nu har alltså även gränsen mot Riks brutits ned.

”Vi har inte själva förstått vilken stor masspridning och genomslag våra medier har”, säger Chang Frick när jag frågar honom varför högerpolitikerna vill vara med i deras podd.

Nu knackar dessutom Socialdemokraterna på dörren, berättar han. Annika Strandhäll, Teresa Carvalho, Lawen Redar och Håkan Juholt har redan gästat podden. Magdalena Andersson har än så länge tackat nej.

Även till de andra högersajterna står socialdemokrater på kö. Payam Moula, chefredaktör för idétidskriften Tiden, var debutgästen första avsnittet för Per Gudmundssons program Sverigebilden, i Jönssons mediehus 100%. ”Spelades in innan jag visste att studion drivs av smutsiga pengar”, försvarar han beslutet på Bluesky – för att bara dagar senare lanseras som en Kvartals nya profiler.

Läs mer

Valrörelsen kommer att utspela sig i två borgerliga offentligheter. En prydlig etablerad mot en skitig utmanare på yttre högerkanten. Den ena offentligheten är uppbyggd kring text, journalistisk och pressetiska regler, den andra kring agiterande videor och poddar anpassade för det snabba sociala medieflödet på nätet.

När Socialdemokraterna inte själva kan bedriva media, gör de som Moderaterna och kryper till den borgerliga motoffentlighet som nu når masspublik på yttersta högerkanten.

Vad finns kvar att säga? Kanske det budskap som fackliga tankesmedjan Katalys försöker trumpetera ut med sin nya Youtubeshow, som ska ta upp kampen med högerns nya tevehus.

Avgå alla.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 01 december, 2025

Renhetsvänstern ryggdunkar sig till döds

Athena Farrokhzad ställde in sin medverkan i Arbetarens panel på Socforum med en dags notis. Foto: Christine Olsson/TT.

Samtidigt med vänsterns framgångar i stad efter stad, ser vi en motsatt trend som är mer oroande – en aggressiv renlärighet som klyver vänstern i allt mindre delar. Men nog måste vi kunna prata med varandra?

När jag bjöd in författaren Shora Esmailian för att delta i Flammans panelsamtal om vänstern och Palestinarörelsen svarade hon med att kritisera ”liberaler som tror att de är vänster”. Sedan lade hon ut båda mejlen på Facebook till följarnas belåtenhet. 

En kommentar om att jag skrivit ”Vore kul!” fick mest gillande. ”Det finns många sätt att uttrycka uppskattning för någons potentiella medverkan, utan att inkludera ordet ’kul’ i relation till folkmord.”

Det är sant att jag och Shora Esmailian står långt ifrån varandra. Vi är överens om Israels politik, men inte om den 7 oktober 2023. ”Om det här är möjligt, är allt möjligt”, kommenterade hon omedelbart efter terrordådet. Själv kände jag enbart sorg, både för de förlorade civila liven, och för att jag förstod exakt hur Israel skulle svara.

Men just för att vi tycker så olika bad jag henne att vara med. Att få in oliktänkare är en långvarig käpphäst för Flamman, och vi bråkade in i det sista med ABF Stockholm när vi var huvudarrangörer 2022 för att Extinction rebellion youth och Svensk-kubanska föreningen skulle få vara med, trots att de ansågs för radikala.

Jag har länge tänkt att det går att ha en relation även om man tycker olika. Men i så fall måste båda parter vilja det.

En annan som inte ville sätta sin fot på forumet var Athena Farrokhzad. Dagen innan sitt panelsamtal om ”Åsiktsfrihet på jobbet – i skuggan av ett folkmord”, tillsammans med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgesson, ställde hon in sin medverkan. Det är nämligen ”meningslöst att delta i ett sammanhang vars premisser sätts av ABF, ETC, Flamman, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna etc. Enda skälet till att göra är att polemisera mot deras normalisering av den globala kapitalismens dödsmaskineri […].”

Det här var inte bara trist för tidningen Arbetaren, som nu straffades för att vilja lyfta detta viktiga ämne, bara för att vi andra tydligen är dödskapitalister. Men också för oss som tror på att en framgångsrik vänster bygger på att rörelsens olika delar kan tala med varandra. ”Den performativa aktivismen väger tyngre än viljan att göra framsteg tillsammans”, som Somar al-Naher formulerar det i Dagens ETC. Nu undrar jag om det ens är lönt att höra av sig. 

Beteendet är knappast unikt för dem. De senaste två åren har det bildats åtminstone tre utbrytningar ur Vänsterpartiet, som alla motiverats åtminstone delvis med partiets hållning kring Gaza – trots att de varit överlägset bäst i Palestinafrågan. 

Ett av partierna, Solidaritet, har redan hunnit splittras ännu en gång. Nu ska de bland annat samarbeta med Feministerna, som själva precis splittrats – och som för ett obegripligt krig mot sin grundare Gudrun Schyman som de avfärdar som ”vit feminist”. (Med obligatorisk hänvisning till kapitalismens ”dödslogik”.)

Fenomenet syns i hela väst. I Storbritannien har tidigare Labourledaren Jeremy Corbyns nya satsning Your Party präglats av bråk och splittring från dag ett, med flera högprofilerade avhopp. Medgrundaren Zarah Sultana bojkottade rentav partikongressens första dag i helgen, då hon anser att partiet förstörs av ”namnlösa och ansiktslösa byråkrater” som ”arbetar i skuggorna”.

Samma bråkkultur plågade vänstern i New York innan Zohran Mamdani lyckades samla den. Vissa påstår att det beror på att han vägrar ge vika en tum i Palestinafrågan, men då bör man påminna om att han kritiserade antisemitismen i de tidiga demonstrationerna, tillsammans med Alexandria Ocasio-Cortez. Nu måste han avgöra vilka frågor han ska ta strid för, och vilka han ska kompromissa i – en balansgång som bara den som faktiskt vill styra behöver bry sig om. På Instagram är det enklare att vara renlärig.

Läs mer

I Köpenhamn har en liknande vänsterseger föregåtts av en partisplittring där fraktionen Rødt Venstre bestämt sig för att bilda ett nytt parti, som i sin tur ska samarbeta med en rad olika organisationer. Kritiken gäller som alltid när vänstern splittrar sig utrikespolitiken: Nato, Ukraina, Gaza, antisemitism. Sällan handlar det om inrikespolitik – eller hur vi ska vinna. I lokalvalet, där socialistpartierna nosade på egen majoritet, gjorde utbrytarna knappt utslag i slutresultatet.

Det är sant att vänstern inte är någonting utan sina rörelser. Självutnämnda ledare, som prioriterar lajks i sociala medier, är jag inte lika säker på. Jag har länge tänkt att det går att ha en relation även om man tycker olika. Men i så fall måste båda parter vilja det.

Diskutera på forumet (4 svar)
Inrikes 28 november, 2025

Athena Farrokhzad hoppar av Socforum: ”Normaliserar dödsmaskineri”

Athena Farrokhzad är känd för diktsamlingen Vitsvit och har under flera år arbetat som lärare på folkhögskolan Biskops-Arnö. Foto: Viktoria Bank/TT.

Poeten Athena Farrokhzad ställer in sin medverkan på Socforum med en dags varsel. Bakom beslutet ligger en kritik mot arrangörernas normalisering av global kapitalism, enligt ett inlägg i sociala medier.

”Tyvärr måste jag ställa in min medverkan i samtalet”, skriver poeten Athena Farrokhzad i ett inlägg på Instagram under fredagen.

Bara ett dygn senare skulle hon ha medverkat i ett panelsamtal arrangerat av tidningen Arbetaren på Socforum i Stockholm. I samtalet deltar även Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson, som sades upp från sitt jobb i Göteborgs hamn efter att fackföreningen inlett en kortvarig blockad av handeln med Israel från Göteborgs hamn. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 28 november, 2025

Rör inte de permanenta uppehållstillstånden!

Fateme Khavari ledde 2017 rörelsen Ung i Sverige för de ensamkommande flyktingbarnen. Idag är de vuxna och har rotat sig i Sverige. Foto: Stina Stjernkvist/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Tidöregeringens utredare föreslår att permanenta uppehållstillstånd ska rivas upp och ersättas med tidsbegränsade tillstånd. Inte oväntat har detta inhumana förslag väckt en våg av debatt, oro och missnöje i Sverige. Utredaren framställer beslutet som ett försök att främja integrationen av utrikesfödda i samhället och uppmuntra dem att ansöka om svenskt medborgarskap.

Men det stämmer inte.

I vår allt mer internationella värld visar erfarenheten att integration frodas i en miljö präglad av trygghet, stabilitet och ömsesidigt förtroende – inte rädsla och osäkerhet. Vi,  mina vänner bland oss ensamkommande afghaner, känner en stark oro. Hussein kom till Sverige för tio år sedan och arbetar på ett sjukhus, som är stressad över att kanske behöva förlora sitt arbete och sitt liv här, och att tvingas gå igenom den svåra asyl- och migrationsprocessen igen. För honom är det en fruktansvärd mardröm. Som han själv säger: ”Jag har inte längre kraften att uthärda samma problem en gång till”. Exemplen är många

När en individ inte vet om hen får stanna i landet imorgon, hur ska hen då kunna känna tillhörighet och ansvar för samhället?

Hotet om att avskaffa permanenta uppehållstillstånd leder inte till integration och större samhällsdeltagande utan förstärker i stället vi- och de-samhällets utanförskap, segregation, misstro och känslor av osäkerhet. När en individ inte vet om hen får stanna i landet imorgon, hur ska hen då kunna känna tillhörighet och ansvar för samhället? Vi är som alla andra människor. Vi stärks och växer av att vara behövda och känna ansvar och bygga något större än oss tillsammans. 

Lika oroande som själva principen är hur politiken genomförs. Genom att ändra lagen retroaktivt ignorerar man det sociala kontraktet mellan staten och de invandrare som under åratal har byggt sina liv på befintliga regler. Personer som har betalat skatt, arbetat och integrerat sig i samhället enligt alla gällande krav, står nu inför risken att förlora sitt permanenta uppehållstillstånd. 

Läs mer

Ett sådant agerande från statens sida är inget annat än ett brott mot rättssäkerheten och en kränkning av grundläggande åtaganden. Enligt Advokatsamfundet strider utredarens förslag mot såväl den svenska grundlagen som EU-rätten och internationella konventioner. Slutsatsen blir att om eller när en invandrare begår ett brott måste hen omedelbart stå till svars och straffas, medan staten slipper ta ansvar när den själv bryter mot sina juridiska principer och löften. Därigenom förlorar regeringen inte bara invandrarnas förtroende, utan hela samhällets tillit till lag och rättvisa. Förtroendet för lagen är en hörnsten i varje demokratiskt samhälle och när detta förtroende kränks av staten skapar det instabilitet, missnöje och uppluckring av de sociala banden. Vem ställs då till svar när staten bryter mot sina egna lagar och löften? De ekonomiska konsekvenserna av att permanenta uppehållstillstånd återkallas kan inte heller ignoreras. Tusentals invandrare som arbetat i Sverige under åratal ställs nu inför en osäker framtid. Psykiska påfrestningar och social ohälsa blir oundvikliga följder som direkt påverkar kvalitet, motivation och produktivitet på arbetsplatser över hela vårt land. Ett samhälle där en betydande del av arbetskraften inom exempelvis vård, skola, handel, bygg och transport lever i ständig oro får ingen hållbar ekonomisk tillväxt. I stället för att bygga broar mellan invandrare och svenska medborgare väljer regeringen att resa en ny mur av misstro och rädsla.

Om regeringen verkligen vill ha ett enat och tryggt samhälle måste våra styrande politiker först och främst själv respektera rättvisan, följa lagen och fullfölja sina egna åtaganden. Hotet om tillbakadragande av permanenta uppehållstillstånd kan dessutom leda till att flera ungdomar kan rekryteras av gängkriminella. 

Att ta bort permanenta uppehållstillstånd är inte bara en överträdelse gentemot Sveriges invandrade befolkning – i praktiken raseras den svenska samhällsstrukturens tillit och stabilitet.

Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 28 november, 2025

Elitungarna som lockas in i högerextremism

Den 23-åriga Alexander Holmberg dömdes i går till åtta års fängelse, varav sex är villkorliga, för terrorplaner mot Eurovisionsfestivalen. Foto: Polisens förundersökning, Peter Dejong/AP.

I morgon är det Socforum!

Skynda att köpa biljett till festen, där bland annat Liz Fällman dj:ar, innan de tar slut. Så kan vi skvallra om vilka programpunkter som var mest spännande eller tråkiga.

Missa inte heller våra programpunkter på ABF-huset i Stockholm: livepodd klockan 10 med gäster som Roland Paulsen och Johan Alfonsson, samtal om hur Palestinarörelsen och vänstern kan bli vänner igen klockan 12, och om hur staden kan bli roligare klockan 14.

För mig är den här veckan ovanligt full av aktiviteter.

Det första var Expos trettioårsfirande, där det obligatorika sades: situationen är ännu allvarligare än när de grundades. Jag framförde också min stående poäng: militant islamism är också en sorts högerextremism som måste granskas, för just nu är vi utelämnade till Doku.

Jag märkte också en annan skillnad – att det knappt var någon antifascistisk borgerlighet där. På 90-talet fanns det en konsensus mellan höger och vänster att högerextremism var något farligt, och folkpartister som Fredrik Malm var en del av Expo. 

Nu när den traditionella borgerligheten har börjat samarbeta med Sverigedemokraterna, har man också lirkat sig ur motståndet mot nazismen. Fredrik Malm klagar i dag hellre på Palestinademonstrationer än på högerextremister som bjuds in till riksdagen. Och när Johan Forssells son visade sig ha varit med i den våldsamma nazistgruppen Aktivklubb, tonades det ned.

Migrationsministerns son är inte den enda pojken ur samhällseliten som dragits till högerextremism.

I går rapporterade jag om terrordomen mot Alexander Holmberg, som planerade ett massmord på Eurovisionsfestivalen i Rotterdam år 2020, som dock blev inställt på grund av pandemin. I ett Googledokument kallade han planen ”fun time”, och han hade även måltavlor i Sverige – som två moskéer och ett produktionsbolag som gjort en för mångkulturell reklamfilm.

Hans pappa är en hög chef i Kinneviksfären, som sedan i juli – samma månad som åklagarna lade fram sin bevisning – verkar ha lämnat vd-posten i maktbolaget Verdere under största tysthet. Jag har dock inte kunnat få det bekräftat från Kinnevik.

Min långa text om fallet är en av Flammans mest lästa i år. Läs den gärna och säg vad du tycker.

I en tid med så mycket högervåld skulle man önska att den etablerade borgerligheten markerade mer mot radikala högeridéer i sin närhet. Men Tidös klausul om att ”tala respektfullt om varandras företrädare” är till för att förhindra sådan kritik. Därför håller man tyst om Sverigedemokraternas trollfabriker, medan civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin gärna deltar i högerradikala Riks för att kritisera Socialdemokraternas partimedier med otydlig avsändare. Kanalen vars medarbetare har avslöjats sprida rysk propaganda.

Läs mer

Mitt andra evenemang – jag har inte glömt – var en Dead Prez-spelning på Mosebacke i går. Har du hört dem?

De rappar om att hedra svarta pantrarna, skapa en socialistisk ekonomi byggd på panafrikansk nationalism och väpnad revolution, men har också ett präktigt hälsofokus – i en låt rappar de om att äta fullkorn och frukt, samt att förbereda maten ordentligt så att man inte förlorar vitaminer och mineraler. Och så röka ganja förstås. Riktigt kul spelning.

Jo, och så spelade jag in en video om varför det är viktigt att prenumerera på en vänstertidning nu när miljardärerna ger sig in och backar Henrik Jönssons nya tv-satsning. Så tack för att du gör det. 💖

Ses i morgon!

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 28 november, 2025

Hennes familj återförenas – efter 2 500 år

Tömd på sitt innehåll, men fylld av betydelser. Sara Sallam har spårat upp hela familjen. Foto: Paulina Sokolow.

”Det forntida Egypten är en västerländsk fetisch”. Konstnären Sara Sallam sammanför mor, far och son, vars gravar blev fundament för Europas nationsbyggen.

Ponera att du dog vid en hög ålder, att du blev begravd av dina barn där alla dina förfäder vilar. Föreställ dig sedan att en klåfingrig karriärist flera tusen år senare gräver upp er allihop och delar ut innehållet till mäktiga personer i världen i utbyte mot en fet position.

Det hände Taperet, en kvinna ur den egyptiska aristokratin som levde under Nya riket, andra årtusendet före Kristus. Och hon är inte ensam. Att vetgiriga gentlemän från Europa åkte till Egypten för att ta hem artefakter och mumier blev inte bara en del av det västerländska kulturarvet utan också ett sätt för nationer att positionera och glorifiera sig. Häromdagen invigdes under pompa och med politiska förtecken GEM, Grand Egyptian Museum i Giza utanför Kairo, omtalat som ”världens största egyptiska museum”. En bombastisk slutpunkt och revansch: Äntligen skulle Egypten ta kontroll över sin egen historia.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 28 november, 2025

Att låta judehat passera ger motståndarna rätt

Demonstration för Palestina i centrala Stockholm. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Jag skriver till er som ingår i den breda Palestinarörelsen – riksdagspartier, propalestinska föreningar, fackförbund, aktivister, religiösa samfund och människorättsorganisationer. Vi har olika bakgrunder men förenas i kampen för palestiniernas rätt till liv, frihet och värdighet. Det är en kamp för mänskliga rättigheter – och vi ska vara stolta över den.

För att stärka vår rörelse måste vi klara av att självkritiskt blicka inåt och våga hantera svåra frågor. Jag vänder mig till er i hopp om större medvetenhet och handlingskraft mot antisemitismen inom Palestinarörelsen. Jag vet att ämnet lätt väcker irritation hos en del. Många upplever att begreppet antisemitism används som politiskt slagträ mot vår rörelse och mot svenska muslimer. Och ja – ibland stämmer det. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har kallat både FN och Internationella brottmålsdomstolen antisemitiska, och Sverigedemokraterna har använt frågan för att rentvå sin egen historia. Men att andra missbrukar begreppet betyder inte att antisemitismen upphört att existera. Det är ett verkligt och växande problem – ett hot mot svenska judars trygghet och frihet.

För tio år sedan skrev jag en debattartikel i Sydsvenskan där jag uppmanade Palestinarörelsen att ta itu med de antisemitiska elementen. Mig veterligen var det första gången någon inom Palestinarörelsen väckte frågan. Reaktionerna var blandade, en del såg detta som en anti-palestinsk linje, medan andra förstod att det handlade om att vara konsekvent antirasist och stärka vår rörelse.

Att bekämpa antisemitismen är inte att svika Palestina.

Sedan dess har mycket gått framåt – fram till Hamas terrorattack den 7 oktober 2023. Efter den har antisemitismen ökat kraftigt i Sverige. Enligt Brottsförebyggande rådet femdubblades anmälningarna om antisemitiska hatbrott de sista månaderna 2023. När rapporteringen om Israel-Palestina ökar, växer också antisemitismen här hemma. Det bygger på den farliga idén om kollektiv skuld.

Även inom vår rörelse har problemen vuxit. Vi har exempelvis hört tal med rasistiska påhopp mot judiska företrädare. Men den vanligaste antisemitismen är mer subtil: ifrågasättanden av definitionen av antisemitism, påståenden om att problemet överdrivs eller att man borde tala om något annat. Sådana strategier – förminskning, relativisering och whataboutism – bromsar det antirasistiska arbetet.

Vi som tror på demokrati, frihet och mänskliga rättigheter måste tydligt ta avstånd från antisemitismen i våra egna led. Det handlar inte bara om moral, utan om vår rörelses framtid. Våra motståndare försöker redan utmåla Palestinarörelsen som antisemitisk. Varje gång vi låter hat eller fördomar passera, ger vi dem rätt.

Ja, bland de antisemitiska rösterna finns engagerade personer som brinner för Palestina. Men vi delar inte deras värderingar eller mål. Om vi inte drar en tydlig gräns riskerar rörelsen att förlora förtroende och kraft.

Läs mer

Palestinarörelsen har ett avgörande uppdrag. När världens ledare tiger om Israels övergrepp är det vi som kräver rättvisa. För många palestinier är vi en källa till hopp. Därför måste vi vara trovärdiga, principfasta och konsekvent antirasistiska. Vi behöver utbildning om antisemitism inom våra organisationer, tydliga etiska riktlinjer för tal och demonstrationer samt ett gemensamt språk för att markera mot hat. Att bekämpa antisemitismen är inte att svika Palestina. Det är att stå upp för mänskligheten – och stärka vår gemensamma kamp för rättvisa och fred.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 28 november, 2025

Drömdisco om revolutionen

Molly Nilsson vill se en både gladare och kaxigare vänster. Foto: Dark skies association.

Molly Nilsson lär vara världens enda artist som gjort en houselåt om ett kommunistparti – och dedikerat en annan till Jan Myrdal. Flamman tar ett glas vin i logen efter hennes största spelning någonsin i hemlandet.

– Finns det några marxister här?

Publiken på Kulturhuset jublar och hojtar glatt åt Molly Nilssons fråga från scenen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 28 november, 2025

Elfva Barrio: Vem orkar ligga utan någonstans att bo?

Här blir inga barn gjorda. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT.

Ett blodrött skynke i bomull får duga. Det är vad som separerar min kompis rum från resten av vår lägenhet. Att bo ihop med en vän är förvisso trevligt. Men man ska inte behöva höra en rumskamrats varje andetag för att kunna ha någonstans att bo.

Det är i dag en enorm utmaning att få tag på en lägenhet i storstäderna som ung. Min nuvarande andrahandskontrakt är mitt fjärde på två och ett halvt år. På bostadsförmedlingens sida sneglar jag avundsjukt på de hundratals människor som står framför mig i kön till ett tryggt förstahandskontrakt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)