Evo Morales är ordförande för Bolivias just nu största parti, MAS, Movimiento al Socialismo, Rörelse mot socialismen. Alla vet att Evo Morales också blir Bolivias nästa president, om allt går rätt till vill säga. Flamman fick en exklusiv intervju med honom.

Kommer ni att vinna tror du?
– Vi kommer att vinna, 50 plus en och för första gången kommer de sociala rörelserna och de fattiga regera över det här landet. Det är därför de (högerpartierna, och kommittén i Santa Cruz, i landets östra region som till och med hotar att bryta sig ut och bilda ett eget land, red.anm) har försökt mixtra med mandatfördelningen. De vill inte ha det här valet och inte heller den konstituerande församlingen eftersom de inte vill se någon förändring i det här landet.

Vilken strategi har ni för att undvika konfrontation med USA?
– De måste respektera oss, och de måste respektera valutgången. Deras ambassadörer måste vara diplomater och inte politiker. I dagarna (2/11) har Bush sagt att han kommer att respektera valutgången om det inte sker något fusk. Utöver det måste USA dra tillbaka sina militärbaser från Paraguay och Ecuador.
De borde också lämna ut Jose Sanchez de Losada (Bolivias president 2002-2003, red. anm.) så att han kan ställas inför domstol i Bolivia. USA pratar gärna om kampen mot korruptionen men de ger kriminella och korrupta en fristad. Losada är ansvarig för de döda i oktober 2003 och har fört ut miljoner dollar illegalt ur landet. Om de framhäver de mänskliga rättigheterna borde han ställas inför rätta för brott mot mänskliga rättigheter.

Hur ser USA:s intervention ut i Bolivia?
– Om vi titta på det militära planet handlar det om en politik full av krav och utpressning, en slags nykolonialism för att applicera den nyliberala modellen. Den politik som går ut på noll tolerans för koka innebär noll människor, noll lantarbetare som jobbar med koka. De tvingar bönderna på flykt, fördriver dem från en region och det är inte en effektiv politik mot narkotikahandeln. Problemet måste lösas på ett socialt och ekonomiskt sätt. USA:s ambassad och ambassadör Greenlee är väldigt aktiv i boliviansk inrikespolitik.

Hur viktig är den konstituerande församlingen?
– Det är vår första prioritet. Människorna i det här landet, över 30 olika folkslag tilläts inte delta när det här landet föddes 1825. Nu är det vår tur att återföda landet för att få ett slut på den koloniala staten, för att på riktigt leva enade i mångfald, och för att införa en ekonomisk modell där alla våra resurser finns under statlig kontroll.
Det finns inget annat sätt att få till en verklig förändring i Bolivia än att få till en konstituerande församling som kan skriva en ny konstitution. Den dag jag ska svära presidenteden så ska jag svära att vara trogen mot konstitutionen, vilket är att vara trogen mot nyliberala regler och mot nationalstatens nuvarande konstellation. Det är inte möjligt.
Om vi vinner valet så är det för att förändra Bolivia i praktiken, inte i teorin. Konstitutionen idag pratar om en multietnisk demokratisk stat, men det är ju enbart i teorin.

Hur ska den konstituerande processen gå till?
– Det finns många olika förslag. Vårt är att det ska väljas tre representanter från varje valdistrikt i direkta val. (Valet är 18 december, förslaget är att valet till konstituerande församling ska ske i juni, red anm.) Det kommer att innebära att församling på 204 ledamöter som ska arbeta i sex månader med att ta fram en ny konstitution.
När förslaget är färdigt ska den underställas en folkomröstning så att alla får en möjlighet att diskutera det. Det är vår önskan att det ska gå till på det här sättet men minoriteten kommer inte att lämna ifrån sig nappflaskan så enkelt.

Vad ska ni göra av utlandsskulden?
– Vad vi håller på och tittar på är möjligheten att presentera ett rättsligt krav för återbetalning för de skador och de brott mot mänskligheten som åsamkades oss i över 500 år. Att göra en sådan sak vore historiskt. Inget annat vore rätt eftersom det kommer handla om en infödingsregering, som majoriteten, infödingarna, valt och en president som tillhör ursprungsbefolkningen.
Vi tittar på möjligheten att kräva ersättning för folkmord, och de andra brott som begåtts mot vårt folk och land. Det vi under alla omständigheter kommer att göra är att kräva en total skuldavskrivning från Världsbanken och IMF.

Vad kommer vara det viktigaste för den regering som du ska leda?
– Att skapa rikedom och bekämpa fattigdomen, det är det viktigaste. Att förvalta våra naturtillgångar på ett ansvarsfullt sätt. Att bilda en regering innebär att man skapar en familj som ska arbeta tillsammans. Och vi ska då tillsammans utrota fattigdomen. I det här utvecklingsprojektet så måste staten vara den centrala aktören och skapa bättre boende, sport, utbildning. Staten måste vara motorn i att generera välfärd.
Vi ska nationalisera oljan och gasen och skogarna. I många fall har administrationen av företagen varit katastrofal. För att utveckla landet går det inte att ha kvar den koloniala och nyliberala modellen. Vi vill beskatta de transnationella företagen på ett rättvist sätt. Genom kreditbanker ska de små och medelstora företagen, där idéerna och jobben, finns hjälpas fram.
De stora jordegendomarna måste fördelas. De som är produktiva kommer respekteras, men de improduktiva storgodsen ska fördelas ut till landlösa bönder. Vi måste påbörja en process en omfördelning. Och vi kommer också att satsa mycket på ny teknik, industrialisering och automatisering.

Om vi tittar utanför Bolivias gränser, internationellt, vilken vision har du och hur ser du på vad som händer i Latinamerika idag?
– Det finns just nu väldigt många förhoppningar från de sociala rörelserna. Det är en av anledningarna till att jag ska åka på det alternativa toppmötet, det som de sociala rörelserna organiserar i Mar del Plata, Argentina där Organisationen för de Amerikanska länderna ska hålla sitt toppmöte. Det finns flera länder och ledare som jag har stor respekt för.
Jag respekterar Kuba väldigt mycket. Jag beundrar Che Guevara, som jag har på min t-shirt idag. Vi ser dock olika på den väpnade kampen, jag accepterar inte väpnad kamp. Kanske var det den rätta vägen på 50 och 60-talet. Nuförtiden är det snarare människor som utsätts för väpnad kamp från USA. Det är inte vi som för den kampen. Vi vill ha en demokratisk revolution. Det finns många som för den kampen idag, för en demokratisk revolution; Fidel Castro, Hugo Chávez men också Kirchner, Lula och Tabarez Vasques.
De som för kampen framåt är de sociala rörelserna, som går från facklig kamp, kamp i bostadskvarteren, från kamp på kommunal nivå till att ställa upp i val. Vi ser redan stora förändringar i Latinamerika och jag är säker på att vi kommer att få se fler. Om 1800-talet var Europas århundrade, 1900-talet USA så kommer 2000 vara Amerikas. Latinamerika med alla sina ekonomiska tillgångar. Min dröm är en integration, en union i Amerika, där företagen underställs staterna.
Jag är säker på att Amerika skulle leva bättre om man fick kontrollera sin egen ekonomi och sina egna naturtillgångar istället för att USA, Världsbanken och IMF ska göra det. I min vision finns också en gemensam valuta och en hälsovård såsom den som finns på Kuba, och framgång i sport. I olympiaderna är Kuba det enda landet som representerar den latinamerikanska kontinenten. I Venezuela utövar de kontroll över sina naturtillgångar, och de äger sin olja. I det här landet så har människor inte gas så att de kan laga mat trots att Bolivia producerar gas. Människorna har inget trots att de är de rättmätiga ägarna.
Om vi får bilda regering kommer vi självklart att stödja ALBA, alternativet till ALCA (frihandelsavtalet för alla amerikanska länder som föreslagits av USA). Vem vill inte ha fri handel, men så länge det finns så stora orättvisor så är dessa avtal inte till för att bekämpa fattigdom utan för att bekämpa de fattiga.

Det finns mycket rasism i Bolivia och vissa ut överklassen kallar dig för “indio de mierda”, jävla indian. Hur reagerar du då?
– För några år sedan hade det varit helt omöjligt att genomföra en sådan kampanj som vi för just nu, speciellt i städerna. Innan öppnade vi inte kampanjhus i städerna, nu öppnar vi flera varje vecka. Fler och fler går med i MAS, många som inte tillhör ursprungsbefolkningen.
Visst finns det sådana som fortfarande tycker att indianer inte borde kunna representera sig själva eller ställa upp i val, men det är långt ifrån alla. Vi har goda relationer med vissa företagare, och de hatar oss inte längre. Det finns rasism men det viktiga är saker förändras. Vi är en rörelse som kommer från landsbygden till staden och nu finns vi överallt. Och vår rörelser är inte exkluderande.

Hur har din politiska bana sett ut?
– Jag kommer från facklig kamp, social kamp, kamp på kommunal nivå. Att jag är där jag är, är för att folket vill ha mig som presidentkandidat. Vi har varit de som kämpat mest mot den nyliberala politiken. Och som kokaodlare så är man i daglig konfrontation med USA. De kontrollerar vårt land med narkotikahandeln som förevändning.
Vi för just nu en internationell kampanj för att kokabladet ska tas bort från FN:s lista över gifter. Koka är inget gift, dessutom är kokabladet en viktig del av vår kultur och våra naturläkemedel. Vi är med på att det ska finnas noll narkotikahandel, men inte att det ska finnas noll kokablad eller noll cocaleros (så kallas de som odlar kokablad).

Både Condolezza Rice och Roger Noriega har sagt att du inte får bli president i Bolivia? Hur reagerar du på det?
– Det där är det som försöks pådyvlas oss från andra länder. Från USA kommer mycket påtryckningar. Det sägs otroligt mycket om mig, det allra mesta rena lögner, många av dem kommer från vita huset i Washington. Evo Morales är knarkhandlare, han är knarkterrorrist, Evo får pengar av Fidel, Chávez, Farc och Khaddaffi.
Förra året sa de från Santa Cruz att det fanns en båt utanför Peru som var full av vapen som tillhörde mig. Dumheter! Lyckligtvis så tror det bolivianska folket dem inte. Den valkampanj vi för gör vi med väldigt lite resurser.

Finns det en risk att de försöker ogiltigförklara valet om du vinner, eller att en militärkupp genomförs?
– Den konstituerande domstolen har sagt att det här valet är utfärdat helt enligt konstitutionen. Presidenten var tvungen att utfärda ett dekret för att genomföra valet.

Kommer du ha en hög kvinnorepresentation i din regering?
– Det är min avsikt, jag kommer att försöka. I den region jag kommer ifrån, Chapara består alla listor av 50 procent kvinnor och 50 procent män. Vi fick kämpa mycket för att komma dit och väldigt många män var väldigt arga, men det gick, och jag hoppas det kommer att gå på det nationella planet också.

Den här intervjun genomfördes dagen innan Evo Morales åkte till Argentina för att marschera mot Bush som skulle vara med i toppmötet på Mar del Plata. Maradona hade i sitt tv-program under en intervju med Fidel Castro berättat att han skulle marschera mot Bush. Jag frågade då Evo Morales om han såg fram emot att träffa Maradona i Argentina. Han svarade:
– Jag beundrar honom oerhört mycket, som latinamerikan, fotbollsspelare och anti-imperialist. Jag älskar fotboll. Jag spelade fotboll när jag var ung. Jag kom inte hela vägen till ligan men jag tränade med San José de Oruro.
Två dagar senare prydde foton med Maradona och Evo Morales första sidan på flera tidningar.