Vänsterpartiet har tillsatt en arbetsgrupp som ska revidera det kvinnopolitiska programmet. Vi menar att en av de frågor där partiet behöver utveckla sin politik är den så kallade hedersfrågan. Den har delat feminister i två läger. Vi anser att det finns problem med båda synsätten:
• Vissa feminister menar att vad många flickor / kvinnor med utländsk bakgrund upplever är ett generellt patriarkalt förtryck, och särskiljer därmed inte hedersvåldet från mäns våld mot kvinnor. Men vi anser att om man ser hedersvåldet i generella termer stänger man många dörrar för analys och lösning på problemet. Många utsatta flickor / kvinnor känner sig svikna av dessa feminister som missar det faktum att det inte endast handlar om fysiskt våld utan också om ett hedersrelaterat liv med begränsat livsutrymme och starka kollektiva kontrollmekanismer.
• Andra feminister menar att problemet beror på religionens inflytande och att det ska bekämpas genom förbud mot till exempel slöja och moskébygge. Tyvärr likställer oftast denna grupp religion med islam och utpekar därmed muslimer som generellt kvinnofientliga.
Men här anser vi att genom att koppla ihop allt hedersvåld och kvinnoförtryck till religion låser man diskussionen och vägrar väga in olika aspekter. Många människor med utländsk bakgrund som vill arbeta mot förtrycket har känt sig utpekade. Synsättet har ibland spelat invandrarfientliga grupper i händerna och ”vanliga” svenska män som lätt kan avfärda problemet med mäns våld mot kvinnor genom att tro att det endast är ”muslimer och andra ’icke-svenskar’ som förtrycker kvinnor och så fort vi blir av med dem så har vi löst problemet” och att man är ”minsann mer jämställd än en arab”.
Vår programgrupp ser hedersvåldet som en del av det patriarkala våldet men vi ser också det specifika med detta våld. Hedersvåld utövas kollektivt för att kontrollera och begränsa flickors, kvinnors och i viss mån killars livsutrymme, det handlar inte enbart om fysiskt våld utan också ett psykiskt förtryck där även mammorna är utövare. Vi tycker att vi ska prata mer om ett hedersrelaterat liv än bara om hedersvåld / mord. För hur ska vi annars förhålla oss till flickor som inte utsätts för våld, men som ändå lever under så kallade hedersnormer och har begränsad frihet?
Vi anser till exempel att ingen ska undantas från sex- och samlevnadsundervisningen. Det är fel och fegt när rektorer motiverar frånvaron med att man ”respekterar familjers kultur”. Men det handlar inte om kulturella rättigheter utan om rätten om kunskap till sin egen kropp, sexualitet och personliga utveckling!
I ett sekulärt och demokratiskt samhälle leder förbud mot slöja och moskébygge helt fel. Idag lever många muslimska flickor (som inte bär slöja) men också icke-muslimska flickor under hedersnormer och behöver samhällets stöd. Förbud mot en viss grupp löser inte hedersproblematiken!
Hedersfrågan måste ses med andra glasögon. Det ska till olika verktyg, som till exempel integrationspolitiska och jämställdhetspolitiska insatser, utbildningskampanjer i samarbete med så kallade invandrarföreningar, tydliga markeringar om att ingen ska undantas skolundervisningen, förbud mot religiösa friskolor och ett erkännande att dessa flickor, pojkar och kvinnor behöver stöd. Det är dem vi ska lyssna på – för det är de som har tolkningsföreträdet!
Den ideologiska utgångspunkten för vår feministiska politik måste vara individens frigörelse från det förtryck som könsmaktsordningen skapar och upprätthåller. Att förtrycket tar sig olika uttryck i olika sociala sammanhang är knappast kontroversiellt. Lika okontroversiellt borde det därmed vara att det också krävs olika redskap för att förstå och bekämpa könsrelaterat förtryck beroende på omständigheterna.
Som feministiskt parti måste vi förmå att göra det!
