Humanisternas tidigare ordförande är skeptisk till den nykristna vågen – som han menar är lika trendig som att ha kepsen bak och fram. Men en religion lockar honom ändå mer än alla andra. Flamman träffar honom i Östermalmskyrkan som slets ur Guds hand.
– Gå in på gården och ring på dörren där det står ”Kyrka”!
Jag står utanför en pampig byggnad på Östermalm med luren tryckt mot örat och lyder Christer Sturmarks instruktioner.
– Tryck på knappen där det står ”kyrka”.
I ett ”co-space” i den nedlagda Trefaldighetskyrkan sitter den tidigare ordföranden i Humanisterna, samfundet som påstår sig vilja ersätta Gud med förnuft och demokrati. I dag är han vd på bokförlaget Fri Tanke, men åren mellan 2005 och 2018 var han ett av de kändaste ansiktena för den sekulära humanismen. Det var under hans tid som ordförande som förbundet tapetserade Stockholms tunnelbana med orden ”Gud finns nog inte”.
För egen del har jag tyckt att det varit ganska onödigt att kampanja för sekularism i ett land impregnerat av socialdemokratisk pragmatism där statens och Svenska kyrkans värderingar varit näst intill identiska.
Men den inställningen avslöjar snarare vilken generation jag tillhör, alltså den som växte upp under vårt lands kanske mest sekulariserade era någonsin. Det andligaste vi gjorde var att diskutera Palme redan på förskolan. Ordet ”gud” i ”Den blomstertid nu kommer”, betraktades som en kvarleva från Emil-i-Lönneberga-tiden.
Om jag inte vore ateist så skulle jag väl konvertera till judendom.
Sedan blev islam en allt tydligare del av Sverige – och på senare år har även kristendomen blivit ett allt vanligare inslag i det offentliga samtalet.
Det är en märklig plats vi träffas på. Bakom vårt bord tornar en kyrkorgel upp sig och bortom den, nygotiska kyrkfönster. Den före detta, avsakraliserade Trefaldighetskyrkans tidigare heliga innandöme är numera inrett som en finare krog med låga bord och snygga, vitklädda kypare.
Någon gudstjänst har inte ägt rum här på länge. Det var 2014 som filmregissören Jonas Åkerlund köpte kyrkan från församlingen. Han sålde den sedan vidare till den internationella vip-klubben Soho House. Här erbjuds medlemmarna exklusiva evenemang och flotta kontor med Succession-atmosfär. Christer beställer en mellanöl.
Humanisterna grundades 1979 på Stockholms universitet för att främja ”en sekulär livssyn, rationellt tänkande och etiska ställningstaganden fria från religiösa dogmer”. Först vill Christer lägga fast distinktionen. Det handlar inte bara om att inte tro på Gud.
– Sekulär humanism är en livsåskådning med en naturalistisk verklighetsuppfattning, alltså att världen styrs av naturliga krafter och inte övernaturliga. Då är man också ateist, men alla ateister är inte sekulära humanister.
Hur skiljer man dem åt då?
– Om du är ateist kan du tro på spöken, astrologi eller vad fan som helst. Men en sekulär humanist står för mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet. Men först och främst: den står för en kunskapssyn där du prövar hypoteser utifrån tillgänglig evidens.
Nu drar han upp skjortärmen för att visa upp sin tatuering. Grekiska bokstäver uppställda i en ekvation. Jag kisar, men känner inte igen den. Reflexmässigt plockar jag fram kameran för att dokumentera ögonblicket när sekulär livsåskådning förklaras med intatuerade krumelurer på en hårig arm. Jag hinner trycka av några gånger innan den tjusige kyparen plötsligt står vid vårt bord och förklarar att fotografering är förbjuden.
– Det är Schrödingerekvationen! Den beskriver hur materia är utspridd i rummet innan den mäts. Då kollapsar vågfunktionen och så blir det en partikel. Dessförinnan är det en våg. I någon mening kan man säga att det beskriver hela universum. Det är den mest grundläggande symbolen för varat man kan tänka sig.
Det oförklarliga förklarat, alltså. Förnuftets seger över andligt flum.
Människan är väl mer än förnuft?
– Många religiösa trossatser om hur vi bör vara mot varandra överlappar med den sekulära humanismen. Det som skiljer är att man inte tror att Jesus är Guds son, inga mirakel eller gudaväsen.
Får du aldrig andliga upplevelser?
– Det beror ju på vad du menar med ordet andlig. För mig är det en sekulär andlig upplevelse att känna förundran inför universums mysterier en stjärnklar kväll, eller att sitta vid pianot och spela.
Men finns det en vetenskaplig förklaring till att vi tycker något är vackert?
– Nej, men andlighet behöver ju inte vara religiös. Jag är definitivt sekulärt andlig. Däremot finns det mycket som vi inte kan förklara. Livets och medvetandets uppkomst, eller varför vi finns i universum. Det är ju de största mysterierna.
Christer Sturmark är inte den enda med krumelurer på armen. Även Ebba Busch flexade nyligen sin gaddning i tidningen Dagen: ”Mark 8:36”.
Bibelpassagen i fråga kommer från Markusevangeliet: ”För vad hjälper det en människa att vinna hela världen men förlora sin själ?”
Samtidigt i USA har Vita huset börjat hålla exalterade gudstjänster. I mer svenskt sansade rum fyller teologiexperten Joel Halldorf föreläsningssalar, tidningssidor och kaféprogram i tv med sina tankar om kristen etik. Halldorf har också givits ut på Sturmarks bokförlag Fri tanke.
Hur går det för humanisterna i en sådan här tid?
– Joel är en god vän, men samtidigt: är det så säkert att det är som han säger, att kristendomen har gjort comeback? Visst, den har gjort det i media och i det offentliga samtalet. Men en våg av folk som blir mer religiösa, det tror jag inte på.
Sedan ändrar han sig: han tror inte, säger han, utan han vet. Enligt Som-institutet, vars statistik han lyfter fram, är det 36 procent som svarar ja på frågan om ifall de tror på Gud. För 15 år sedan var det 47 procent. En nedgång således.
– Tittar du internationellt så lämnar fler religionen för det sekulära än åt andra hållet. Självklart skiljer det mellan olika länder, men globalt pågår en sekulariseringsprocess.
Samtidigt har andelen unga som deltar i en gudstjänst samt ber till Gud ökat något de senaste åren, enligt samma undersökning. Och när det gäller Sverige så medger Christer att något håller på att hända: en ”aktivering av den religiösa tron i konservativ riktning”, med hans ord. De som redan är religiösa blir mer konservativa.
– Sedan kan det mycket väl vara så att fler ungdomar lockats till religion under de senaste två åren just för att det är så mycket i media. Det går trender, säger han, och exemplifierar:
– Ta min grabb som går ettan på gymnasiet, nu ska han plötsligt ha kepsen bak och fram.
Så kristendom är som att ha kepsen bak och fram.
– Ja, typ. Ska man tala om en riktig förändring måste man nog vänta och se hur det ser ut om några decennier.
Religionsintresset är inte bara en politisk kraft och identitetspolitik. David Thurfjell hävdar i sin bok Anspråkstagen – Människans bot mot meningslösheten från 2023 att religionen kan vara ett tecken på längtan efter normer och mening i en ultrakapitalistisk tid. Kanske är det här den sekulära humanismen har en plats.
Vad kan ni humanister bidra med i dag?
– Med existentiell och etisk reflektion utan Gud. Och det är ju skitviktigt. Om unga som inte tror på Gud tror att de därmed inte ska behöva fundera över sådana frågor så leder det till nihilism.
Christer lyfter också fram Humanisternas internationella arbete.
– I Uganda jobbar humanister med hbtq-frågor, där förespråkar vissa kyrkor dödsstraff för homosexuella. I det starkt katolska landet Polen jobbar de med kvinnorätts- och abortfrågor, och i USA mot kristen nationalism och kreationism.
Ser du några faror i att unga dras till religion?
– Risken är att du fastnar i en dogmatisk version av din religion. Det dogmatiska har en lockelse på en hel del, det vet vi. Både inom islam och kristendomen och även inom hinduismen.
I Indien har regeringen en starkt hindunationalistisk inriktning. På senare år har även astrologi blivit ett problem som plågar miljontals unga, som fastnar i beroende av appar med namn som Astro Chat, Astroyogi och Click Astro Live som utlovar snabba svar på typiska moderna livsstilsfrågor: ”Är han otrogen?”, ”Har du problem på jobbet?”, ”Har du uppnått dina mål?”.
– I Sverige tycker alla att astrologi är bara lite kul på ploj, men där används det för att hålla folk på mattan, säger Christer Sturmark, som är född i jungfruns stjärntecken.
Är du döpt?
– Ja, konventionsdöpt, du vet. Jag deltog även i konfirmationsläger.
Men som ung provocerades han av folk som trodde på det han beskriver som ”vansinniga saker”, det vill säga att Jesus gick på vatten och förvandlade vatten till vin. Att bara vara ateist räckte inte för honom. På 90-talet blev new age populärt i Sverige – och olika kristna sekter. En av dem var Livets ord.
– Jag pluggade i Uppsala och wallraffade en gång på ett av deras bönemöten. Folk talade i tungor, höll på med handpåläggning och svimmade. Varför gör folk så tokiga saker? Jag ville stå upp för ett Bertrand Russelskt förnuft.
Är förnuft det vackraste du vet?
– Ja, men förnuft kan ju aldrig operera utan känsla. Men jag tycker om ordet förnuft för det finns något balanserande i det. Att vara öppen för att alltid ompröva.
Det finns religioner som sätter stor vikt vid argumentation och diskussion – som judendomen till exempel. Gillar du det?
– Det korta svaret är att jag älskar den judiska kulturen. Om jag inte vore ateist så skulle jag väl konvertera till judendom. Den sidan av den judiska traditioner, att ifrågasätta allt tilltalar mig enormt. Och så börjar jag alltid grina till filmen Yentl med Barbra Streisand.
Blir du irriterad över det stora fokuset på kristendomen nu?
– Nej, men jag tar gärna debatten. Framför allt vill jag samarbeta med religiösa företrädare som står för en ickedogmatisk religiositet.
Svenska kyrkan är en mycket marginaliserad version av kristendomen.
Ur kyrkorgeln bakom våra ryggar har inga harmonier dånat ut och satt luften i vibrationer på länge. Inga Bachfugor eller toccator som får håren att resa sig. Det som religion är oslagbart är viljan att i de vackraste av dräkter ge uttryck för salighet och förundran.
Vad är vackert för dig?
– Jag är datavetare och matematiker så för mig är fysikens mysterier vackra. Som att människans 20 000 proteiner har kartlagts och att man nu kan designa mediciner. Det fyller mig med hänförelse.
Vi går ut till uteplatsen för att fotografera. Christer sätter sig i en överdimensionerad möbelgrupp. Vore det inte för det ruggiga vädret skulle han se ut som en figur ur den senaste säsongen av tv-serien White lotus, där rika amerikaner lever lyxliv samtidigt som de exotiserar de lokala buddhisterna.
Den falang av kristendomen som också får stor uppmärksamhet just nu – inte minst för sina progressiva utspel om allt från migranter till AI, samt konflikten mellan påve Leo och Trump – är katolska kyrkan. Något Christer Sturmark inte ger så mycket för.
– Den har lång väg att gå. Det är helt absurt att inte tillåta kvinnliga präster, samkönade äktenskap, stamcellsforskning eller abort. Det vi ser är myrsteg.
Vad tycker du om Svenska kyrkan?
– Svenska kyrkan tillhör de mest extrema varianterna av kristendomen som tillåter kvinnliga präster och samkönade äktenskap. Var någonstans i världen ser du kristna församlingar som gör det? Det är en mycket marginaliserad version av kristendomen.
