Colombias president Alvaro Uribe frigav för ett par veckor sedan 192 personer som regimen påstod vara gerillasoldater. Beslutet väckte förvåning i breda kretsar. Hur är det möjligt att Uribe, som är besatt av att militärt krossa FARC-gerillan, friger 200 gerillasoldater?
Att frige gerillasoldater med förevändningen att FARC-gerillans befälhavare måste ”göra en liknande humanitär gest” var Uribes ess i ärmen. Men det handlade också om att skapa splittring inom gerillan. Om majoriteten av de uppskattningsvis 1.600 gerillasoldaterna som sitter fängslade i Colombia lovade att inte återvända till FARC-gerillan, då kunde detta ses som en politisk framgång och peka ut gerillan som en terroristorganisation utan politiska mål. Men Uribe gick bet. Han lyckades bara få ihop 192 som knappast kan ses som gerillasoldater om de accepterar att agera på regimens villkor.
Representanter för fängslade gerillasoldater från FARC i fem fängelser tillbakavisade beslutet från Uribe som de kallade för en dimridå. De menade att de 192 personerna som frigavs utgjorde en kompott av före detta desertörer, vanliga brottslingar, invånare från byar som av militären anklagats för att stå i tjänst hos gerillan. De uppgav också att de står lojala till El Secretariado, FARC-gerillans högsta ledning och upprepade gerillaledningens krav på att de två kommunerna Florida och Pradera avmilitariseras för att där förhandla om en fångutväxling mellan staten och gerillan, ett krav som Uribe omedelbart avvisade.
I början av juni svarade El Secretariado:
”Med en villkorad frigivning försöker presidenten dölja sin verkliga avsikt som är att förhindra att rättsmyndigheterna går till botten med sina undersökningar mot kongressledamöter, militärer, enskilda personer och mot sin egen regering för de uppenbara band med de ansvariga till politiken av paramilitarism och narkotikahandel, dess ansvar i oräkneliga och fruktansvärda brott mot civila, utpekade och anklagade för att stödja gerillan.”
FARC:s ledning har dementerat att det skulle existera någon uppgörelse med Uribe för att frige Rodrigo Granda, kallad ”FARC:s utrikesminister”. Den pekar i stället på att Uribe i vanlig ordning spelar falskt och med dolda kort. Frankrike har sedan flera år varit aktiv i frågan om fångutbyte mellan gerillan och Uribe men den senare har alltid, när temat blivit brännande, avbrutit processen och i stället beordrat sina generaler att med våld frita de närmare 60 militära officerare som gripits i striderna mellan gerillan och armén och det 20-tal höga politiker som gerillan håller med kravet på ett frisläppande av fängslade gerillasoldater. Pressen på att frige fångar på bägge sidor har blivit starkare för varje år. Gerillan har utsett tre förhandlingsrepresentanter och krävt att de två städerna Florida och Pradera ska avmilitariseras för att garantera gerillaförhandlarnas säkerhet. Men Uribe vägrar och har utökat de militära operationerna.Vad som döljer sig i botten för frisläppandet av diverse personer som Uribe kallar för gerillasoldater handlar i själva verket om att Uribe vill sätta en ”Punto Final” för processen med de paramilitära ledarna och de politiker som är både Uribes politiska stödtrupper i kongressen som ute på slagsfältet. Uribe har kritiserats för att bara favorisera de paramilitära ledarna som snart, i förhandlingar med regimen, har suttit av de fem till sju år som de maximalt skulle dömas till enligt den lag som den colombianska kongressen antog 2003.
