48 timmar. Så mycket tid ger Nooshi Dadgostar regeringen att göra en av två saker. Stoppa alla lagförslag om marknadshyror, eller inleda förhandlingar med Hyresgästföreningen om hur en sådan skulle kunna se ut.

Det var under en presskonferens på tisdagsmorgonen som beskedet alla väntat på kom. Det första förslaget är inte nytt, det är vad Vänsterpartiet har sagt sedan regeringsbildningen. Det andra är mer uppseendeväckande: frågan skulle på så vis förflyttas från V:s bord till Hyresgästföreningens.

Dadgostar säger också att om en överenskommelse inte presenterats till nästa riksmötes öppnande – det är den 14 september – så drar man också tillbaka sitt stöd till Stefan Löfven.

Tydlig deadline och tre tydliga valmöjligheter för regeringen. Förutom de två som Vänsterpartiet presenterar finns ju också möjligheten att köra på och hoppas att hotet ekar tomt.

Det är vad Vänsterpartiet har lovat, och vad vänsterpartistiska väljare verkar vilja se: enigheten om att stå upp för sitt misstroendelöfte har de senaste veckorna varit närmast fullständigt.

Men det finns ändå ett par frågetecken. Det första är en fråga som Nooshi Dadgostar under sitt anförande själv inte berörde, men som politiska reportrar på plats kastade sig över så fort de fick chansen att ställa egna frågor.

Vad händer om M och KD inte vill fälla regeringen, men SD ställer upp?
Det krävs 35 mandat för att starta en misstroendeomröstning. Vänsterpartiet har 27. M och KD har tidigare lovat att fälla regeringen vid alla tillfällen som ges, men har under debatten om marknadshyror delvis backat. Varken Ebba Busch eller Ulf Kristersson  vill lova att stödja ett misstroendelöfte kopplat till marknadshyror – det är ju politik de egentligen vill se införas. Den tolkning som Nooshi Dadgostar gör på tisdagsmorgonen är förvisso rimlig: M och KD vill inte lova att ställa sig bakom ett misstroende eftersom det ökar pressen på Löfven och kan leda till att förslaget dras tillbaka och Stefan Löfven får sitta kvar. Sämsta tänkbara för högern. Till det kommer också aspekten att resterna av den forna alliansen kanske inte alls vill se regeringen falla – hur mycket de än tuffat sig tidigare. Två av tre partier i deras treenighet riskerar att falla ur riksdagen vid ett nyval.

Samtidigt är det som Dadgostar säger: fäller inte M, KD och L regeringen är det i praktiken de, och inte V som utgör stödpartier till regeringen. Det är troligen också ett rätt tungt retoriskt handikapp i en kommande valrörelse.

Så återstår SD. Tillsammans med dem kan V väcka misstroende. Det skulle vara en glädjens dag för de som driver tesen att riksdagen har två extremistpartier. Men Dadgostar undvek på tisdagen att tala om ett möjligt samarbete med Åkesson.

Det nya deadlinen till trots är läget i stort sett detsamma som det har varit. Det andra spåret är nyare. Det är elegant så till vida att det är den taktik som S använt mot fackföreningsrörelsen i frågor om las och strejkrätt som nu vänds mot upphovsmannen. Förhandlingar under hot. Kom överens, annars jävlar.

Det bör nog bäst tolkas som ett erbjudande om tidsfrist för Stefan Löfven, och en markering om att V inte alls vill fälla någon regering för sakens skull. Ansvar och regeringsduglighet.

En förhandling skulle också kunna ge S och C en väg ut ur sitt dilemma med hedern i behåll: istället för erkänna sig besegrade av ett litet parti kan de trumpeta ut att de står upp för den svenska modellen och tillsammans med parterna kommit fram till ett fint förslag.

Att Hyresgästföreningen skulle gå med på någon form av marknadshyror är däremot inte troligt: det skulle i praktiken vara att besluta om sitt eget avskaffande.