BOGOTA. Det var när senator Miguel Alfonso de la Espriella i slutet av december förra året erkände att han hade deltagit i ett möte den 23 juli 2001 med den högsta ledningen för det paramilitära AUC, lett av Salvatore Mancuso. Mancuso är en av de större boskaps- och landägare i länet Cordoba, ägare av sju jättehaciendor och granne med president Uribe.
Men Espriella var inte ensam. På mötet fanns kongresspolitiker från både det liberala som konservativa partiet, borgmästare, länsguvernörer, boskaps- och landägare, sammanlagt ett 60-tal dignitärer. Deltagarna undertecknade ett dokument som drog upp riktlinjerna för det politiska maffiaprojekt som vi i dag kan skönja konturerna av. Undertecknarna stöder alla President Uribe som hittills inte med ett ord har kommenterat skandalen som briserade för två veckor sedan.
Order om mord på 336
Det var med denna bakgrund som Mancuso i mitten av januari inför åklagaren berättade att han hade gett order om att mörda 336 människor. Flera av dessa mord planlades tillsammans med general Alonso Manosalva, befälhavare för den 4:e armébrigaden med säte i staden Medellin. Det hela började 1997 då guvernören för länet Antioquia, där Medellin är centrum, var Alvaro Uribe, i dag president. Mancuso uppgav också att bland dem som stödde AUC återfinns eliten av det colombianska samhället.
Förhöret med Mancuso ägde rum i ljuset av lagen ”Justicia y paz”, rättvisa och fred, som antogs av den colombianska kongressen 2005. Lagen stipulerar att dessa massmördare, ansvariga för tiotusentals mord, ges ett maxistraff på 5-8 år om de bekänner sina brott.
Vad som Mancuso inte berättade är vem som beordrade morden på indianledare vid kraftverksbygget Urra 1, byggt och slutfört av svenska Skanska, även om Mancuso tog på sig mordet på Kimy Pernía, den viktigaste ledaren för embera-katioindianerna som i tusentals år har befolkat regionen för kraftverksbygget. Indianerna motsatte sig bygget och FARC-gerillans 18:e front till och med kidnappade två svenska topografer 1995 i protest mot bygget. De släpptes efter fem månader.
Andra frågor rör hur mycket jord har de paramilitära ledarna de lagt under sig? Trovärdiga siffror talar om fem miljoner hektar. Hur många medlemmar från de väpnade styrkorna, säkerhets- och underrättelsetjänsten ingår i det paramilitära nätverket? Mancuso uppgav att han och AUC varje månad betalade armén i länet Norte de Santander 400.000 dollar för att armén skulle ge paramilitären uppgifter på personer som skulle mördas och att avisera varje gång en militär eller polisiär operation riktades mot AUC.
Men den kanske viktigaste frågan som borde ställas är: Vilka är de sex prominenta personerna som, enligt AUC:s förre ledare Carlos Castaño (mördad av sina egna 2004), var paramilitärens verkliga uppdragsgivare? Det är denna grupp som utgör den statliga terrorismens generaler som gav eller ger order om att utföra det smutsiga kriget som vida överstiger de värsta krigsförbrytelserna i det forna Jugoslavien.
Pistol riktad mot sonen
Castaño uppger i sin självbiografi ”Mi Confesión”, min bekännelse, att en stor del av de brott AUC under 1980- och början av 90-talen utförde beordrades av ‘Grupo de los Seis’, ”De Sex”. Det sägs vara en hemlig grupp som utgörs av de absoluta topparna i det colombianska samhället. Enligt AUC-ledaren samlades denna grupp regelbundet och han överlämnade till gruppen en lista på personer från den politiska oppositionen och ställde frågan: ”Vem av namnen på listan bör avrättas?” Och ”personligheterna” pekade ut vilka som skulle bli AUC:s nästa offer.
Lilian Solano arbetar på människorättsorganisationen ”Justicia y paz”, rättvisa och fred, som leds av Jesuitprästen Javier Giraldo. En månad innan jag träffar henne i Bogota har den hemliga politiska polisen DAS, direkt underställd president Uribe, gjort en husrannsakan i hennes lägenhet och under sex timmar, med pistolen mot huvudet på sin 17-årige son, frågat denne: ”Var har din gerillamorsa sina vapen gömda?” Säkerhetsagenterna slog sönder stor del av möblerna och förde med sig Lilians dator. Händelser som denna är förklaringen till varför hon byter bostad var 6:e månad.
Djupt bedrägeri
Hon karaktäriserar lagen om amnesti för paramilitärerna som ett djupt bedrägeri mot Colombia och mot de tiotusentals offer för para militärernas krigsbrott mot mänskligheten. Lilian Solano har heller ingen som helst förståelse för hur europeiska länder som bland annat Sverige kan stödja Uribes process med paramilitärerna med politiskt och ekonomiskt stöd.
– Statens legalisering av paramilitären utgår från en strategi som bygger på en rekommendation från 1962 av den nordamerikanska militären. Det vi har nu är en kombination av paramilitarism, narkotikakarteller i samarbete med polis och armé. Jag har sagt på många konferenser och intervjuer att de paramilitära narkotikaledarna nu har sin egen politiske ledare. Han heter Uribe.
– Vi har i decennium krävt att staten gör slut på paramilitären. I stället legaliserar staten nu denna organisation som får internationellt mandat som säger att ”Uribe är presidenten som lyckades avväpna paramilitären och få till stånd fred med ’paras’”. Det är ett makalöst bedrägeri för paramilitären fortsätter med samma kontroll som tidigare av folken i regionerna och de har sin organisation intakt.
I morse, när jag inledde denna artikel, kom beskedet om att Yolanda Izquierdo, en kvinnlig ledare för de internflyktingar som återvänt till sina hem i Cordoba, hade mördats framför sitt hus. Hon blev det tredje offret under 15 dagar för de civila som har vittnat mot de paramilitära ledarna.
