När flygplatskontrollanten Andrej Tjuba anmälde sig till den ukrainska armén var det egentligen för att undkomma ett bråk. Året var 2020, och kriget var fortfarande en lågintensiv konflikt i Donbas. På Boryspils internationella flygplats, strax utanför Kiev, hade Andrej Tjuba engagerat sig fackligt i en infekterad arbetsplatskonflikt. För att slippa bli utfryst av arbetsgivaren och den enligt honom chefsvänliga fackledningen, tecknade han ett treårigt kontrakt med armén. Lagstiftningen garanterade honom att utöver den militära lönen fortsätta att få lön från sin vanliga arbetsplats. Men det var för en evighet sedan.
I december 2023 är Ukrainas huvudstad täckt i grått snöslask, och hotas för andra vintern i rad av ryska luftangrepp. Det ryska flygvapnets regelbundna påhälsningar har blivit vardag. Kievborna har lärt sig att skilja mellan smällarna från fiendens missiler från det egna luftförsvaret. Hålls de vakna av att Rysslands iransktillverkade drönare, som i folkmun kallas ”mopeder”, brummar hotfullt i natthimlen, vet de att även arbetskamraterna lär vara trötta på morgonen. Verksamheten på flygplatsen ligger på is, i väntan på en fred som känns alltmer avlägsen. Och samtidigt som Andrej Tjubas (bilden) militärtjänst har förlängts till dess att kriget är över, får han i och med färska lagändringar numera inte längre den civila delen av sin lön.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
