TEGUCIGALPA. Det framkom i det första stora förhöret med AUC:s högste ledare Salvatore Mancuso som under tre dagar förra veckan lade papperna på bordet om vilka som var deras verkliga uppdragsgivare.
Salvatore Mancuso sammanfattade det paramilitära projektet AUC som ”statspolitik, organiserad av den ekonomiska makten och underhålld av militären”1. Human Rights Watch betecknar det paramilitära ”statsprojektet” i sin årsrapport 2001 som” den 6:e Divisionen”. De väpnade styrkorna, i vilka även polisen ingår, har fem divisioner. Det smutsiga kriget utförs av den ”6:e Divisionen”.
Halshögg 10-åring
När Gloria Cuartas, den kvinnliga borgmästaren i Apartadó, skulle inviga skolåret i början av 1997, stoppades ceremonin av en paramilitär grupp som hade kommit in på skolgården. Framför hundratals skolelever i 10-15-årsåldern, tog en paramilitär tag i håret på en tioårig flicka med den ena handen medan han med den andra högg av henne huvudet med en machete. Paramilitären visade vem som satte spelreglerna i bananregionen Urabá.
Det var det året då Chiquita, Dole och Del Monte regelbundet började betala paramilitärerna 1 cent per exporterad bananlåda, uppgav Mancuso. Men det var även det året som nuvarande president Alvaro Uribe var guvernör i samma län, Antioquia och där general Rito Alejo del Río, av Uribe hyllad som ”Fredsanstiftare”, sammanträffade med Mancuso och den andre AUC-ledaren Carlos Castaño.
Motivet var att ”expandera” paramilitären till andra delar av Urabá och Antioquia, hävdar Mancuso som pekade ut ett tiotal generaler som allierade. I Urabá begravde kommunistpartiet tusen av sina främsta medlemmar.
AUC:s allians med Santos
Men det som slog ned som en bomb förra tisdagen (15 maj, 2007) var Mancusos uppgifter2 om att han hade haft tre möten med nuvarande vicepresident Francisco Santos. Denne är tjänstledig chefredaktör och ägare av El Tiempo. Två möten ägde även rum med Juan Manuel Santos, kusin till Francisco och delägare i den mäktiga El Tiempo-koncernen men också försvarsminister i Uribes regering. På dessa möten deltog AUC:s högste ledare Carlos Castaño.
Mancuso uppgav i förhören att Santos skulle ha föreslagit bildandet av en paramilitär front kring huvudstaden, oroad över FARC-gerillans historiska inflytande bland bönderna i länet.
Enligt Mancuso erbjöd Castaño vicepresidenten befälhavarskapet för detta “Bloque Capital”, som det kom att döpas till. Men Santos tackade nej eftersom, som han sa, inte kände till hur vapen och militära operationer genomförs. Santosklanen erkänner att de har träffat Mancuso men att mötet inte handlade om vad de nu anklagas för.
Varje dag offentliggörs nya makabra uppgifter om det paramilitära barbariet i Colombia. Den 13 april meddelade Santos’ El Tiempo, att över 50.000 anhöriga3 till offren för paramilitären kräver rättvisa för omkring 30.000 mördade. Massgravar grävs upp varje dag och får Bosnien att komma i skuggan av krigsbrott.
Möte med plantageägaren
Natalie Springer, journalist, jurist och FN-konsult i konfliktfrågor, sa Mancuso några dagar innan förhöret4:
– Alla bananbolag betalade oss. Alla!
– Ett avtal slöts (1997) med Chiquita Brands Inc, Dole, Banacol, Uniban, Proban och Del Monte. De betalade oss 1 cent (dollar) för varje bananlåda som gick på export. Dole utsågs (på mötet) att samla in pengarna och avsluta varje operation, berättade Mancuso.
Under de sju år som bland annat Chiquita gjorde 100 betalningar till AUC till ett sammanlagt värde av 1,7 miljoner dollar, mördades över 500 bananarbetare, arbetare som Chiquita påstår sig ha velat ”skydda” genom att betala dödsskvadronerna.
