Poängen med att studera historien är ju att det går att lära sig någonting av den. Därför har vi velat ställa frågorna: Varför uppstod en vänstervåg just vid den här tiden? Varför slogs den tillbaka? Och med händelserna för 40 år sedan i åtanke, var står vi idag?
Några myter måste avlivas. Det var inte bara studenter som gjorde uppror. Det var inte ”sektvänstern” som dödade vänstervågen. Alla blev inte borgare efteråt.
Den vänstervåg som uppstod, startade tidigare och slutade senare än 1968.
Det är ingen lätt uppgift att skriva 68-rörelsens historia. Det har vi heller inte försökt. Men vi har försökt ge glimtar från det som präglade den tiden, axplock ur de gemensamma och de olika erfarenheterna. Såväl kända profiler som strävsamma doldisar har fått komma till tals. Många är, med rätta, stolta över att ha tillhört denna rörelse. Men för andra är det känsligt, rentav tabubelagt. Det finns folk vi velat intervjua som slängt på luren.
Flammans ambition är inte att anklaga några för något fel, eller att lägga någon politisk linje. Vi vill, i den mån det är möjligt, ge en bild av rörelsens bredd och djup, och därifrån försöka dra en linje till det samhälle vi har idag.
Det verkar inte som om någon vågar påstå att en socialistisk revolution väntar runt knuten. Men det verkar råda viss enighet om att det i alla fall är bättre nu, än för 15 år sedan. Och det är ju alltid något.