– Alla bolivianer är inte indianer. En del av oss tänker.
Kommentaren vid Alto San Pedro en av vallokalerna i Santa Cruz korrigerades snabbt av en förbipasserande som förstod hur illa det skulle låta.
– Nej, kom ihåg att indianer också är människor.
Alexander van Schaick och David Bluestones ögonvittnesskildringar av valdagen i den rika provinsen Santa Cruz ”Santa Cruz divided: Report from the streets on referendum day in Bolivia”, (Upsidedownworld 8 maj 2008), ger en bild av social konflikt i en brutal och vanställd form.
I Santa Cruz bor en fjärdedel av Bolivias invånare, men här finns stora naturgastillgångar och bördiga jordar samt majoriteten av landets industri. Vänsterregeringen vill använda den rika landsändans resurser till hela landet. Sedan den 1 maj 2006 har regeringen tagit kontroll över alla naturresurser, och skaffat sig majoritetskontroll i gasbolagen. (Statens intäkter från gas tiodubblades mellan 2005 och 2006, enligt IPS-journalisten Frank Chavez).
I det nya förslaget till konstitution skall också jordinnehavet begränsas, så att landets jordlösa skulle kunna få ett värdigt liv. Men det är inte en saklig diskussion, grundad på vad som är ekonomiskt rationellt eller rättvist, som präglat denna omröstning.
När van Schaick och Bluestone under en dag reser runt, i ett uppenbart splittrat Santa Cruz på valdagen, finner de att argumentationen i ja-sidans fästen handlar om ”rasism”: Evo Morales rasism mot de vita i landet.
Efter 500 år av vitt, kristet minoritetsstyre i Bolivia har landets ursprungsbefolkning organiserat sig och vunnit i demokratiska val. Nu försvarar sig Santa Cruz cambas, ljushyade, mot hela landets stora massa av kollas, urinvånare. De reser kristna kors mot urinvånarnas Pachamama, moder jord. Vore det inte så tragiskt skulle man kunna skratta åt argumentet att de aldrig hört talas om denna majoritetens religion, som en person uttrycker det i van Schaick och Bluestones reportage.
Santa Cruz har länge spelat denna roll. Det var från dessa områden general Hugo Banzer startade sin militärkupp 1971 – en kupp mot vänstergeneralen Torres. Det är ingen slump att nazisten Klaus Barbie kunde gömma sig i just denna provins, med sin ovanligt höga andel flyktingar från andra världskrigets förlorarregimer. Inte för att nazismen skapat dagens Santa Cruz – utan för att kombinationen av en kolonial, kristen, klass av vita jordägare och militärer redan fanns där, och fortfarande håller makten.
Det är inte heller någon slump att USA riktar ”demokratibistånd” just hit till Santa Cruz och fyra andra av Bolivias rikare provinser, som alla vill ha mer självständighet från landets regering. År 2006 beviljade USAID 4,45 miljoner dollar i stöd till 116 olika projekt med syfte att ”hjälpa provinsregeringar operera med strategiskt” (Benjamin Dangl, ”Undermining Bolivia”, februari 2008.). Vore det inte så tragiskt skulle man skratta åt ett demokratibistånd som syftar till att på effektivast möjliga sätt underminera demokrati.
För vänsterns president Evo Morales är inte bara vald på demokratisk väg. En opinionsundersökning gjord den 5 maj av Ipsos visar att 54 procent stödjer honom. Han råkar dock vara president i det mest sönderslagna och regionalt splittrade av vänsterländerna i Latinamerika, det ställe där USA:s motoffensiv logiskt kan ta fart. I oljeregionen Zulia i Venezuela förbereds nu troligen nästa autonomirörelse. Borgerligheten kan inte vinna valen, men den kan dra sig ur demokratin. Den kan inte vinna folket, men den kan välja sig ett nytt folk.
Det är mer än vad som brukar krävas för att få sin vilja fram. Normalt räcker våld, hot och den heliga privata äganderätten. Alejandro Almaraz, Bolivias vice jordbruksminister, besökte i februari en av Santa Cruz storgodsägare, amerikanen Ronald Larsen, för en inspektion. En anledning var att Larsen misstänktes för att hålla livegna arbetare på sin gård. Någon inspektion blev det inte – Larsen kom istället ut med ett gevär.
– Jag ville inte att den här killen skulle skapa problem, så jag fick tyst på honom genom att skjuta sönder hans däck, berättade han enligt tidningen La Razón.
Om det inte liknade världen i övrigt så mycket skulle vi kunna skratta åt Bolivia.