Motivet för hans cykelmarsch är, som Flamman skrev i nummer 28, att först och främst uppmärksamma situationen för ett 60-tal vapenvägrare i Turkiet. Men också för att Migrationsverket ökar hastigheten i handläggningen av hans ansökan om uppehållstillstånd. Och det politiska motivet för hans ansökan är vapenvägran, i Turkiet betraktat som landsförräderi.
– Vi uppmanar våra landsmän att inte göra lumpen, att vägra värnplikt eller att låta sig utnyttjas av den turkiska armén i kampen mot våra kurder. Turkiet behöver inte en miljon soldater.

Hotad av turkar
Han har bländats av den vackra naturen i detta avlånga land. Värmland, Dalarna men även Norrbotten där han under tre dagar mer flöt i sitt tält under ett intensivt regnande. Under den dryga månaden han har varit ute över hela landet har han mött en stor solidaritet och förståelse för sin sak hos människorna. Lokalpressen har också uppmärksammat den anmärkningsvärda manifestationen.
Det enda negativa han har mött har varit bland turkar i Sundsvall där han hotades via e-post. De säger att ”du ska i alla fall tillbaka och där ska du brinna”!
1990 dömdes vapenvägraren Osman Murat Úlke till fängelsestraff. När han släpptes fortsatte han att vägra göra värnplikt när han kallades in till polisen. Staten gav honom då ett längre fängelsestraff. Och så höll det på. Úlke gick till Europadomstolen för mänskliga rättigheter som gav Osman rätt och kallade de turkiska myndigheternas agerande för ett ”civilt dödsstraff”.

Militären styr
Om valet i Turkiet i söndags säger han:
– Militären har regerat sedan 1980. Igår var det val i Turkiet och folk i Sverige och omvärlden tror därför att det råder demokrati. Men enligt min uppfattning spelar det ingen roll vem som vinner, för militären kontrollerar ändå allting och politikerna är bara nicke-dockor.
Gökhan Aydin levde underjordiskt i 18 månader i Turkiet innan han lyckades komma till Sverige. Men han vill inte bara sitta och vänta på Migrationsverkets beslut utan genomförde därför den landsomfattande cykelturnén från Kiruna i norr till Malmö i söder som ett sätt att visa upp en annan sida av Turkiet än vi är vana vid.