Parpalyerna, som blivit en symbol i stil med de franska reflexvästarna, är tillbaka. Tusentals personer, de flesta unga, samlas på gatorna i Hongkong.
Bakgrund: stadens ledning vill införa en lag som skulle innebära att misstänkta brottslingar kan utlämnas till fastlandskina. Trots att förslaget varit hårt kritiserat har det skyndats på.
Mer bakgrund: Kinas så kallade kommunistparti har ett mycket stort inflytande över ledningen i Hongkong. Att man nu vill utöka den kinesiska presidenten Xi Jinpings rätt att ingripa har inget att göra med vad Hongkong som stad eller ”särskild administrativ region” vill.

Redan i dag bortför Bejing dissidenter från Hongkong. Det görs bara utanför lagen, i hemlighet. Nu vill man alltså kunna göra det helt öppet.
Det är ytterligare ett led i Xi Jinpings mångåriga projekt för att stärka greppet om Hongkong, som ännu åtnjuter relativ frihet i jämförelse med resten av Kina.
Den friheten åtnjuter inte Hongkongs befolkning på grund av Xi Jinpings välvilja. Friheten är till för handeln, inte befolkningen.
Men befolkningen som har tagit del av friheten bryr sig inte om hur de fick den, de vill bara ha den kvar. De har envist kilat in foten, och paraplyet, i den dörr regeringen Xi försöker dra igen.
När det första så kallade ”Paraplyupproret” avvecklades 2014 var de sista budskapen på planscher, banderoller och i sociala medier ”vi kommer tillbaka”, och ”det här är bara början”. Det som då var en jätteprotest tycks i dag liten, när över en miljon människor ska ha deltagit i protesterna.
De slåss mot en av världens starkaste repressiva stater. Paraplyerna är inte bara en symbol, utan först och främst ett skydd mot Hongkong-polisens tårgasspray.

Men befolkningen som har tagit del av friheten bryr sig inte om hur de fick den, de vill bara ha den kvar

Polisen inställning är också tydlig. Polischefen kallade i början av veckan demonstranterna för ligister och upprorsmakare. Vattenkanoner, tårgasgranater och gummikulor har använts för att skingra en protest som nästan undantagslöst varit fullständigt icke-våldsam.
Polisen, precis som Hongkongs ledning, är på förtryckarnas sida.

Men protesterna har inte kvävts, och beslutet om den nya utlämningslagen har skjutits upp på obestämd framtid. När var sjätte invånare går ut på gatan kan till och med Kina tvingas backa.
Hongkong är också unikt i att många företag för en gångs skull också står på protestanternas sida. Kanske inte för att de värnar om befolkningen, men just för att de värnar om handeln. Många ser ökad kinesisk kontroll som ett hot mot Hongkongs fria marknad.

Under den senaste tidens protester har flera stora bolag gett sina anställda ledigt för att kunna demonstrera. Under måndagen skyltade många butiker i staden med att de höll stängt av samma anledning.
Men av samma anledning är det också relativt tyst.
I Europa slår regeringar knut på sig själva i sina försök att hålla god ton med en allt viktigare handelspartner. Det är lätt att vara hård mot Nordkorea, men Kina? Det är ju en så viktig ”handelspartner”.
Även här kommer handeln före Hongkongs befolkning.