Hösten är nystartens tid. Inte minst för landets studenter, som nu väller in till landets universitet och högskolor. Frågan är bara var de ska bo någonstans.
Sveriges Förenade Studentkårer sammanställer årligen en rapport om boendesituationen för landets studenter. I Umeå visar rapporten att man kan vänta upp till två år på ett studentrum, och SVT rapporterar om en student som i väntan på boende fått flytta in på en camping.
I Göteborg är kötiden för ett enkelrum på ynka 14 kvadrat hela 16 månader, enligt hyresvärden SGS. Boendet ligger utanför centrum och badrummet delas med tre andra hushåll. Enligt en undersökning av Studentbostadsföretagen väljer 29 procent av studenterna bort Göteborg på grund av bostadsbristen.
Även i Umeå tackar studenter nej till sin utbildningsplats på grund av boendesituationen. Enligt studentkåren uppger en tredjedel av dem som avbryter sina studier i förtid att de gör det till följd av boendesituationen.
Varför är då detta ett problem? Framför allt är det en jämlikhetsfråga. Den som inte har råd med en bostadsrätt, eller som sitter på kontakter som kan leda till en andrahandslägenhet eller ett rum som inneboende, riskerar att välja bort studierna. Även om arbetarklassen slipper betala för utbildningen så utesluts den i praktiken från högre studier, genom att sakna tillgång till boende i närheten av lärosätet.
Det är inte heller så enkelt att det bara är att söka sig till mindre orter. Bland de rödmarkerade städerna i Sveriges Förenade Studentkårers rapport, som alltså inte kan erbjuda studentbostad under det första halvåret, finns inte bara kända studentstäder och storstäder, utan även mindre städer som Kiruna och Halmstad.
Ett annat problem är att det på vissa orter finns lediga bostäder, men att hyrorna är för höga för studenterna. Hyreshöjningarna har det senaste året legat så högt som 4 procent.
Självklart är det inte bara studenter som har svårt att hitta boende. Krisen gäller alla unga, oavsett sysselsättning. Men i stället för politiska åtgärder har byggandet stannat av. Bostadskrisen ser inte ut att få en lösning.
Om Sverige vill vara ledande inom forskning och utbildning är det dags att se till att studenter förskonas från fjärdehandskontrakt och vandrarhem. För det kan inte vara boendesituationen som avgör vem som blir läkare – och vem som hoppar av.