Inrikes 04 november, 2023

”De här svamparna är giftiga”

Skogens guld. Både 2022 och 2023 anses ha varit bra svampår. Illustration av Marcus Nyblom.

Under jorden förenas politiker, lobbyister och företagare av osynliga trådar. Och i friskolesystemets snåriga värld har en mylla uppstått där gyllene svampar har lätt att gro. Nu har en utbränd och förbannad lärare gett sig sjutton på att avslöja de hemliga svampställena.

Det främsta misstaget när man plockar svamp är att gå längs stigen. Den som är för bekväm av sig ser aldrig skymten av skogarnas guldskimrande skatter. Då måste man våga sig in på otrampad mark.

Det säger Marcus Larsson (bilden), skolgranskare på Tankesmedjan Balans och kantarellplockare sedan barndomen. Han minns hur familjen varje sommar åkte till sommarstugan, belägen några mil utanför Örebro mellan flera små sjöar och svamprika skogar. Utan skärmar fanns bara naturen att förlora sig i.

Vår plan var egentligen att ge oss ut i Marcus nya svampmarker en bit norr om Göteborg, men det nollgradiga oktoberregnet ville annorlunda. Så vi möts i stället upp på klassiska hotellet Eggers för att prata om hans två favoritämnen – kantareller och koncernskolor.

– Som svampplockare är det lätt att effektivisera. När du väl har hittat ett ställe så kommer du bara tillbaka dit nästa år. Till slut har du 20 ställen i en stor skog där man kan plocka svampen som en orienterare.

Här skulle det egentligen ha varit en betalvägg…

Men på grund av stort intresse lämnar vi artikeln öppen lite längre än vanligt.

Om du uppskattar den, teckna gärna en prenumeration på Flamman. Det gör du enklast via den här länken: flamman.se/prenumerera.

Processen kring det nya mediestödet gör att mindre tidningar som Flamman riskerar att bli utan pengar under en längre tid från och med början av nästa år. Därefter vet ingen vad som händer.

Uppskattar du journalistik i stil med artikeln du just nu läser och vill se fler artiklar som den – här är vad du kan göra för att hålla Flamman levande:

Dela och sprid artikeln så att fler ser den
Stötta oss genom att prenumerera
Swisha en engångsdonation: 123 44 17 630 (märk betalningen med ”gåva”)

Tack för ditt stöd!

Plockandet har blivit hans sätt att varva ned. Sedan han grundade tankesmedjan 2017 tillsammans med Åsa Plesner, redovisningsforskare och tidigare skoladministratör, har de – vågar jag påstå – på en tunn budget förskjutit samtalet om marknadsskolan. Hemligheten ligger just i att gå sin egen väg.

– Precis som med skogen finns det i skolvärlden ”ställen” som alltid har funnits, men där ingen har letat. Ta ordet ”effektiviseringskrav”, som gör det möjligt för politiker att påstå att de satsar när de egentligen skär ned. Vi märkte att ingen skrev om det – så då gjorde vi det i stället.

Det första området som tankesmedjan Balans undersökte var föreställningen om att undervisningen ständigt måste bli mer ”effektiv”.

– Vi har lärt barn saker i tusentals år. Nu försöker politikerna hitta snabba knep, men alla metoder är redan testade. Det går inte att hitta den där årliga effektiviseringen på två, tre procent som de drömmer om.

Nästa fråga tankesmedjan tog sig an var effekten för de kommunala skolornas elever när det öppnar friskolor i stil med Internationella Engelska Skolan (IES), trots att det egentligen inte finns behov av en ny skola i kommunen. Effekten blir ofta att den kommunala skolan börjar förlora elever och tvingas betala en straffavgift för de tomma platserna – vilket sänker kvaliteten på undervisningen för de elever som blir kvar.

Med tiden har tankesmedjan Balans fått ett allt starkare fokus på det som sker bakom skolpolitikens kulisser: lobbyismen. Det är i alla fall den benämningen som används i Sverige när näringslivet försöker påverka politiker till gynnsamma beslut. Robin Zachari, kampanjchef på Skiftet, drar sig inte för att använda ett hårdare ord.

– När du tittar på det här, förklara för mig varför det här inte är korruption?

I oktober lanserade han sajten Skoligarkerna.se. Namnet är en blinkning till Rysslands oligarker – företagsledare som använt sina kontakter och nätverk inom staten och politiken för att berika sig själva. Robin Zachari förklarar:

– Precis som några rika ryssar kapade åt sig landets resurser efter Sovjets fall fanns det under 90-talskrisen personer i Sverige som tog beslut om skolsystemet – för att sedan starta skolor som de tjänade pengar på. Folkets resurser plundras.

Skolan hade problem som man ärligt ville lösa, men lösningen visade sig vara värre.

Enligt Robin Zachari gjorde den ekonomiska krisen att man försökte hitta sätt att effektivisera verksamheten. I samband med det tog man inspiration från företagsvärlden.

– Skolan hade problem som man ärligt ville lösa, men lösningen visade sig vara värre. Nu har vi i stället fått mer administration, eftersom staten behöver bygga upp en stalinistisk kontrollapparat för att se till att företagen gör det de ska, säger Robin Zachari.

Vad krävs för att man ska kvala in på er lista över skoligarker?

– Att man någon gång fattat ett beslut om skola och utbildning som man sedan dragit nytta av. Helst ska man ha en position inom skolsystemet. Till exempel jobbat som ordförande för Friskolornas riksförbund, eller motsvarande på lokal nivå, förklarar Robin Zachari.

Camilla Nothaft forskar om lobbyism vid Lunds universitet. Även om hon inte anser att det går att göra en direkt jämförelse mellan lobbyisterna i skolvärlden och ryska oligarker, som existerar inom ramarna för ett odemokratiskt system, håller hon med om att de liknar varandra på vissa sätt.

– Det finns en likhet i att det skapas en osund maktkoncentration. Ägarskapet hamnar långt från verksamheten, och andra värden tillåts styras än elevens rätt att få god undervisning.

Lobbyism beskriver hon som ett samlingsbegrepp för en bred uppsättning av former för politisk påverkan. Enligt Camilla Nothaft blir lobbyismen problematisk först när sådan påverkan inte sker öppet och transparent, och politikerna inte är ärliga med vilka som fått vara med och bestämma.

– När utomstående inte kan granska, då är det ett stort problem, säger hon.

Under 90-talet försvann gradvis det korporativistiska system som präglat både Sverige och Europa under 1900-talets mitt. Modellen innebar att olika representanter var inbjudna att delta i utformandet av lagstiftningsförslag. I Sverige var det i stor utsträckning arbetstagarrepresentanter. Nu sker påverkan utifrån i stället, berättar Camilla Nothaft.

– Svenskt näringsliv sade att det var orättvist att de fackliga företrädarna hade företräde i statliga styrelser. De tyckte att arbetsgivarna också skulle få vara med och påverka.

Den statliga demokratiutredningen från år 2000 rekommenderade lobbying som system, men med ett förbehåll.

Insyltad. Peje Emilsson är grundare till Kunskapsskolan och PR-byrån Kreab. Under den senaste månaden har hans affärer i diktaturen Saudiarabien ifrågasatts. Foto: Anders Wiklund/TT.

– Utredningen sade att detta krävde integritet hos politikerna, goda journalister och ansvarstagande lobbyister som agerar hederligt. Man lade ansvaret på dem som är med påverkar, säger Camilla Nothaft.

Men enligt Marcus Larsson följer hederlighet på tydliga regler.

– De fackliga företrädarna döljer inte sina kopplingar eller vilka frågor de vill driva, vilket däremot lobbyisterna kan göra.

Tankesmedjan Balans bildades inte för att titta på lobbyism. De fick i stället upp ögonen för frågan gradvis, i takt med att de bevakade lärarnas situation, skolornas ekonomi och hur etableringen av friskolor påverkade kommuner. Under tiden har Marcus Larsson märkt att människors reaktioner på slutsatserna förändrats.

– Tidigare när vi skrivit om lärarnas situation sa folk saker som ”jag blir ledsen, vi måste ändra på det här”. När vi pratar om lobbyism är reaktionerna annorlunda: vanligt folk blir förbannade, säger Marcus Larsson.

Han beskriver en värld där 1 procent av svenskarna befinner sig på systemets insida, i en värld där lobbyism är normaliserad och som de övriga 99 procenten inte ens känner till.

– Jag vet inte någon annan fråga där det finns en så stor skillnad mellan dem som vet och dem som inte vet, och där acceptansen för det skiljer sig så ofantligt, säger Marcus Larsson.

Han menar att tankesmedjans granskning av lobbyismen inte handlar om att sätta dit någon, utan om att förklara varför något som få vill ha kvar ändå lever vidare.

– Jag och Åsa slipper gärna gå ut i det här korståget, säger han, med en blinkning till sitt användarnamn på X, ”Skolinkvisition”.

För Marcus Larsson är det inte viljan att påverka folk mot en viss uppfattning som gör lobbyismen farlig, utan snarare närvaron av bakomliggande ekonomiska intressen, vilka inte sällan går på tvärs med den demokratiska viljan.

– I en sorts grunddefinition ju jag själv också lobbyist.

Om sossarna styr så blir det lite mindre nedskärningar, med moderaterna lite mer, men systemet bygger på att det hela tiden skärs ned.

Men som lobbyist för lärarnas intressen verkar Marcus Larsson vara ganska ensam. Utöver några kunniga skolforskare – han nämner särskilt Lärarförbundets utredare Johan Ernestam – så säger han att lobbyismfrågan knappt har lyfts från fackligt håll. Något som gör honom besviken som mångårig fackligt aktiv. Och medan Balans ständigt intervjuas både i vänsterpressen och de stora dagstidningarna, så har lärarfackets tidning Vi lärare varit betydligt kyligare.

De två senaste redaktionella texterna som nämner honom är ”Trenden: Cyberlärarna blir stjärnor på sociala medier” (26/9) och ”Influencer-lärarna – hur påverkas trovärdigheten?” (20/8 2021), som sampublicerades med de varnande artiklarna ”Korruptionsprofessorn: Granska lärarna i sociala medier” (26/9) och ”Tre frågor att ställa dig innan du dansar på Tiktok” (20/8 2021).

Det framstår som att fackets tidning granskar dig, snarare än frågar dig om skolans egentliga makthavare?

– Så framstår det ja.

Vad Marcus Larsson framför allt saknar från fackligt håll är dock en kritik mot de strukturer som ytterst ligger bakom problemen i skolan.

– ”Satsa på skolan!” Det har man sagt i 30 år. Men man pratar mindre om de politiska styrsignaler som omöjliggör dessa satsningar, och därför ser vi inte heller någon förändring. Vi har ju bestämt att man ska jobba med åtstramningar. Om sossarna styr så blir det lite mindre, med moderaterna lite mer, men systemet bygger på att det hela tiden skärs ned.

Han nämner det ”finanspolitiska ramverket” – svenskans osexigaste term, men en central del i att förstå varför den ekonomiska politiken inte tycks förändras särskilt mycket oavsett vilka partier som styr Sverige. Att facken är ovilliga att ta samtalen om dessa styrningsmekanismer tror han beror på att de själva har varit med om att nästan undantagslöst acceptera dem.

Svampar är kopplade till varandra genom underjordiska nät av tunna trådar, så kallade mycel. Foto: Christian Scheckhuber/Wikimedia.

Frågan är också undangömd i den bredare debatten. En sökning på begreppet på veckotidningen Flammans hemsida ger 3 410 träffar, mot 236 hos DN och 160 på Aftonbladet. De stora dagstidningarna verkar alltså ointresserade av att folkbilda om de principer som styr finansieringen av den svenska välfärden, trots att skolan och vården var väljarnas två viktigaste frågor enligt SVT:s vallokalsundersökning i fjol.

– Då uppstår känslan att det blir skit oavsett vem som styr.

Fackförbundet Sveriges lärare tackar nej till att besvara Marcus Larssons kritik, utan hänvisar till sina rapporter. När vi ringer upp svarar deras presskontakt Helena Mehra med ett skratt:

– Ja, han har hållit på länge.

Hon säger att de kan tänka sig att diskutera finansieringsfrågan, men att de inte vill ”bemöta den här enskilda personen” och därför tackar nej.

Senare återkommer Åsa Fahlén, ordförande för Sveriges lärare, i ett mejlsvar till Flamman. Där skriver hon följande: ”Systemfrågorna är bland våra allra viktigaste frågor, men vill man driva på det hårdare eller på ett annat sätt så går det bland annat att skriva motioner till kongressen. Det är där vi formar vår politik. Eller att engagera sig. Marcus Larsson är en av alla Sveriges Lärares medlemmar. Han är precis som alla andra medlemmar välkommen att driva frågor och engagera sig i vårt nya förbund.”

Den som vill förändra skolan måste alltså ha tålamod nog att förklara de krångliga mekanismerna som ligger bakom skolans problem. I ett blogginlägg beskriver Balans exempelvis ”produktivitetsavdraget” på de statliga myndigheterna (8/11 2022). För 2023 fanns där ett lönepåslag på 2,31 procent, följt av ett avdrag på 1,82 procent då alla handläggare förväntas arbeta så mycket mer produktivt.

Den inbyggda krångligheten är en av anledningarna till att marknadsskolan har överlevt. Det andra är att borgerliga tankesmedjor och tidningar badar i pengar. Samtidigt menar Marcus Larsson att högern också verkar ha roligare ihop.

– De har en härlig kollegialitet som jag inte upplever finns på andra sidan. Till vänster, både fackligt och politiskt, är man mer mån om att lyfta sina egna saker, och om någon annan gör någonting bra så sprider man inte gärna det. Almega däremot har inga problem att lyfta exempelvis Henrik Jönssons Youtubevideor.

Det är bara i svenska skogar det växer sådana här svampar. Alla andra länder verkar förstå att de är giftiga.

I bästa västkustanda illustrerar han poängen med ett skämt:

– Har du två värmlänningar i ett rum så kommer de att starta tre dansband. Har du två vänstermänniskor i ett rum så kommer det att grundas tre partier.

Jag förklarar hur vi har tänkt kring omslaget – politiker som lockas av de glimrande lobbysvamparna, utan att bry sig om det underjordiska nätverket av trådar som styr dem. Vi börjar prata plockning igen. Han lovar skicka mig en rejäl kantarellpåse och tipsar mig om att den svarta trumpetsvamp som jag mirakulöst nog hittade för någon månad sedan kan pulvriseras och blandas in i en köttfärssås.

Marcus Larsson eggas av tanken om ett mycelnätverk som styr skolans utveckling under ytan. Tankesmedjan ägnar i dag mycket tid åt att beskriva just den processen – och nu har de även börjat nämna namn.

– Det har inte gjorts tidigare från fackligt håll, men det har varit väldigt framgångsrikt för oss. Att våga prata om de här skolägarna och vilka de umgås med.

Inte nog med att skolministern rekryterades direkt från skandalkoncernen Tellusgruppen, som i flera granskningar – från 2014 i Uppdrag Granskning till 2023 i SVT – gjort sig kända för att låta barnen gå hungriga. Trådarna går hela vägen upp till statsministern. I tankesmedjans senaste bok De gränslösa beskriver de hur Ulf Kristersson delar sommarstuga med Göran Thorstensson, styrelsemedlem i skolkoncernen Watma Education som också jobbar på pr-byrån Nordic Affairs. Nu står det klart att det blir en uppgradering: tillsammans köper de Vängården Fållökna för 13 miljoner kronor – en herrgård, där de enligt statsministerns fru Birgitta Ed ska ”starta en verksamhet för att arbeta med existentiell hälsa”.

Frontfigur. Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Sveriges lärare, går i täten för en manifestation mot nedskärningar den 6 maj 2023 i Stockholm. Foto: Anders Wiklund/TT.

– Ännu ett bevis på de starka banden mellan skolkoncerner, som kämpar mot sänkt skolpeng för friskolor, och statsministern som ska besluta i samma fråga 2026, säger Marcus Larsson.

I en av sina granskande trådar på X (28/10) skriver han vidare att koncernens ägare och ordförande Anders Hultin hade uppdraget att ta fram friskolereformen i regeringen Bildt. Liknande kopplingar till partipolitiken finns i flera andra skolkoncerner, med svängdörrar för framför allt moderater och liberalpartister, men även en och annan socialdemokrat.

På tåget från Göteborg skriver jag till Marcus Larsson och ber honom om ett trevligt slutcitat om vad vi ska göra med de underjordiska lobbynätverken som styr i det fördolda. Han svarar med en kornig kortvideo från en skog.

Den ser ut att föreställa en napalmbombning.

Snart utvecklar han sig. Problemet är inte lobbyismen, utan att vi över huvud taget tillåter aktiebolagsdrivna skolor ägda av till före detta politiker och utländska riskkapitalister – något som en majoritet av väljarna är emot.

– Det är bara i svenska skogar det växer sådana här svampar. Ingen annanstans finns skolkoncerner och skollobbyister betalade av offentligt finansierade skolföretag. Alla andra länder verkar förstå att de är giftiga.

Tack för att du läste!

Om du uppskattade artikeln och vill se mer liknande journalistik, teckna gärna en prenumeration på Flamman. Det gör du enklast via den här länken: flamman.se/prenumerera.

Processen kring det nya mediestödet gör att mindre tidningar som Flamman riskerar att bli utan pengar under en längre tid från och med början av nästa år. Därefter vet ingen vad som händer.

Här är vad du kan göra för att hjälpa oss att hålla Flamman levande:

Dela och sprid artikeln så att fler ser den
Stötta oss genom att prenumerera
Swisha en engångsdonation: 123 44 17 630 (märk betalningen med ”gåva”)

Tack för ditt stöd!

Intervjun med Marcus Larsson är skriven av Leonidas Aretakis, övriga texten av Jacob Lundberg och Tuija Roberntz.

Artikeln har tillfogats en kommentar från Sveriges lärare.

Essä/Kultur 05 juli, 2025

Il futuro

De måste göra något annorlunda.

Tanken har redan grott inom Jörn i ett par dagar, dykt upp och stört honom, men nu när han svänger in på Folkungagatan känner han sig säker. De måste göra något annorlunda. Försöka åtminstone. Första sommaren gjorde de Julius Caesar, och det var bra, lite svajigt, men bra. Charmigt. Andra sommaren gjorde de Stormen, och det var bättre. Gruppen hade utvecklats. Vissa har begåvning, det stod klart redan första året, men alla var duktiga. Det var fint. Alla sade så efteråt, både inom gruppen och i publiken, som mestadels bestod av deras släktingar och vänner – inte enbart, faktiskt, det fanns en och annan där som bara var intresserad allmänhet – hur som helst sade de alla samma sak: att det var fint. ”Det var så fint.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 05 juli, 2025

Jonathan Brott: Låt AI bli en renässans för tänkandet

Jonathan Brott föreställer sig AI som en ny storhetstid för idéer. Bild: ChatGPT (AI).

Överallt framställs AI som ett hot mot vår minnesförmåga och kreativitet. Men tänk om det snarare kan göra kunskapen tillgänglig för alla?

Ny teknik – göm era barn! ”Gymnasieeleverna avslöjar: Så använder vi Chat GPT för att fuska”, larmar en färsk artikel i DN (29/5). Samtidigt skriver ett gäng techbrorsor ett slags reformmanifest i SvD (20/4) där de efterlyser en ”AI-peng för pedagoger” och ett nationellt AI-center. På andra sidan Atlanten visar en MIT-studie att AI-brukets ”kognitiva avgift” gör oss lata och får oss att glömma vad vi just tänkt eller skrivit.

Efter tre år har paniken och oförståelsen inte lagt sig, och varje middagsbjudning tycks urarta i samma diskussion: kan vi stoppa AI-tåget, och vem är det ens som styr?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 04 juli, 2025

En ny värld i sikte

Markfordonet Perseverance kastar av sig rymdfarkostens kryssningsmodul, några minuter innan den går in i Mars atmosfär, enligt en illustration av Nasa. Bild: Nasa/JPL-Caltech/AP/TT.

Inom hundra år kan en mänsklig koloni på Mars vara möjlig. Men är det önskvärt?

När astronauten Christer Fuglesang tog sitt första steg utanför rymdfärjan Discovery år 2006 kände han något som ingen annan svensk upplevt tidigare: tyngdlösheten, vakuumet, och framför allt det svindlande perspektivet av en jord som verkade både vacker och skör på avstånd.

Fuglesang beskriver hur han blickade ut mot Mars, en röd prick som lockade bortom månens bana. Redan då, i mörkret och kylan hundratals kilometer ovanför jorden, tänkte han på vad nästa steg skulle innebära – mänskligheten på väg att bosätta sig på en annan planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 04 juli, 2025

Rebecca Gonzalez Leon: Framtiden är här – din pojkvän är bög

Rosalía är en av många artister som inspirerats av neoperreo. Foto: Eduardo Verdugo/AP

”Duro, duro, perra del futuro. Aquí llegó tu baby, tu perra del futuro.” Dessa snart bevingade ord översätts till: ”Hårt, hårt, framtidens bitch. Här kommer din baby, din bitch från framtiden.” Likt engelskans bitch kan perra betyda både tik och tuff tjej. Jag förbehåller mig rätten att skriva bitch – hynda har helt enkelt aldrig klingat lika bra på svenska.

Textraden är lånad från den chilenska artisten Tomasa del Real, som tillsammans med producenter som DJ Lizz, Paul Marmota och Deltatron i slutet av 2010-talet formade en undergroundrörelse för alternativa kids i Santiago de Chile som kommit att kallas för neoperreo.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Reportage 03 juli, 2025

En annan värld är möjlig

På en kulle i Solna berättar ”ET” – Erik Thomas Persson, ufo-aktivist – om vad han en kväll såg på stjärnhimlen. Foto: Liz Fällman.

Är vi ensamma i universum? Ufo-gåtan har gäckat generationer av skeptiker, troende och nyfikna, från rymdkommunister till underrättelsetjänster. Där någon fruktar ett högteknologiskt hot hoppas någon annan på kosmisk frälsning – från oss själva.

– Det var en klart lysande ljusprick, kanske tre gånger större än Venus, bakom dimmolnen. Den färdades vad som måste varit ett par mil över himlen, på åtta-tio sekunder, helt tyst.

Vi står i gassande sol på berget i Solna där Erik Thomas Persson, eller ”ET” som han kallas i ufo-sammanhang, hade en av sina första himmelsupplevelser för några år sedan. Sin allra närmsta kontakt vill han inte riktigt berätta om, då han – trots allt vi redan avhandlat senaste timmen – är rädd att jag skulle mista allt förtroende för honom.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 03 juli, 2025

Vänstern måste börja bygga igen

I maj meddelades att Australiens första labbodlade kött snart finns på menyerna. Tre nya produkter, däribland en foie gras skapad från odlade celler från japansk vaktel, har godkänts för försäljning. Foto: Jessica Hromas/Guardian/eyevine/TT.

I New York visar Zohran Mamdani att framtidstro, investeringar och politisk fantasi kan vinna väljarnas hjärtan. Det är dags att sluta förvalta bristen – och börja bygga överflöd.

Är framtiden ljus eller mörk?

Svårt att säga. Men visst blir man glad att se New Yorks nya favoritsocialist Zohran Mamdani skrämma slag på miljardärerna i världens rikaste stad. Han vann inte bara det demokratiska primärvalet med löften om hyresreglering och bostadsbyggande, allmän barnomsorg, gratis kollektivtrafik, och statliga matbutiker som pressar ned priserna. Han visade också att om man vill vinna människors hjärtan behövs framtidstro och inte bara krislarm.

Och det är kanske hans främsta bidrag till vår tids vänster. Hoppet.

De senaste månaderna har boken Abundance, skriven av de liberala journalisterna Derek Thompson och Ezra Klein, diskuterats flitigt i USA. I veckans nummer djupdyker Mathias Wåg i hur löften om överflöd inte bara tillhör borgerligheten, utan också varit ett viktigt recept för vänsterframgångar, om än i annan tappning än deras liberala sådana.

Det räcker inte att omfördela det som redan finns – och säga nej till resten. Om man vill vinna behöver man erbjuda väljarna något mer.

Ändå har delar av den amerikanska vänstern varit märkbart stängd inför bokens budskap. Trots att den förespråkar storskaliga statliga investeringar, i kombination med att plocka bort hämmande statlig byråkrati, har man låtsats som att det är en vänstervariant av Elon Musks nedskärningsprogram Doge. Det avslöjar något i en inställning som klamrat sig fast i delar av vänstern: tanken att uppgiften är att stoppa olika projekt.

Karaktäristiskt nog har Zohran Mamdani en annan syn. När han fick frågan av en journalist om han är ”Abundance-pillrad” svarade han: ”Det där samtalet har bidragit med mycket.”

Det räcker nämligen inte att omfördela det som redan finns – och säga nej till resten. Om man vill vinna behöver man erbjuda väljarna något mer.

Men den främsta framtidsorienterade ideologin som levererats till vänster om socialdemokratin på senare år är tyvärr den destruktiva teorin om nedväxt. Alltså att tillväxten som sådan är ett hot, och att världens befolkning måste övertygas att leva allt fattigare liv. Det finns kloka röster som talar om selektiv nedväxt – men de drunknar ofta i en puritansk moralism som skrämmer bort fler än den övertygar.

I praktiken betyder det att den gryende medelklassen i Indien, Kina och andra delar av världen måste leva utan de bilar och kylskåp som vi andra tar för givet. Lycka till att förklara det för dem.

Människan är anpasslig och klarar garanterat att överleva under extrema väderförhållanden och matbrist. Men som politiskt projekt är det inte bara dött: det framstår allt mer som om de nyliberala slipskillarna på Timbro får eldunderstöd för sin åtstramningspolitik av hippiekusinerna från Järna.

Det betyder inte att all tillväxt är bra sådan. Däremot handlar det, som den norska statsvetaren Ola Innset förklarade i Flamman (3/4 2023), om att skala ned fossiltunga sektorer och skifta upp sådana som bringar lycka och framsteg. Och vad gäller grundpoängen har Klein och Thompson rätt – det räcker inte med att omfördela, det bästa sättet att skapa mer åt fler är att bygga. (Höghastighetståg, solparker, lågprisbostäder…)

I veckans nummer samlar vi några texter som blickar framåt i tiden, med rymdkommunistiska drömmar om Mars och ufon. Givetvis med glimten i ögat – det är inte där vår tids främsta kamper står. Men när det gäller AI har vänstern intagit sitt sedvanliga nejsägande. Detta trots att här finns ett verktyg som gör historiens alla kunskaper tillgängliga vid våra fingerspetsar, och som en gång för alla tycks visa att jakten på sanning och skönhet är ett kollektivt äventyr snarare än enskilda geniers verk.

Det som behövs nu är en socialistisk överflödspolitik.

Svaret kan inte vara att reglera sönder teknologin, med hänvisning till individers intellektuella egendomar, utan att utforska hur verktygen kan ta mänskligheten till nya höjder. Givetvis samtidigt som vi säger till AI-företagen: Tack för de fina verktygen, men de är resultatet av vår kollektiva strävan. Dags att lämna tillbaka dem.

Högern har insett att tiden är kommen för överflödspolitik, men bara när det gäller försvaret och kärnkraften. Den kommer aldrig att bygga någonting annat, då den prioriterar kortsiktiga skattesänkningar och meningslösa rotavdrag för nya spishällar, i stället för att bygga det som samhället verkligen behöver.

Det som behövs nu är en socialistisk överflödspolitik.

Tänk dig att vakna utan stress i kroppen. Lägenheten är ljus, tyst och sval – elen kommer från det nationella sol- och vindnätet som byggdes ut under åren då man äntligen slutade lyssna på Timbro och började bygga igen. Ventilationen är perfekt, och köket fullt av råvaror från det offentliga distributionssystemet. Hyran är låg och stabil. Inte för att du har tur – utan för att bostäder är allmän egendom.

Du tar hissen ned till gatan. Några barn leker med drönare mellan träden. Ett pensionerat undersköterskepar matar duvor. Du går till det kooperativa kaféet i kvarteret, där ingen behöver stressa över marginaler. Du tar en kaffe och en smörgås med labbodlad entrecôte, rökt tomat och fermenterad citronmajonnäs. Det smakar utmärkt, och du tar en till, bara för att du kan.

Jobbet börjar vid nio. Du arbetar fyra dagar i veckan med att planera regionala tåglinjer, på ett samägt bolag där vinsterna återinvesteras i ny teknik, kortare arbetsveckor och bättre förmåner. Alla har tjänstepension, veckolång återhämtningsledighet och rätt till kompetensutveckling varje år. Du funderar på ett år i Rio de Janeiro.

Läs mer

På lunchen tränar du i det kommunala gymmet, bastar snabbt och äter med några kollegor. Diskussionerna rör sig mellan AI-promptning, boktips, nya tågmodeller och fotbollsresultat. En bjuder på ekologiskt bubbelvatten från sitt odlingskooperativ. En annan delar ut hemgjorda maränger – han testade ett nytt köksprogram kvällen innan.

På eftermiddagen hämtar du din dotter på förskolan. Hon visar upp en liten robot som barnen byggt tillsammans, med återvunna delar från gamla leksaker. Du skrattar – den är klumpig men rör sig, nästan. Ni tar snabbtåget hem, smidigt och tyst, och går sista biten genom en bilfri stadsgata där ett jazzband spelar under ett körsbärsträd. Någon frågar om ni vill ha glass.

Du tackar ja. Det finns gott om allt nu.

Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter/Reportage 02 juli, 2025

Koks i lasten?

Genom Gävle hamn, som drivits helt av turkiska Yilport sedan 2016, passerar sex miljoner ton gods - varje år. Foto: Gävle Hamn.

Allt fler svenska hamnar gör jättebeslag av kokain, ofta bland bananer eller andra laster från Sydamerika. Men i Gävle hamn, som drivs av turkiska Yilport och tar emot hälften av Sveriges kaffe, har man bara hittat två gram – på 15 år. ”Något myndigheterna borde undersöka”, menar amerikanska experten Douglas Farah.

2016 skakar några mäktiga män hand på Sydamerikas västkust. I ett och samma rum hittas Ecuadors dåvarande vänsterpresident Rafael Correa, Turkiets ledare Recep Tayyip Erdogan, och Robert Yildirim – högste chef för transport- och gruvjätten Yildirim Group.

Den största turkiska investeringen i Ecuador någonsin – 750 miljoner dollar – har just rotts i hamn. Containerhamnen Puerto Bolivár ägs nu på ett 50-årskontrakt av Yildirim-gruppens hamnbolag Yilport, som är mitt i en global expansionsfas.

Ecuador är en bananrepublik i ordets bokstavliga mening. Mellan 6 och 7 miljoner ton bananer – en tredjedel av världens konsumtion – lämnar landet årligen, främst genom Puerto Bolivár och hamnarna i den större staden Guayaquil, där Yilports regionala högkvarter ligger.

Landet har också under 2020-talet allt oftare börjat kallas en narkostat. Douglas Farah (bilden), grävande journalist och expert på organiserad brottslighet som verkat i Sydamerika sedan 1980-talet, berättar för Flamman att Ecuador länge varit viktigt i det vita guldets leveranskedja, men hur det på senare år blivit ”enormt”.

– Ecuador var alltid något av en ”lagerlokal”, med [vänstergerillan] Farc vid colombianska gränsen mot öst, och Peru i söder. Två storproducenter till grannländer, som behövde någonstans att förvara allt, säger han.

Douglas Farah fortsätter förklara hur fredsavtalet 2016 mellan Farc och Colombias regering ledde till att gerillan fragmenterades, och utbrytargrupper sökte nya möjligheter att förflytta eller expandera verksamheten.

– Dessutom är den officiella valutan i Ecuador den amerikanska dollarn, och bankerna nästan helt oreglerade.

Gräns. Beväpnad ecuadoriansk soldat i en av Guayaquils hamnar. Cesar Munoz/AP

Hela 57 procent av banancontainrarna från Guayaquil innehåller kokain när de kontrolleras i belgiska Antwerpen, enligt en rapport från EU-kommissionen, som besökte Guayaquil 2023 under Ylva Johanssons ledning.

– Bananlaster får förtur, för att de är så tidskänsliga. Ruttnar bananerna till sjöss på grund av en dags försening förlorar du miljontals dollar, förklarar Douglas Farah, och berättar att kokain även ofta göms bland blommor av samma anledning – pålitlighet och punktlighet.

Förra året beslagtogs 419 ton kokain i Europa, berättar Laurent Laniel, analytiker på EU:s drogmyndighet EUDA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 02 juli, 2025

Från rosé till revolution

Extinction Rebellions röda rebeller intar Donners plats i Visby. Foto: Christine Olsson/TT.

Under Almedalsveckan träffas företag och pr-byråer för att dela upp framtiden mellan sig. Emot sig har de allt från allvarsamma fackmingel till rödklädda klimataktivister och ufo-entusiaster. Låt kampen börja.

På Donners plats i Visby skär en läkare upp magen på en docka. Bakom axeln står en polis som ser till att allt går rätt till, och annars står en järnbur strax bredvid.

Den knappast diskreta aktionen gestaltar Falun Gongs anklagelse om att Kina fängslar deras anhängare och stjäl deras organ. Och vad vore väl Almedalsveckan utan deras närvaro – från mediterandet i gula tröjor framför biblioteket till den ständigt inkilade Epoch Times-mikrofonen på presskonferenserna.

Partiledartalen hålls i parken ett par hundra meter bort, men torget här fångar nog Almedalsandan ännu bättre. Precis intill finns en öppen scen där Direktdemokraterna uppmanar en handfull åhörare att inte ”kasta bort sin röst” och i stället rösta på dem.

En annan gång hör jag en kvinna varna för islamiseringen av Sverige, och en tredje berättar en man i solglasögon – som tycks titta på en var på torget man än står – att fyra tuber som rest tusen kilometer i timmen bevisar att utomjordingar finns. Det rapporteras av fyra piloter, och bekräftades av 20 till, men det spelar ingen roll hur mycket bevis som finns då vi människor är flockdjur.


Talet får mig att tänka att Almedalens demokratiska ådra är omöjlig att helt dränka i företagssponsrad cava. Tills jag träffar på Lisa Pelling, chef för tankesmedjan Arena Idé, som förbereder sig för ett panelsamtal på en innergård. Vi kommer snabbt in på Almedalens jippofiering.

Hon säger att hon mejlade det statliga tågbolaget Green Cargo för att erbjuda sin medverkan i deras panelsamtal om hållbara godstransporter. Arena Idé har nyligen gett ut en rapport om klimatsmarta resor, och hon har nyligen skrivit en debattartikel om varför staten borde ta över underhållet.

Men svaret kom inte från Green Cargo, utan från pr-byrån Rud Pedersen, som meddelade att hennes insatser ”passar inte riktigt in i det tänkta temat”. Som av en händelse hade Lisa Pelling (bilden) på Linkedin en månad tidigare frågat byråchefen Morten Rud Pedersen varför de samarbetar med fossiljättar som BP, och han svarade att de är en ”stolt partner” som ska ”hjälpa dem navigera från fossilbränsle till nya energikällor”.

Nu undrar hon varför ett grönt statligt bolag går via en byrå, i stället för att själva styra dagordningen för sin scen.

– Hur svårt är det att ordna seminarier själva? suckar hon.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä/Utrikes 01 juli, 2025

Grönt överflöd börjar i kloaken

Zohran Mamdani kampanjade på löftet om en stad som invånarna har råd med. Foto: Yuki Iwamura/AP.

I en amerikansk vänster som tappat hoppet kommer nu idéerna från liberalt håll, senast i form av boken ”Abundance”. Med deras hjälp kan en muslimsk socialist snart ta makten i USA:s största stad. Men hur ny – och hur liberal – är egentligen den överflödsideologi som tagit New Yorks väljare med storm?

”Är du en avloppssocialist”, frågar den liberala journalisten Derek Thompson sin poddgäst Zohran Mamdani. Intervjun sker en vecka före primärvalet för att utse Demokratiska partiets borgmästarkandidat för New York. Mamdani skrattar och säger han gärna kallar sig det.

Socialisten Zohran Mamdani lyckades oväntat besegra motkandidaten Andrew Cuomo i Demokraternas primärval och är nu favorittippad som ny borgmästare för New York. Mamdani lyckades på kort tid bygga en valkampanj under parollen ”A city we can afford” – en stad vi har råd med – som fick ut 40 000 valarbetare på gatorna.

Avloppssocialister var öknamnet på det tidiga amerikanska socialdemokratiska partiet i den gamla industristaden Milwaukee, Wisconsin i slutet av 1800-talet. Under 70 år var socialdemokraterna en stark regional politisk kraft som inriktade sig på att leverera kännbara förbättringar i arbetarklassens vardagsliv. De försökte hitta konkreta lösningar på industrialismens problem, genom att lyfta frågor som folkhälsa, utsläppsrening och höjd boendestandard.

Socialdemokraterna i Milkwaukee var särskilt stolta över det kommunala avloppssystem de lyckats få igenom, som förbättrade arbetarnas hälsa och livslängd. De bar glåpordet avloppssocialist som en guldkrona, men själva föredrog de begreppet konstruktiv socialism: en handlingskraftig socialism som levererade konkret politik som förbättrade arbetarnas liv.

För Derek Thompson var Mamdani en given gäst att bjuda in till sin populära podcast Plain English. Vid ett valmöte den 14 juni hade borgmästarkandidaten hållit ett tal som ekade av Occupy Wall Streets och Bernie Sanders retorik, där han förklarade att det nya stadsstyret måste ha en konkret plan att leverera överflöd som gynnar de 99 procenten i stället för de 1 procenten. Det var just ordet överflöd (abundance) som fångade Thompsons uppmärksamhet. Hade den liberala poddaren och den socialistiska agitatorn något gemensamt?

Efter Donald Trumps valseger i USA har en infekterad debatt kring Demokraternas framtid nästan slitit partiet itu. Vissa har argumenterat för att partiet måste återta patriotismen och överge antirasistiska eller feministiska ståndpunkter som stämplats som ”woke”, medan andra har hållit tyst i hopp om att Trumps politik ska underminera sig själv.

Ett av de mer innovativa försöken att förnya partiet kommer från Derek Thompson. I mars släppte han tillsammans med den populära New York Times-journalisten och poddaren Ezra Klein storsäljaren Abundance (Avid Reader Press). Boken är en liberal stridsskrift för att omvandla Demokraterna och lansera en ny politik för USA. Kritikerna menade att boken bara var ”en ompaketering av nyliberalismen för en post-nyliberal värld”.

Klein och Thompson försöker hitta en väg att göra liberalismen relevant igen, så att den åter kan bli en framgångsrik politisk kraft och övervinna sin kris. Liberalismen måste bli attraktiv och börja leverera. De stigande levnadsomkostnaderna drev väljarna att rösta på Trump. Hur ska de kunna vinnas tillbaka?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 01 juli, 2025

Öresundsbron visar upp Malmös inställda framtid

Öresundsbron är Europas femte längsta bro. Foto: Pierre Mens/Scanpix/TT.

Minnena flyter ihop. Det kan inte vara när han gick in på en hemmafest på Istedgade och bajsade ned toagolvet efter många öl och en dåligt tillagad hipsterburgare. Då lommade min vän i väg utan att säga något och tog Öresundståget tillbaks över bron.

Nej, det här var en annan gång. Floss på Larsbjørnsstræde. Tio tequilashots för 100 danska. Sedan hade han tappat sitt pass och vid den här tiden stod inhyrda vakter på Kastrups tågperrong och krävde id-handling för påstigning mot Sverige. Vi behövde kunna förhandla. Det fick bli taxi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)