Både Vladimir Putin och Benjamin Netanyahu använder historiska myter för att motivera sina krig. Freden är bara möjlig om deras farliga sägner desarmeras.
Omkring år 860 bjöds vikingahövdingen Rurik från Roslagen in att mäkla mellan kivande stammar vid handelsstaden Novgorod, nordväst om Moskva. Hans tunga måste ha varit len, för när byarna slogs ihop kröntes han till kung i det nybildade Rus, föregångaren till Ryssland. Men över århundradena föll riket sönder och blev på 1230-talet ett lätt byte för erövraren Batu Khan.
Med denna anekdot inleder Vladimir Putin intervjun med den amerikanska högerjournalisten Tucker Carlson den 8 februari. Presidentens poäng är tvåfaldig: Kiev var ett tag rikets huvudstad, och Ukraina kan därför omöjligt vara en självständig nation, och det väldiga territoriet måste styras av en stark centralmakt för att vara tryggt.
Men presidentens nationalistiska lek är snarare enfaldig. Tucker Carlson hade lika gärna kunnat kontra med att Ryssland är svenskt. I stället gör han en annan poäng, även den valid. När Vladimir Putin inledde 2022 års invasion skyllde han på USA och Nato, men efter två år hänvisar han alltså inte främst till brutna löften eller orättvisor. I stället hävdar han en uråldrig rätt till jorden.
Så varför har Putin börjat hämta argument ur sagor från medeltiden?
När Benjamin Netanyahu förra sommaren lanserade en arkeologisk satsning i Västbanken var det med liknande etnohistoriska argument. ”I varje hörn av Judéen och Samarien behöver man bara stoppa spaden i marken för att hitta arkeologiska fynd som bekräftar våra djupa rötter i Israels land.”
Under kriget mot Gaza framhåller den israeliska regeringen ständigt sin historiska rätt till hela landet, ”från floden till havet”. I december uttryckte Netanyahu sitt missnöje med namnet Järnsvärden för angreppet mot Gaza, som visserligen passar för en militär operation, men som enligt honom inte matchar dess mytologiska betydelse. Han vädrade alternativ som Ursprungskriget eller Simchat Torah-kriget, det senare med hänvisning till den högtid när Moseböckerna läses som ägde rum under Hamas terrordåd.
Ursprungsmyter är inte unika för Putin och Netanyahu, och de måste inte vara våldsamma. Det är så alla nationalstater motiverar sin existens. Under Vasaloppet högtidlighåller vi exempelvis Gustav Vasas flykt på skidor undan den danske kungen Kristian II:s soldater. Myterna blir farliga om de trycker för starkt på etniciteten, eller om de kretsar kring en ursprunglig storhetstid som motiverar expansion. Putins och Netanyahus myter innehåller båda dessa giftiga element.
Det betyder dock inte att myterna bör ses som evigt förknippade med en viss stat, som förespråkarna för ett ”bosättarkolonialt” perspektiv på Israel menar. Något liknande framförs ofta av militära hökar om Ryssland: att landet till sin natur är imperialistiskt och därför permanent måste hållas svagt.
Men snarare än att cementera skapelsemyterna så behöver man reformera dem. Sverige har passerat flera stadier – Olof Rudbeck den äldre försökte spåra Skandinaviens historia till det sjunkna Atlantis, en tanke som föll i god jord under 1600-talets stormaktstid. Det är denna aggressiva exceptionalism som nazisterna åberopar när de samlas kring Karl XII i Kungsträdgården.
Men under folkhemmet skapades en fredligare myt om Sverige, som en demokrati byggd underifrån av 1800-talets folkrörelser. Det är denna berättelse som högerhistorikern Lars Trägårdh försöker underminera med boken Är svensken människa?, där han skriver ut arbetarrörelsen ur historien, och rotar den svenska välfärden i ett påstått egalitärt bondesamhälle.
På ett liknande sätt har Israels ”nya historiker” som Benny Morris underminerat den israeliska skapelsemyterna genom att visa att statens grundande byggde på fördrivningen av palestinier (”Nakban”). Och i Ryssland har organisationen Memorial underminerat självbilden som en etisk stormakt, genom att dokumentera människorättsbrott, inte minst under Stalineran. Under förberedelserna inför Ukrainainvasionen var organisationen given att stänga ned.
Om 1900-talets katastrofer ska undvikas i det nya årtusendet behöver vi montera ned dessa skadliga nationella myter. Men också hjälpa till att skriva deras fredliga ersättare.
Detta är den andra av två ledare som jämför krigen i Gaza och Ukraina. Den förra visade hur stormakterna underminerar folkrätten, denna hur Putin och Netanyahu använder mytologi för att motivera krigsbrott.
