Fascismens framfart är inte oundviklig eller statisk. Av oss som tror på demokrati avkrävs politisk handling. Anna Herdy om arvet efter de Spanienfrivilliga.
I år är det 80 år sedan omkring 600 frivilliga åkte till Spanien för att ingå i den internationella brigad som omfattade omkring 45 000 personer från över 50 länder och som stred på republikens sida mot Francos fascister. En av dem som reste var den 27-årige Olle Meurling, då medlem i Uppsala kommunistiska ungdomsklubb. Den 19 december 1936 stupade han när han som frivillig i Thälmannbataljonen försvarade Madrid mot Francos styrkor. I det sista brevet till Sverige skickade han en uppmaning som kommit att följas av generationer efter honom: ”Håll den röda lågan brinnande!”.
Det är ett budskap att hålla hårt i när auktoritära och i vissa fall fascistiska rörelser åter äntrar den politiska scenen, såväl i Europa som i andra delar av världen. Den politiska depressionen och alienationen tar lätt överhanden i ett samhälle som vårt, där nyhetscykler snabbt föds och dör och allt som oftast har en falsk motsättning (välfärd mot invandring för att ta ett exempel i högen) som utgångspunkt. Det vänstern i bred mening måste göra för att bryta den utvecklingen är att välja kampen och hålla lågan brinnande.
För Olle Meurling och de andra som reste till Spanien handlade det inte på något sätt om ett enkelt val. De reste med övertygelsen om att det fanns något att försvara som var större än dem själva – friheten. Av den anledningen blev de bespottade, baktalade och förminskade på hemmafronten. Men i tider då demokratin i Sverige och Europa är under hot – är samling, gemenskap och kamp något radikalt, i sig. Vi som organiserar oss gör det inte för att vi tror att vi är bättre människor – men det skadar inte att fundera på vad omvärlden kommer att skriva om oss om 80 år. Vi organiserar oss för att det känns som vi måste
För ortodoxa av alla sorters vänster så kan fascismens framfart ses som något statiskt eller förutbestämt. Så är det inte. Det motstånd som de frivilliga i Spanien utgjorde visade att arbetarrörelsen aldrig, eller under några omständigheter, tolererade några eftergifter mot fascismen. De förändrade, genom sin kamp, framtiden. För oss. Därför är kampen mot den avhumanisering av flyktingar som pågår viktig. Därför är kampen för kollektivavtal central. Därför är den politik som avser att hålla oss samman istället för att splittra oumbärlig. För oss och för dem som kommer efter.
Olle Meurling reste till Spanien med övertygelsen om att det fanns något att försvara som var större än honom själv – friheten. Den insikten måste också nå oss.
Men då återstår frågan – vad är vår tids Spanien? Vad är vårt skyddsvärn mot fascismen? En del skulle säga i välfärdsstaten, andra drar frontlinjen vid att protestera mot nazist-demonstrationer. Båda är naturligtvis sanna – men det krävs mer. Vad kan du göra?
- De senaste åren har vi sett exempel på nya rörelser med sin grund i solidaritet, lösa men organiserade nätverk som skapar hopp om förändring. Nu senast nätverket Vi står inte ut. Dessa behövs – mer än någonsin, så se till att organisera dig i dem.
- Politiken i Rosenbad uppstår inte i ett vakum, den påverkas och förändras av rörelsen utanför. Den förda politiken kan alltså förändras, om vi är många som trycker på. Så se till att organisera dig i ett parti eller ditt fackförbund och påverka det det trycket.
Kampen för demokrati – som bygger på en skalle en röst – är ett ansvar för alla som säger sig vara demokrater. Olle Meurling gjorde i all enkelhet anspråk på att spela roll i den kampen, det kan också du.
