– Sedan i gryningen har vi inlett processen mot det som innebar sönderdelning av den nationella territoriella enheten, sa Venezuelas president Hugo Chávez i ett budskap som sändes i tv och radio den 21 mars. Republik i republiken

De hamnar och flygplatser som militariserades och vars kontroll togs över av arbetare och anställda, har tidigare varit föremål för konspirationer från oppositionen. Det handlar om flygplatser och hamnar i geografiskt strategiska delstater som Zulia som gränsar mot Colombia, Puerto Cabello den näst största hamnen i landet i delstaten Carabobo, hamn och flygplats i delstaten Nueva Esparta som utgörs av tre öar i Karibien samt hamnen och flygplatsen i Guanta i delstaten Anzoátegui, där ett av de största oljeraffinaderierna opererar.

– Dessa små caudillos (delstatsguvernörer) gör anspråk på att skapa en liten republik inom republiken. De vill förvandla västgränsen till en autonomi som ”Halvmånen”. Men de kommer att konfronteras med oss, sa Chávez till nationen.

”Halvmånen” är den grupp av länsprefekter i Bolivia som via illegala regionala folkomröstningar har försökt att slå sönder den nationella och territoriella enheten i Bolivia, för att i nästa steg störta vänsterregeringen Evo Morales i La Paz.

Gräns till Colombia

Den oljerika delstaten Zulia har en lång gräns mot Colombia och enligt den avgångne borgmästaren Gian Carlo Di Martino, som jag intervjuade för ett år sedan i Maracaibo, har colombianska paramilitärer upprättat en korridor mellan gränsen och fram till delstatshuvudstaden.

Samma förhållande råder i delstaten Táchira som också gränsar till Colombia. Där har de colombianska paramilitärerna i allians med venezuelanska land- och boskapsägare infört ett skräckregemente bland civilbefolkningen där massor av bondeledare har mördats.

Carabobo är en strategisk industridelstat med utfart till Karibien via Puerto Cabello. Nueva Esparta är på grund av sin geografiska position i Karibien ett viktigt brohuvud i en eventuell USA-invasion, ett scenario som Chávez har beskrivit som högst möjligt i en kritisk spänd situation.

Uppmaning till uppror

Under statskuppen i april 2002 och lockouten av det statliga oljebolaget PDVSA december 2002 januari 2003, låg dussintals oljetankers på redden utanför Puerto Cabello och andra hamnar och väntade på att lossa olja samtidigt som Venezuela led enorm brist på bränsle. Men bara delstatsguvernören, som tillhörde den opposition som försökte strypa Venezuela på bränsle, var den som hade juridisk befogenhet att öppna eller stänga hamnen utan att presidenten eller regeringen kunde göra något. Det är denna juridiska obstruktion som den nya lagen, som antogs av Nationalförsamlingen om ”decentralisering”, avser att förändra.

Mot detta beslut har oppositionen uppmanat till uppror på gator och torg. Den har också helt öppet vänt sig till de väpnade styrkorna med uppmaningar att motsätta sig beslutet vilket i praktiken innebär en uppmaning om att störta regering och president.

– Vi tafsar nu på de feta ekonomiska intressena som oligarkerna förfogade över i detta land. Därför är de som galna och uppmanar till folkligt uppror, summerade Chávez som lugnt konstaterade att de militära styrkorna för första gången i Venezuelas historia står på folkets sida.