En kappa och en tidning ligger slängd över ett av borden på salladsrestaurangen Wild ´n Fresh i saluhallen Briggen i Göteborg.
– Sofia är hemma med sjukt barn, förklarar en blond tjej med stora silverringar i örsnibbarna och gör ett kort uppehåll i förberedelserna inför öppnandet av den numera riksbekanta restaurangen.
Hon ser ut att vara ett par år över tjugo och är en av de som konflikten handlar om.Jag presenterar mig men hinner inte fullfölja min fråga om en intervju med arbetsgivaren Sofia Appelgren.
– Det är ingen idé. Hon ger inga fler intervjuer. Det har blivit så hysteriskt, säger den blonda med silverringarna och vänder in i det vitkaklade köket för att återgå till arbetet.
Klockan har hunnit bli några minuter över nio. Det är tisdag morgon. Hotell- och restaurangfackets blockad är inne på sextiotredje dagen.
Utanför ingången till saluhallen, som inryms i den gamla brandstationen på två minuters gångväg från Olof Palmes plats och Järntorget, gör två blockadvakter sig i ordning, med röda reflexvästar och en bunt med tidningen Hotellrevyn i händerna. Allt är lugnt.
Mindre än två timmar senare, klockan 10.40, kablar Tidningarnas Telegrambyrå, TT, ut nyheten att Sofia Appelgren och hennes sambo beslutat sälja restaurangen.
– Det fanns inget ljus i tunneln, säger Sofia Appelgren till nyhetsbyråns reporter.

Snart tvååriga Alice har antingen tillfrisknat eller så har en barnvakt snabbt ordnats fram. För under resten av dagen ger Sofia Appelgren intervjuer till ett stort medieuppbåd av TV, radio och tidningar.
– Det handlar inte om politik, utan om sunt förnuft och hur man väljer att behandla människor, förklarar hon sitt och sambons beslut.
Några dagar senare är det tyst igen. Trots flera försök att få till en intervju blir det aldrig någon. En telefonsvarare går igång. Ingen ringer tillbaka. Samtidigt går den politiska debatten vidare med Wild ´n Fresh som slagträ i båda lägren.
Vi får söka andra vägar för att få fram ett motiv för huvudpersonen i den just nu mest uppmärksammade fackliga konflikten på den svenska arbetsmarknaden.
Det hela startade i februari förra året. Dottern Alice var nio månader och Sofia Appelgren trappade ned sina studier vid högskolan i Trollhättan. Hon och sambon Serdar hade hört talas om en ledig lokal i saluhallen Briggen och beslutade sig för att starta upp något eget. För att varva ned, enligt henne själv. En salladsbar kändes bra eftersom de båda var intresserade av hälsoriktig mat.
– Jag har alltid velat förverkliga en dröm om att starta något eget, säger hon i en stort uppslagen intervju i Göteborgsposten.
Slutbetyget på anrika privatgymnasiet Göteborgs Högre samskola sommaren 2001 bekräftar det. Det specialutformade programmet på skolan som tidigare skolat näringslivsledare som PG Gyllenhammar omfattar ett stort antal kurser inom företagande och ekonomi, som 60 poäng engelsk affärskommunikation, 60 poäng småföretagande, 190 poäng företagsekonomi, 40 poäng organisation och ledarskap, 30 poäng administrativ service och 40 poäng rättskunskap.
Moderns tidigare arbete som verksamhetschef på Svenskt näringslivsledda organisationen Framtidens företag och med egen konsultfirma har säkert gett inspiration.

Men verkligheten för 24-åriga Sofia Appelgren blev en annan.
– Det var en chock i början hur mycket jobb det innebär. Allt pappersarbete, inköp på olika ställen, förutom grovjobbet att fixa maten och servera gästerna. En nyttig erfarenhet, säger hon till GT.
Under hösten anställdes två unga tjejer som skulle hjälpa till under den mest stressiga lunchrusningen. En av dem var tjugoåriga Linnea som precis tagit studenten vid Göteborgs högre samskola och behövde pengar för att resa utomlands till våren. Hon arbetade några timmar om dagen och lönen sattes till 95 kronor – men utan semesterersättning, avtalsförsäkringar eller sjukpenning.
Och eftersom Linnea fortfarande bor hemma hos föräldrarna i Sävedalen är det inte hela världen om hon blir utan pengar när hon är hemma och sjuk, förklarar hon för facket under blockadens första dagar.
– Det var jag medveten om när jag tog jobbet, säger hon till GT.
Wild ´n Fresh och de andra småbutikerna utan kollektivavtal i saluhallen Briggen kontaktades av hotell- och restaurangfacket under en kampanj för att rensa i den avtalslösa djungeln. Enligt facket saknas kollektivavtal på trehundra företag i området runt Linnégatan, Masthugget och Majorna i Göteborg. I början av december hade kampanjen lett till tecknade kollektivavtal med 39 av företagen, elva av dem efter hot om stridsåtgärder. Wild ´n Fresh skulle bli nummer fyrtio.
Men Sofia Appelgren och hennes sambo vägrade. Eller som hon själv säger: man kan inte vägra något som är frivilligt att skriva på. Och eftersom de anställda, enligt Sofia Appelgren, inte ville ha något kollektivavtal och hon själv var övertygad om att de hade bättre villkor valde hon bort det.
I ett av de första offentliga uttalanden hon gör handlar det också mer om en markering än principer.
– Sannolikt får jag väl skriva på. Men jag retar mig på deras metoder och vill i alla fall göra en ordentlig markering, säger hon till Dagens Nyheter.
– Jag tycker att det är viktig att allmänheten får veta på vilket otrevligt sätt man blir bemött av en så stark organisation, säger hon till Göteborgsposten.
Det mesta tyder på att Sofia Appelgren och sambon inte var riktigt medvetna om den politiska vidden av sitt beslut.
– Jag visste inte att det var en så politiskt laddad fråga, sa Sofia Appelgren till Aftonbladet efter första dagen av blockad.

Strikt företagsekonomi är knappast någon förklaring. Före blockaden kom ägarna bakom Wild ´n Fresh visserligen billigt undan. Alla lagar och regler följdes inte fullt ut. Men successivt har Sofia Appelgren och hennes sambo anpassat villkoren till kollektivavtalets nivå.
Semesterersättningen, som inte betalades ut till en början, har nu betalats ut retroaktivt till alla anställda och kommer betalas fortlöpande. Nya försäkringar har tecknats för att, så gott det går, överensstämma med de försäkringar som ingår i kollektivavtalet. Och det finns i alla fall ett muntligt löfte om att övriga delar av avtalet som sjuklön, pensionsförsäkringar och eventuell föräldrapenning ska betalas ut till de anställda om det blir aktuellt.
I den utredning som advokatbyrån Mannheimer Swartling gjorde vid nyår avslutas varje oklar punkt med formuleringen ”Om så skulle bli fallet avser Wild ´n Fresh dock, enligt uppgift, att tillämpa de villkor avseende X som följer av det vid var tid gällande kollektivavtalet.”
Det är knappast heller kostnadsfrågan som får Sofia Appelgren att vägra kollektivavtal. Att teckna varje försäkring för sig kostar lika mycket eller mer än kostnaden för att ansluta sig till avtalet i klump. Snarare verkar det vara den kollektiva lösningen och en uppgörelse med facket som är problemet.
– Jag tror att det från början inte har funnits något motiv över huvudtaget. Det har varit okunskap mycket av det. Jag har en känsla av att hon själv inte haft något långvarigt lönearbete att hon inte har så mycket koll på sådant som avtal, säger Maria Norrbin Karlsson, ombudsman på hotell- och restaurangfacket som mötte Sofia Appelgren under hela konfliktens gång.
– Det var mycket okunskap i början, hon har lärt sig mycket av den här historien och hon har blivit påhejad av krafter som är emot avtal. Hon har nog försökt värja sig lite, men inte lyckats.
Hon har blivit en frontfigur för krafter och en bricka för något hon egentligen inte tror på – och hon stängde dörren för tidigt.
Sofia Appelgren betecknar det gångna året som ”lärorikt” och ger själv syn på saken i en intervju med tidningen Aktuellt i politiken en dryg vecka före beskedet om nedläggning kom.
– Jag vill inte stödja en organisation som hotar mig att skriva under ett avtal.
I flera intervjuer återkommer hon till att hon känner sig ”ovärdig” och ”inte respekterad” av de fackliga företrädarna.
– Jag hade första kontakten med facket och de var väldigt otrevliga.
Hon betonar sitt fria val och det är hon – inte Fredrik Federley och Maud Olofsson – som börjar beskriva fackets åtgärder i termer av inskränkning av demokrati och frihet och som hot och trakasserier.Hotell- och restaurangfackets meddelande om att man avser att sätta verksamheten i blockad blir till ett ”hotbrev” vilket vrids ett varv vidare i den politiska retoriken och blir till maffiametoder och MC-brottslighet hos enskilda borgerliga riksdagsledamöter och ungdomspolitiker.
– Jag trodde att vi levde i en demokrati och fick välja det här själva, säger Sofia Appelgren i Dagens Nyheter.
– För mig är det här helt opolitiskt och handlar istället om våra mänskliga rättigheter, säger hon till Göteborgsposten.
Det grundläggande konfliktperspektivet i den facklig verksamhet saknas i Sofia Appelgrens idévärld.

Kanske går den sista viktiga pusselbiten att finna i Sofia Appelgrens skyddade uppväxt i välbärgade villastadsdelen Älvsborg i västra Göteborg, tonåren i 3,8-miljonervillan i fashionabla Bö i Örgryte och somrarna på fritidshuset på Gullholmen med egen båtplats. En miljö med båda föräldrarna på höga chefspositioner och den äldre brodern utflugen till USA uppmuntrar kanske till eget initiativtagande och gott självförtroende, men ger kanske inte fullt samma inblick i villkoren för anställda och behov av kollektivavtal inom restaurangbranschen. Inga kurser i företagande vid anrika privatgymnasier ger det perspektivet.
Ett grundmurat självförtroende, ett stort mått envishet och viss okunskap är några av förklaringarna till varför det blev som det blev. I alla fall om man får tro personer i Sofia Appelgrens närhet och fackliga företrädare som varit engagerade i konflikten. Hon beskrivs som en viljestark person som ser till att få det hon vill ha.
– Hon är inte van att få motstånd från någon, säger en jämnårig person i hennes uppväxtmiljö.
Själv ogillar Sofia Appelgren beteckningen envis. Bestämd låter trevligare, säger hon i en intervju med Göteborgsposten och fortsätter:
– Jag var envis redan som liten. Och när facket nu väljer att trakassera oss blir jag tvärtom.