Striden står inte längre mellan de som vill ha en monark som statschef och de som vill ha Peter Althin. Striden står mellan de som vill bevara kungahuset och de ärkereaktionärer som vill ”modernisera” det. Som bland annat Herman Lindqvist påpekat: Om det blåa blodet vattnas ut och de fåniga titlarna, ceremonierna, boningarna och namnen tappar sin betydelse, då återstår bara ännu en helt vanlig subventionerad överklassfamilj.
Nej, lillprinsen ska inte få ”definiera sig själv”. Kungahusets medlemmar ska inte känna sig som accessoarer. De ska vara accessoarer.
Ska kongeligheterna ha sitt apanage och sina ståndaktiga privilegier måste de också acceptera jobbet med de uppoffringar som tillkommer det. Fullt ut, helt enligt traditionerna.

Inga Manhattanlyor med panoramavy som andas fräscht av svart städhjälp, utan dragiga slott utan el och bara klagoropen från källarens fånghålor som ljudkuliss.
Ingen välskapt handelsresande i blod och ära för prinsessorna att fritt gifta sig med när magen inte längre går att dölja, utan strategiskt avvägda tvångsäktenskap i lämplig prepubertal giftasålder med frälsemän som själva är resultatet av gränslös syskonkärlek. Och är gemålens förhud för trång, ja då stundar krig.
Ingen privat montessoriskolning i samma barngrupp som Charlotte Perellis och E-Types kändisbebisar, utan internat från lekisåldern med tillhörande latinstudier, fäktning och rituella reprimander för stärkande av den furstliga karaktären.

Inga håglösa, symboliska korteger, inget slappt vinkande vid oinspirerade fotosessioner eller andra eftergifter till den kollektiva infantilismen under ledning av någon lajvtwittrande Mark Levengood i samband med offentliga tillställningar, utan ändlösa processioner med krigsbyten från världens alla hörn och tornerspel till lillprinsens ära komplett med ceremoniella människooffer.
Ingen hedersordförandepost för något lamt pandaprojekt i Sydostasien som vuxen, utan möta ryssen till häst med sabel och musköt.
Ingen stillsam abdikering i den upplysta humanismens anda när den tiden väl är kommen, utan mystiska mordkomplotter bland förfördelade adelsmän eller rasande bondeuppror som stormar slottet med facklor och högafflar som enda vägen till republik.