Utrikes 21 maj, 2009

Åtal mot fruktjätten Dole

Dole Food Co anklagas för att ha lejt döds­skvadroner som höll rent från fackföreningar på plantagerna. Det rapporterar Flammans Dick Emanuelsson. Enligt ett erkännande från högste ledaren för det paramilitära AUC, har också mordoffer bränts i ugnar.

TEGICIGUALPA Den paramilitära dödskvadronen AUC inledde 2002 en process med regeringen Alvaro Uribe, som innebar att de cirka 30.000 paramilitärerna skulle demobiliseras innan 2005 års utgång.

Processen kritiserades redan från början för att beskydda personer som var ansvariga för brott mot mänskligheten.

Tretton av de 14 högsta ledarna i AUC utlämnades till USA 2008, efter anklagelser om att de fortsatte sin knarkhandel från fängelset i Colombia. President Uribe ville helt enkelt bli av med dessa för att själv undgå att avslöjas för sina paramilitära förbindelser, menar kritikerna av utlämningsbeslutet. Men de colombianska åklagarna, nu på plats i USA, har fortsatt sina öppna förhör med de paramilitära ledarna. Detta leder till det ena avslöjandet efter det andra, om vilka politiska och ekonomiska krafter som anlitade dessa mördares tjänster.

Ett av företagen som har erkänt att de betalade AUC med 1,7 miljoner dollar är bananföretaget Chiquita. Nu anklagas även konkurrenten Dole Food Company för att ha betalt tio miljoner dollar till paramilitärerna som i bananregionen Cienaga, i länen Magdalena och Guajira i norra Colombia, har mördat tusentals människor, bönder, bananarbetare, indianer och ledande medlemmar från den legala vänstern.

Det är mot bakgrund av denna fysiska och psykiska terror som 51 anhöriga till AUC:s offer har stämt Dole Food Co. och Chiquita. De 51 målsägande har i USA fått rättsligt stöd av arbetsrättsadvokaten Terry Collingsworth, som uppger att Dole har betalat så mycket som tio miljoner dollar under en tioårsperiod till dödsskvadronerna. Den paramilitäre ledaren José Gregorio Mangones, alias ”Carlos Tijeras”, har erkänt att han är ansvarig för hälften av alla de mord, som de målsägande anklagar Dole och Chiquita vara de ”intellektuellt ansvariga” för. Han har också sagt till åklagaren att han har utfärdat tusentals order om att mörda särskilt fackligt aktiva och påstådda sympatisörer till Farc-gerillan i bananregionerna i norra Colombia. Enligt ”Tijera” tog hans paramilitära grupp varje år emot 30 dollar per hektar av Dole för sina tjänster. Dole förfogade över 3.400 hektar i länen Magdalena och Guajira.
– Tijeras har inte uppgett den totala summan dollar men försäkrar att Doles betalningar representerade 40 procent av de militära kostnaderna för hans paramilitära enhet, sa advokaten Terry Collingsworth, till den amerikanska nyhetsbyrån AP den 28 april.
Han tillade att målsäganden ska bevisa att Doles företagsledning i Colombia inte var eller är några ”oskyldiga lamm som pressades till utpressning” utan aktiva partners (till AUC) i en blodig konspiration för att reducera produktionskostnaderna.
– När Dole ville att något skulle göras, ringde plantagechefen direkt till något av mellanbefälen (i AUC) och gav namnen eller en beskrivning av personen. Därefter tog AUC hand om saken, uppgav Tijeras i förundersökningen, och bekräftade, enligt Collingsworth, anklagelserna från de 51 målsäganden.

Datum för rättegången mot Dole har ännu inte bestämts men ska äga rum i Los Angeles, Kalifornien. Collingsworth ska försöka leda i bevis i att Dole agerade med avsikt att slå sönder den fackliga organisationen rent fysiskt genom att likvidera dessa ledare och medlemmar. Han säger till AP att AUC tog på sig uppgiften att ”hålla Doles bananplantager ’rena’ från fackföreningar genom att mörda fackliga ledare och använda terror för att försvåra fackföreningarnas rekrytering av nya medlemmar”.
Dole, med säte i Westlake Village, Kalifornien, har alltid förnekat att företaget har finansierat grupper som AUC. Företaget uppgav först att det skulle kommentera anklagelserna i slutet av domstolsprocessen men sa senare till nyhetsbyrån AP, att det ”kategoriskt avvisar alla anklagelser mot företaget som grundlösa”.
Gustavo Camacho var bror med Javier Roberto Camacho, 35, som mördades av paramilitärerna 2007 i Cienaga-regionen, centrum för Doles bananproduktion. Gustavos familj är en av de 51 målsäganden som via Collingsworth har stämt Chiquita och Dole som ansvariga för mordet på Javier Roberto. Han säger till Flamman att de utpekade företagen är ytterst ansvariga för den våg av massakrer och selektiva mord som paramilitärerna genomförde – och fortsätter att genomföra i denna och andra delar av landet – eftersom företagen har finansierat dessa dödsskvadroner.
– Vi fortsätter att registrera nya vittnesmål som kan klarlägga brotten ytterligare. Fram tills nu är det cirka 100 personer som har stämt företagen, trots att de är mycket rädda att berätta vad de verkligen vet för paramilitären har bara bytt armbindel och skepnad men håller ett järngrepp om hela regionen, säger Camacho.
Hans bror hade, i egenskap av ledare för ett fattigt bostadsområde i staden Cienaga, gått till kontoret för el-företaget Electricaribe, som ägs av den multinationella spanska koncernen Unión Fenosa. På kontoret fanns en av de paramilitära ledarna och några dagar senare sköts Javier Roberto Camacho ihjäl av paramilitärerna.
Electricaribe är inblandat i ett annat mord. Adán Alberto Pacheco greps och anklagades av den hemliga politiska polisen DAS, direkt underställd president Uribe, för att vara medlem i PCCC, Farc­gerillans underjordiska kommunistparti, och ha varit gerillaideolog i 16 år. Men den 47-årige elektrikerns ”brott” var att han var en stridbar ordförande för fackklubben på Electricaribe. De permanenta dödshoten mot honom för hans arbete i facket gjorde att Pacheco de sista åren levde ett trist och isolerat liv. Efter arbetet låste han in sig med sin familj för att undgå att bli skottavla. Men den 2 maj 2005 sköts han i ryggen när han stod på balkongen i sitt hus. Då hade han några veckor tidigare fått besök av DAS-agenterna som gjorde en husrannsakan.

Colombias före detta chef för den hemliga politiska polisen DAS, Jorge Noguera, ska nu ställas inför rätta. Han anklagas av landets åklagarämbete för att ha överlämnat en lista på namn till dödsskvadronerna AUC, som i minst sju fall avrättade personerna på dessa listor. Av de sju var sex fackliga ledare, bland dem Pacheco.
Jorge Noguera Cotes är inte vem helst utan president Alvaro Uribes personlige vän och den person som ledde och ansvarade för Uribes valkampanj 2002 i norra Colombia. Uribe utsåg Noguera till DAS’ högste chef i augusti 2002. Det är alltså en man med presidentens största förtroende som nu ställs inför rätta, anklagad för att ha använt de paramilitära dödsskvadronerna för att ”röja” politiska motståndare till regimen Uribe.
DAS befinner sig samtidigt i en annan parallell skandal, avslöjad av åklagarnas detektiver för att ha spionerat via telefon, e-post och andra sätt på över 300 personer; fackledare, vänsterpolitiker, journalister och andra personligheter. Bland dem återfinns de fackliga landsorganisationerna CUT och CTC.
Alberto Vanegas tillhör CUT:s högsta ledning och är ordförande i CUT:s människorättsenhet. Han säger att de paramilitära ledarnas bekännelser är viktiga för att de visar vilka som har varit och är paramilitärernas uppdragsgivare.
– De har sagt en del av sanningen men det återstår fortfarande mycket. Vi menar att det inte bara är de multinationella företagen som har anlitat paramilitärerna utan även lokala företag och politiker. Vi kräver i likhet med de anhöriga att rättvisa skipas.

Hundratals av offren för paramilitärerna i flera regioner i Colombia, brändes i två ugnar för att på så sätt hålla nere statistiken över människorättsbrott i Colombia. Den 28 april i år sa Salvatore Mancuso, AUC:s högste ledare, att det var den förre AUC-ledaren Carlos Castaño, mördad den 16 april 2004 av sina egna, som efter ett möte med höga militärer och politiker gav order om att bygga ugnarna.
– På mötet med militärerna, politikerna och högt uppsatta personer sa de till kommendant Castaño att om offret, som var begravt, skulle påträffas, skulle antalet offer för ”våldsam död” i landet öka och det skulle skada den statistik som förelåg för våldsamma mord och visa upp en mycket mer motsägelsefull bild av konflikten.
Ett mönster av en para-statlig terrorism i Colombia, växer fram allt tydligare. Det som många väntar på är när det verkliga avslöjandet om president Alvaros Uribes del i denna terrorism ska uppdagas.

Kultur 14 februari, 2026

En vemodig medelklassmans klagan

Wimans pappabok utspelar sig i backen i en tid när snö inte var en bristvara. Foto: Kajsa Göransson.

Björn Wiman vill skriva intimt om sin papparelation och samtidigt trycka in både den försvinnande snön och det folkhem som flytt. Det blir mer nostalgi än en angelägen skildring av ett barn som längtar efter att bli sett.

Om jag en dag får barn ska jag avråda dem från att bli författare. Inte för att det är en enkel biljett till fattigdom, utan eftersom jag gärna slipper se mina brister förevigas i en bok.

Författare verkar nämligen inte kunna låta bli att göra upp med sina föräldrar – i synnerhet den förälder som drabbats av den tveksamma välsignelsen att ha en y-kromosom, och därmed brukar kallas ”pappa”. Bara i höstas kom ett helt fång pappaböcker, där Jesper Högströms Smultronstället fick särskild uppmärksamhet. Och nu har även Björn Wiman, kulturchef på DN, hakat på trenden. 

I Den lyckligaste leken (Norstedts, 2026) gör Wiman upp med pappa Bertil, som efter skilsmässan hade en frånvarande roll i sin enda sons barndom. De kunde dock mötas i skidåkningen, och parallellt med att relationen nystas upp, beger sig Wiman ut på fjället och diskuterar sportens historia. Uppgivet ser han hur skidåkningens mest grundläggande förutsättning – snö – försvinner allt snabbare i klimatkrisens spår. 

Att genom skidåkningen skriva fram sin pappa låter forcerat, men det fungerar i stort sett bra. Genom att skildra skidornas efterkrigsresa från överklassport till medelklassnöje, lyckas Wiman också visa på de förändringar Sverige genomgick under samma tid, och som skapade den typ av man hans pappa var: en framåtblickande individualist, övertygad om både sin egen och samhällets potential.

Den försvinnande snön som tecken på klimatkrisen är förstås lätt att invända mot – varför bry sig om vintersport när miljoner människor riskerar svält och översvämning i klimatkrisens fotspår? Men den sorgsna skidnostalgin blir ändå ett konkret exempel på en värld i förändring, och den maktlöshet som de flesta människor känner inför detta. Att det även finns värre konsekvenser gör ju inte det lilla mindre sant. Vemodet, vare sig det handlar om snön eller pappan, löper som en röd tråd genom boken.

Utmaningen med alla sådana här föräldraböcker är förstås att få dem att kännas angelägna, och inte bara som ett sätt för författaren att skriva av sig. Visst, det är klassiskt med en pappa som är frånvarande i vardagen, men som försöker kompensera med resor och roliga upptåg. Och självklart kommer en sådan kompensation aldrig vara tillräcklig. Ändå finns där ibland en hårdhet från författarens sida som för läsaren inte känns helt motiverad – särskilt eftersom far och son successivt verkar ha fått en närmare relation.

Läs mer

Jag ifrågasätter inte Wimans uppfattning av sin barndom (det här är inte Dokument inifrån), men ibland känns det som att hans egna känslor får ta överhanden när han blickar tillbaka. Och häri ligger bokens problem. Genom berättelsen om pappa Bertil försöker Wiman fånga den större historien om den generation som slungades från fattigdom till medelklass under rekordåren, de folkhemsmän som snarare blickade framåt än ned mot de barn som sökte deras blick. Men eftersom boken ytterst handlar om Wimans egen relation till pappan, och de brister han själv inte vill upprepa som förälder, säger den nog mer om författarens egen generations medelklassmän, och deras bild av vad ett gott faderskap innebär – kort sammanfattat i att man ska vara mysig, rolig och närvarande. Detta hade förstås också varit givande om det hade kombinerats med lite kritisk reflektion kring hur den egna barndomen så ofta gör att man själv vill agera precis tvärtom som förälder, något som i sin tur kanske leder till andra problem. Så är dessvärre inte fallet. 

Vi får väl ge oss till tåls. Förr eller senare kommer ju även barnen till denna generation att bli medelålders, och börja författa uppgörelseböcker om sina mjukispappor.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 14 februari, 2026

Agri Ismaïl: Kulturens mening är inte att göra oss snygga

Kulturen går inte att  använda till något annat än sig själv, vad än Lars Strannegård, rektor för Handelshögskolan, menar Agri Ismail. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

För många år sedan gick jag på en anställningsintervju på en av Londons största juristfirmor. I det minimalistiska väntrummet fanns ett enormt konstverk av Damien Hirst, och jag blickade nervöst runt bland de välkammade unga männen och kvinnorna som redan satt och väntade. En av oss i detta rum skulle få det utannonserade jobbet, troligtvis en av Etonklonerna i skräddarsydda kostymer och brogues från någon av Northamptons kända skomakare.

Det är inte för empatins, källkritikens eller karismans skull man bör vara en konstnärligt intresserad människa, utan för att det ändå finns andra värden än bara pengar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 13 februari, 2026

Rödgrönt raseri mot KD:s möten med Palantir: ”Oerhört allvarligt”

Alice Teodorescu Måwe och Palantirs grundare Peter Thiel. Foto: Rebecca Blackwell/AP, Caisa Rasmussen/TT, Shakh Aivazov/AP.

Alice Teodorescu Måwe mötte det kontroversiella övervakningsbolaget Palantir två gånger i januari. Men när Flamman frågar vad mötena handlade om tar det stopp. ”Väljarna har rätt att veta vems ärenden hon driver”, säger socialdemokraten Evin Incir.

Under januari deltog KD-toppen Alice Teodorescu Måwe i två möten med amerikanska Palantir Technologies. Först träffade hon bolagets Sverigechef Anders Fridén i London, och två veckor senare mötte hon bolaget ännu en gång i Stockholm. 

Palantir har beskrivits som en övervakningsplattform, som gör det möjligt för polismyndigheter och militärledningar att mata in stora mängder data – ofta sekretessklassad – som sedan kan användas för att spåra människor utifrån allt från mejladresser till ögonfärg.

Hanna Gedin, (bilden) EU-politiker för Vänsterpartiet, är kritisk mot mötena:

– Palantir tjänar pengar på folkmordet i Gaza och Iceräderna i USA. Det är inte ett företag som jag vill ska operera i EU-länderna. 

Hon får medhåll av Alice Bah Kuhnke (bilden) från Miljöpartiet.

”Det är anmärkningsvärt omdömeslöst att tacka ja till möten med ett så oerhört kritiserat amerikanskt företag”, skriver hon i ett mejl till Flamman. 

Palantir grundades av den radikalkonservativa Peter Thiel, som i dag är ordförande i bolagsstyrelsen. Det operativa ansvaret ligger hos vd:n och medgrundaren Alex Karp, men Thiel besitter fortfarande en strategisk kontroll över bolaget. Bolaget anses stå nära Trumpregeringen, och används bland annat av migrationspolisen Ice. Karp donerade en miljon dollar till Trumps installation i januari 2025.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 13 februari, 2026

Édouard Louis ilska har blivit slentrian

Kollapsen handlar om den såriga relationen till författarens bror. Men ilska mot familjemedlemmar räcker inte till hur många romaner som helst. Foto: Jean Francois Robert/Modds.

I ”Kollapsen” är det Édouard Louis brors tur att kastas under bussen. Föga överraskande beskrivs han som en ond och våldsam jävel. Ändå känner författaren ingenting, och inte Flammans kritiker heller.

Édouard Louis debutroman Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2014) var en rasande uppgörelse med familjen och uppväxten under trasproletära förhållanden i norra Frankrike. Som många andra blev jag golvad av den. Kombinationen av råhet och ilska med en mer distanserad sociologisk blick framstod som på samma gång äkta som politiskt gångbar. Louis var bara 22 år när boken publicerades, och vi var många som tänkte att det här är en författare att hålla ögonen på.

De flesta av hans böcker har riktat sig mot en specifik familjemedlem. Så även den nya Kollapsen som handlar om hans storebrors för tidiga död. Men även i de böcker som främst handlat om Louis själv, har familjen varit närvarande. Våldets historia – som är hans andra bok – kretsar kring en våldtäkt han blir utsatt för och består av en dialog med hans syster om det som skett. Den följdes senast upp av vad jag menar är hans bästa bok, Vem dödade min far?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 13 februari, 2026

Vinn ungdomarna, vinn valet!

Det politiska intresset hos unga lever. Foto: Maja Suslin/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Just nu märks ett uppvaknande för samhällsfrågor bland ungdomar, men på ett annat sätt än tidigare. Det mest kända exemplet är Auroramålet, där en grupp unga stämt staten för alltför otillräckliga klimatåtgärder. De traditionella partierna och deras ungdomsförbund har svårt att locka nya medlemmar, men det betyder inte att engagemanget minskar, bara att det sker i andra forum. Sociala medier kommer att ha stor betydelse i den kommande valrörelsen.

Att nå de unga väljarna är grundläggande för ett parti som månar om sin tillväxt

Jag är övertygad om att de partier som bäst lyckas mobilisera de unga väljarna också är de som kommer att gå fram starkast i valet. Likaså att vänstern sitter med flera trumf på hand när det gäller att vinna unga väljare. Men man måste spela sina kort rätt. Annars blir det enkelt för högern att vinna både de ungas sympatier och valet i sin helhet.

Följande områden tror jag är av stort intresse för unga väljare och bör därför beredas plats i valdebatten.

Bostäder. Bygg billiga bostäder på pendelavstånd till större städer, men även på andra ställen där det behövs med hjälp av statliga subventioner. Inrätta förmånliga bolån för unga vuxna.

Skolan. Ge alla ungdomar bättre möjligheter att klara av skolan. Tillsätt mer resurser och öka elevinflytandet. Men gå inte i fällan genom att bara öka kunskapskraven och mängden prov.

Ungdomsjobb. Inför betalda ungdomsjobb i hela landet i anslutning till studierna. Jobben ska ha som syfte att ge ungdomarna kunskap om och erfarenhet av arbetslivet, och att stärka deras självförtroende genom tillit och att tilldela ansvar.

Miljö och klimat. Verka för en grön omställning med hjälp av modern teknik. Underlätta utbyggnaden av solkraft och vindkraft. Inför gratis kollektivtrafik för barn och unga i hela landet. Subventionera ungas tågresande kraftigt.

De här reformförslagen kostar mycket, men är välinvesterade pengar i jämförelse med Tidöhögerns linje om fler fängelser och hårdare tag, skattepengar till vinstdrivande välfärdsföretag och utvisningar av skötsamma, välintegrerade utlandsfödda.

Nämnda reformer skulle även leda till stora samhällsvinster och besparingar. En förbättrad folkhälsa, minskad kriminalitet och skadegörelse samt ett bredare och starkare folkligt samhällsengagemang. En höjd sysselsättningsgrad inom byggsektorn där arbetslösheten är skyhög. Tätare bemanning inom skolan, vilket avlastar en hårt pressad lärarkår. Fler arbeten inom utveckling av grön energi.

Läs mer

Satsningarna skulle tryggas ekonomiskt genom återinförande av förmögenhetsskatten samtidigt som vi börjar jämna ut de rekordstora ekonomiska klyftorna.

Att nå de unga väljarna är grundläggande för ett parti som månar om sin tillväxt, och säkrar väljare på längre sikt. Därför är det hög tid att föra ut dessa frågor i valrörelsen och bevisa för väljarna att en progressiv vänsterpolitik inte bara är fullt möjlig, utan också betydligt mer önskvärd och human än en repressiv och orättvis högerpolitik.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 12 februari, 2026

Kan Norges två socialistpartier enas mot miljardärerna?

Norska stortinget byggt i Lego. Foto: Petter Evertsen.

Norge har två vänsterpartier i parlamentet, samtidigt som unga väljare driver högerut och miljardärerna kraftsamlar. Är landets socialister splittrade i onödan – eller kan mångfalden leda dem till seger? Flamman reser till Oslo för att förstå varför två inte kan bli en.

– Han stod vid vår valstuga och rageade.

Marian Hussein, vice partiledare för Sosialistisk venstreparti, pekar ut mot Eidsvolls plass där snön yr i vinden. Stora salen är byggd med fönster mot torget så att protester där utifrån kan höras in. Över slottet en bit bort vajar den norska kungaflaggan mot en gråmulen himmel. Kungen är i stan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter/Utrikes 11 februari, 2026

Ungersk oppositionsledare hotas med sexfilm: ”Ger inte efter”

Péter Magyar är tidigare medlem i Ungerns regeringsparti Fidesz, men är i dag Orbáns främsta utmanare om makten.

Partiledaren för Ungerns största oppositionsparti, Tisza, skriver på X att Orbán-anhängare hotar att läcka en sexfilm på honom under tisdagen. De har utpressat och hotat med videoinspelningar och förtal under lång tid, skriver han.

– Ja, jag är en 45-årig man, och jag är van vid att ha sex, skriver den ungerska oppositionsledaren Péter Magyar på X.

I inlägget hävdar Magyar, som leder det ungerska oppositionspartiet Tisza, att anhängare av Viktor Orbán under tisdagen kommer offentliggöra en sexfilm på honom och hans tidigare flickvän. Videon är enligt Magyar inspelad med hemlig utrustning, möjligen förfalskad, och har under dagen skickats som länk till flera reportrar, skriver han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 11 februari, 2026

Paulina Sokolow: Att skratta med nazister gör inte judar tryggare

Anna Nachmans kontakter med högerextrema är inget att skratta åt. Foto: Wikimedia (montage).

Som begravningsansvarig i Judiska församlingen har Fokusskribenten Anna Nachman ett ansvar att vara inkännande mot alla sorters judar. I stället reserverar hon sin förståelse för nazister och antisemiter.

– Varför låter sig judiska män omskäras?

– Judiska tjejer tar inte i något som inte har minst 20 procent avdrag. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 februari, 2026

18-åring döms för att ha kallat trafikinspektör rasist

18-årige ”Adam” ilsknade till när han kuggade uppkörningen – och hamnade i rätten. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

När Adam, 18, missade sin uppkörning kallade han förarprövaren rasist. ”Grovt nedsättande”, menar domstolen, som dömer honom för förolämpning mot tjänsteman.

Att kalla en tjänsteman rasist kan numera vara olagligt, enligt en ny dom från Kristianstads tingsrätt. Där dömdes 18-årige ”Adam” nyligen för hot och förolämpning mot tjänsteman. Enligt domen kallade han en förarprövare för rasist och hotade honom dessutom med våld.

Det var i augusti förra året som ”Adam” körde upp tillsammans med den 34-årige trafikinspektören. Försöket att ta körkort var hans tredje i ordningen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 februari, 2026

LO vill avskaffa 40-timmarsveckan: ”Ska tillhöra historien”

LO:s ordförande Johan Lindholm och avtalssekreterare Veli Pekka Säikkälä på pressträffen i LO-borgen. Foto: Lars Schröder/TT.

Arbetstiden ska sänkas, meddelade LO förra veckan. Dit ska man nå genom förhandlingar med näringslivet, som dock säger tvärt nej. Nu vill Vänsterpartiet öppna för lagstiftning om förhandlingarna kraschar.

– 40-timmarsveckan ska tillhöra historien, säger LO:s ordförande Johan Lindholm vid pressträffen i fackorganisationens ”borg” vid Norra Bantorget i Stockholm.

Där lägger han tillsammans med fem andra fackliga företrädare fram den strategi som ska leda fram till en kortare arbetsvecka. I presentationen pekar man på bland annat grannländerna Danmark och Norge som lagstadgat om 37 respektive 37,5 timmars arbetsvecka.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)