Fem renar som vandrar längs vattenbrynet. En dramatiskt krökt stenbumling på ett öppet fält. En barrskogsvidd fångad från ett krön.
Bilderna i Cato Leins svartvita fotoalbum Northern silence (2022) är bländande karga. De sägs vara tagna i Norges nordligaste fylke Finnmarken mellan mitten av 80-talet och 2012, och han tilldelades Svenska fotobokspriset 2023 för en ”dramatisk skildring av det nordligaste Norge” som ”ger en personlig bild av fotografens uppväxtmiljö”.
– Jag började i min egen by, med mina rötter, min släkt. Jag gick från hus till hus nästan och träffade de människor jag mindes från barndomen, berättar han i en intervju på Svenska fotografers förbunds hemsida.
Även i förordet står att bilderna skildrar den finnmarkska naturens ”överväldigande spektakel”.
Det fanns bara ett problem. Flera av bilderna, inklusive de tre beskrivna i inledningen, är tagna av andra fotografer, varav fyra av etnografen och sameforskaren Ernst Manker (1893–1972). När detta uppdagades drogs både priset och pengen på 40 000 kronor tillbaka i mars 2024, något som uppmärksammades i flera svenska medier.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Nu har kontroversen nått Norge.
Sedan 1 februari medverkar Cato Lein nämligen i utställningen ”Áiggiid luonddu čađa / Genom tid och landskap” på Daiddá i Oslo. Fotogalleriets namn är samiska för ”konst” och grundades av systrarna Terese och Pernille Persen, som har samiska rötter.
”Varje konstnär ger ett unikt perspektiv till samisk identitet – som är levande och föränderlig”, står det i presentationen.
Nu ifrågasätter norska medier hans medverkan i utställningen. ”Fotograf anklagad för plagiat ska ställas ut i Oslo”, skriver Klassekampen, och nämner samma bilder som diskuterades i den ursprungliga kontroversen. I en uppföljande artikel i samma tidning förklarar Ernst Mankers son Jan Manker att det upphovsrättsliga övertrampet inte är det centrala, utan bristen på respekt för samisk kultur:
– Det är det som irriterar mig mest. Det är inte bra att han tog bilderna från pappa, det är respektlöst mot en person, men det är värre att göra det mot ett helt folk.
Han syftar på fotot av en sejte, en sten med speciell form som blivit till ett samiskt kultobjekt. Bilden som Cato Lein påstod var tagen i Varanger i norska Finnmark togs i själva verket av Ernst Manker 1945 i Arjeplog, en försvenskning av det samiska Árjepluovve, och stenen i fråga tros bringa renlycka.
Han skor sig på andra människors arbete. Och inte nog med det – han har approprierat hela den samiska kulturen ned till Storstockholm.
När Flamman ringer upp Cato Lein säger han att han fick ”panikångest” av Klassekampens publiceringar, och att han visst lyfter fram samisk kultur i sina fotografier.
– Jag kommer själv från samiska rötter på min mors sida. Det är en konstbok och inte ett uppslagsverk, och det har aldrig för någon annan varit en fråga om var bilden kommer ifrån. Det handlar om en stämning som jag vill gestalta. Jag vill att de som tittar i boken får en känsla för den samiska utsattheten, och för hur naturen har förändrats genom åren.
Även Dáiddas chef Pernille Persen försvarar Leins medverkan i utställningen, i ett sms till Klassekampen:
”Sedan 1980-talet har han porträtterat människor och landskap, det här är viktiga bilder att visa upp. Vår utställning förmedlar samiskt kulturarv på ett respektfullt och inkluderande sätt. Vi öppnade för en visning och diskussion om detta, som hölls hos oss den 1 februari.”
Hon skriver också att det är dags att gå vidare:
”Fotografen har tagit ansvar för misstaget. Misstag är mänskliga och förändrar inte värdet av en konstnärs verk. Vi vill inte vara en del av en cancelkultur.”
Frågan om fotografiskt fiffel har engagerat skrået länge, inte minst i Norge där Terje Hellesø gett upphov till verbet terja, sedan den prisbelönta fotografen 2011 avslöjades ha använt datorns bildbehandlare för att klistra in djur. Han avslöjades när en kollega blev fundersam över ett svettigt lodjur på en vinterbild.
Misstag är mänskliga och förändrar inte värdet av en konstnärs verk. Vi vill inte vara en del av en cancelkultur.
En av dem som satt med i prisjuryn som delade ut priset till Cato Lein 2023 är fotografen Åke Ericson. Han säger till Flamman att han först imponerades stort av den ”fantastiska boken”, men besvikelsen blev desto större när de stulna bilderna uppdagades.
Nu hör han av sig till gallerister som vill ställa ut Northern silence, inklusive Daiddá i Oslo, för att göra dem medvetna om bildernas bakgrund.
– Han skor sig på andra människors arbete. Och inte nog med det – han har approprierat hela den samiska kulturen ned till Storstockholm, säger han till Flamman.
Men han förlorade sitt pris. Blir inte det här en förföljelse?
– Det som irriterar mig är att han bara fortsätter och fortsätter som om ingenting har hänt. Det spiller över på andra i den svenska fotogemenskapen, särskilt nu när vi står inför ett strukturellt skifte med AI. Vår trovärdighet är viktigare än någonsin.
Cato Lein säger till Flamman att en liten grupp fotografer ringer till gallerier som ställer ut honom för att varna. Under arbetet med den här texten blir Flamman också kontaktad med förslag på nya vinklar, bland annat av forskaren Eva Silvén som skrev en kritisk artikel på svenska Amnestys hemsida, där hon menar att bildstölderna har att göra med Sveriges syn på samer.
Och i september skrev Helsingborgs Dagblads kulturredaktör Johan Malmberg en kritisk kommentar om Cato Leins utställning i Landskrona, efter att ha fått ett varnande samtal av Åke Ericson.
Cato Lein säger att han har sonat sitt brott när priset drogs tillbaka, och nu är trött på att behöva stå till svars.
– Jag är färdig med den här historien nu. Det har blivit en häxjakt.
Fakta: Cato Lein
Född 1957 i norska Finnmark. En av Sveriges främsta fotografer, som har jobbat för bland annat Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten. Hans bilder finns med i böcker som Hitta hem: vuxna adopterade från Korea berättar (2003), Överlevarna: röster från Förintelsen (2020) och Nakba: katastrof inför våra ögon (2023).
Han är framför allt känd för sina författarporträtt av skribenter som Sara Lidman och Nina Björk.
