När det talas om gruvbrytning i Chile är det vanligtvis koppar det handlar om. Men i fallet med gruvan Santa Ana i samhället Curanilahue, beläget i den åttonde regionen i södra Chile, centrum för Mapuche-folket, handlar det om kol.
74 gruvarbetare fattade den 5 december beslutet att ockupera gruvan på 650 meters djup och inte lämna den förrän president Michel Bachelet och hennes regering ger det ekonomiska stöd som den garanterade i ett avtal i juli 2015. Tio av de äldre arbetarna fortsätter kampen ovan jord.
Det chilenska gruvarbetarförbundets (FMC) ordförande Gustavo Tapia är en av få personer som av myndigheterna har fått tillstånd att gå ner i gruvan för att tala med gruvarbetarna och undersöka deras hälsotillstånd.
– Som gruvarbetare ser jag den prekära situationen som de befinner sig i. Den enda kontakten de har med omvärlden går via en entums slang där de tar emot vätska. Därtill kommer den senaste jordbävningen i regionen. Ingen vill att den här kampen ska sluta i en tragedi. Därför kräver situationen ett skyndsamt ingripande av regeringen, säger Tapia.

170 familjer hungrar

Den socialistiske senatorn Julio Navarro sammanfattar metaforiskt situationen för några av hans väljare i den åttonde regionen: 2010 räddade högerpresidenten Sebastian Piñera 33 innestängda gruvarbetare i samhället Caldera, tre mil utanför staden Copiapo. Den nuvarande presidenten Michel Bachelet, från samma parti som Navarro, begraver nu de 64 gruvarbetarna i södra Chile.
Gruvarbetarna gick i strejk 2014 mot de vedervärdiga förhållanden som rådde i gruvan, en strejk som upprepades 2015 för högre löner. Men ägarna, som är en filmproducent och en ekonomireporter, fattade då beslutet att försätta gruvan i konkurs. Konflikten kulminerade i juli 2016 med en överenskommelse som undertecknades av arbetarna och myndigheterna och som arbetarna nu menar att myndigheterna har brutit.
Fackföreningen registrerade förra året sitt företag som heter Solidaridad Minera Spa som ska administreras av arbetarna. För Gustavo Tapia handlar det om att det privata gruvkapitalet och delar av det politiska etablissemanget inte vill se en lösning där gruvarbetarna själva tar över kolgruvan, det kan bli ett farligt exempel för andra arbetare.
Bachelets ministrar och tjänstemän å sin sida menar att gruvarbetarna måste ha en rik partner och att gruvan måste uppvisa en solid ekonomisk projektion för att staten ska gå in och ge sitt stöd.
– Gruvarbetarna har inte fått lön på fem, sex månader och det handlar om 170 familjer som ska överleva i en region där det inte finns någon annan sysselsättning, säger Tapia med indignation i rösten.

Staten beskyddar det privata

Oscar Menares är arbetarnas juridiska ombud och säger till radiostationen Radio Villa Francia att ”vad som är uppenbart är statens misslyckande”.
– Den uppkomna situationen är ett resultat av marknaden. Det är ingen konflikt, som regeringen säger, mellan privata intressen. Här ser vi statens inkompetens att reglera och beskatta för gruvarbetarna har inte bara innestående lön att få ut. Staten har dessutom missat att beskatta de förra ägarna som inte har betalat de anställdas socialförsäkring, understryker Menares.
Gruvan behöver 500 miljoner pesos för att börja bryta kolet, säger Gustavo Tapia. Det finns både potentiella investerare och köpare av kolet. Beloppet är bara fem procent av vad den chilenska staten betalade för att rädda 33 människor ur gruvan i San José 2010.
– Gruvarbetarna vill inte ha några allmosor utan ekonomiska villkor för att bevisa att projektet är gångbart. Men vad vi ser är att Centralbanken, som påstås ha skapats för att erbjuda det stöd som det arbetarna föreslår, fungerar som vilken privatbank som helst. Andra myndigheter som La Controlaroria förbjuder den regionala regeringen, som hade gjort en överenskommelse med gruvarbetarna, att verkställa överenskommelsen. Till sist har vi den centrala regeringen, som påstår sig injicera resurser i de mest utsatta och fattiga samhällena i landet, som bara tvår sina händer, säger Tapia.

Miljardstöd till de transnationella gruvbolagen

Han säger att staten ger mycket subventioner till storföretagen i Chile, bland dem de transnationella gruvbolagen inom kopparnäringen. Enligt Camilla Vallejo, tidigare studentledare som ledde gigantiska demonstrationer för en gratis utbildning i Chile 2010 och 2011 och som i dag är parlamentsledamot för kommunistpartiet, uppgår subventionerna till denna gruvnäring till mer än tio miljarder dollar. Dessa subventioner skulle enkelt kunna gå till att finansiera den chilenska ungdomens högre utbildning.
I dag är ingången till gruvan Santa Ana helt stängd. Det står mellan att nå en överenskommelse eller att dö i gruvan. Kring det beslutet råder det ingen tvekan om enligt gruvarbetarna.