Ta från fattig och ge till rik, från kvinna till man, från invandrare till svensk. Det viktigaste beviset på den moderata agendan, är partiets egen budgetmotion som kom i höstas. På LO i Stockholm har fyra ekonomer hårdgranskat moderaternas budget. En av dem är Albin Kainelainen.
– Moderaterna är det alliansparti som räknat mest och utförligast på budget och ekonomi. Dessutom kommer deras politik säkerligen att få störst genomslag i en borgerlig regering, eftersom de är överlägset största parti.

Det LO-ekonomerna granskat handlar helt enkelt om utgifterna och inkomsterna i den gemensamma ekonomin. Vad man lägger pengarna på, och vilken effekt det får. Och tittar man på det, blir det lätt att se hur Reinfeldts moderater lägger en diskret men solid grund för ett systemskifte långt åt höger.

För det första handlar det nedskärningar i de gemensamma utgifterna som moderaterna vill göra med 70 miljarder i den för år 2008. Först ut är sjukförsäkringen. Det man under det senaste året i media kallat ”åtstramningar” i försäkringssystemen, handlar i själva verket om den största posten i moderaternas välfärdsnedskärningar.
– Den största besparingsposten är sjukförsäkringen, som uppdelad i mindre reformer sammanlagt blir stora summor, 12,5 miljarder, konstaterar Albin Kainelainen.

Moderaterna vill införa en andra karensdag, sänka ersättningsnivåerna till 70 procent, och ändra på beräkningarna för SGI, sjukpenninggrundande inkomst, så att den beräknas på det senaste årets snittinkomst istället för den senaste inkomsten. Det sänker SGI för de flesta svenskar. Man vill också ta bort den höjning av taken i sjukförsäkringen som skall gälla från den 1 juli i år. Men det kanske mest sensationella handlar om en privatisering av en hel del av sjukförsäkringssystemet.

– Det är trafikförsäkringen, som man vill helprivatisera, genom att flytta över alla kostnader som är relaterade till trafikolyckor till det privata, som till exempel sjukskrivning eller förtidspension. De skall inte längre betalas av den gemensamma sjukförsäkringen utan tas ur varje persons privata ficka.

Följden blir att två personer som råkar ut för en trafikolycka inte bara skall reglera eventuella skador på bilen genom privata försäkringar. De skall också betala varandras sjukskrivning, eller förtidspension under resten av livet, och dessutom all rehabilitering.

– Man skall betala allt via det privata. Det betyder att försäkringsbolagen höjer premierna för vissa grupper så mycket att de knappt kan köra bil, att det är privata bolag som avgör vem det lönar sig att rehabilitera, och att vi riskerar att få ett amerikanskt system. Det är nämligen svårt att tro att de privata bolagen inte skulle processa om ansvaret i varje olycka, i varje instans.

Efter sämre sjukförsäkringar och privatisering av trafikförsäkringen kommer turen till barnfamiljerna och föräldraförsäkringen. Under den senaste tiden har förslaget om minskade VAB-dagar (dagar för vård av sjukt barn) från 120 till 15 väckt stor uppmärksamhet.
– Det innebär att när man gjort slut på sina VAB-dagar får man börja ta av sina semestern, konstaterar Albin Kainelainen.

Andra ”detaljer” i den moderata föräldraförsäkringen är sänkta ersättningsnivåer, och en sämre SGI (på samma sätt som i sjukförsäkringen).
– Dessutom tar man bort en månads föräldraledighet, den så kallade pappamånaden, och alla de 90 garantidagarna för nyblivna föräldrar.

Nu rullar det moderata budgettåget på. Nästa station är a-kassan. Och trots talet om ett nytt arbetarparti vill man sänka a-kassenivåerna på flera olika sätt, försämra SGI, sänka taket för högsta ersättning, och göra det svårare att kvalificera sig till a-kassan. Särskilt svårt vill man göra det för studerande genom att helt ta bort dagens studerandevillkor.
– Det blir mycket svårare för dem som kommer från högskolan att få arbetslöshetsersättning, menar Albin Kainelainen.
Ytterligare stationer på den moderata resan mot mindre välfärd:
• Slopat bostadsbidrag för alla
mellan 18 och 29.
• 25 kronor i avgift för varje
apoteksbesök.
• Höjt högkostnadsskydd för
läkemedel från dagens 900 kronor
till 2000.
• Utebliven höjning av det svenska
biståndet i förhållande till en
ökad tillväxt.
• Minskade anslag till
vuxenutbildningen.

Sist men inte minst kommer en klassisk moderat besparingspost, nämligen ”minskad byråkrati”, på 4,2 miljarder kronor.
– Det här är flummigt men handlar om stora pengar, menar Albin Kainelainen. Att säga att man skall spara in så mycket pengar på statlig byråkrati till 2008 är ganska vanskligt. Då måste man ha en lista på ett antal myndigheter, säga direkt att de skall läggas ner, och sedan avveckla dem snabbt.

Den moderata inriktningen är tydlig. De myndigheter man vill lägga ner jobbar med arbetarnas rättigheter och villkor. Arbetsmiljöverket, som jobbar med arbetsmiljö, skall få minskade anslag, och Arbetslivsinstitutet, som bedriver forskning om arbetslivet, skall läggas ner helt.
– Det är en tydlig inriktning mot myndigheter som jobbar med arbetares kunskaper och villkor.
Den moderata budgeten innehåller ännu fler nedskärningar, men detta är de tydliga dragen. Och de moderata försämringarna i välfärden ser annorlunda ut än förr. Borta är de stora gesterna som öppnade upp för politiska angrepp. En och en är dagens åtgärder inte så stora att moderaterna skrämmer bort stora väljarskaror. Men sammanlagda blir de värre för fler.
– Man vill genomföra försämringar som inte är så tydliga men som sammanlagt sätter stor press på alla svaga grupper, genom att man skär i så många olika saker samtidigt. Man skär ner men skillnaden är att man inte gör det med yxa som förr, för det skulle vara politiskt självmord, utan med osthyvel runt hela osten.
Så långt moderaternas nedskärningar sett i utgifter i den gemensamma ekonomin. Nästa del är skattesänkningarna. Exakt hur mycket skatterna skall sänkas i ett borgerligt Sverige är svårt att få grepp om. Men att moderaterna vill sänka skatterna till EU-nivå, med 250 miljarder, verkar inte svårtippat.
Vad vi hittills vet är det som står i moderaternas budget.
Där vill man till att börja med sänka vissa skatter med 77 miljarder och höja andra med 34 miljarder. Nettosänkningen blir 43 miljarder svenska kronor.

Den allra största sänkningen består av ett så kallat ”jobbavdrag”. Det innebär att alla de som har ett arbete skall få göra avdrag som enkelt uttryckt sänker skatten rejält för dem som tjänar mellan 0 och 312 000 kronor per år. Det handlar om skattesänkningar på i bästa fall 3 000 per månad för vissa. Skattesänkningen riktar sig bara mot inkomster som är lön, och inte mot a-kassa eller sjukpenning. Det här blir 53 miljarder i minskade inkomster i moderaternas budget. Resten av de stora skattesänkningarna ser ut som följer:
• Sänkt fastighetsskatt, 4,7 miljarder.
• Helt slopad förmögenhetsskatt,
4,2 miljarder
• Sänkning av bensin-
och dieselskatten, 1,8 miljarder.

Men om de med fastigheter och förmögenheter får sänkt skatt, så vill moderaterna höja den för andra. Den stora höjningen är tio miljarder kronor på kraftigt höjda avgifter till a-kassan. Moderaternas förslag skulle tvinga alla 38 svenska a-kassor till stora höjningar, jämfört med dagens genomsnitt på 90 kronor i månaden. I tio a-kassor blir höjningen 300 kronor/månad. I sju blir höjningen 250-300 kronor/månad. I resten av kassorna blir höjningen upp till 100 kronor/månad.

Dessutom slopas den avdragsrätt för medlemskap i fackförening och a-kassa som finns idag. På det vill moderaterna spara 4,4 miljarder.
– Man höjer skatten genom att ta bort avdragsrätten och det slår direkt mot LO:s medlemmar, menar Albin Kainelainen.
Mindre poster följer sedan i den moderata budgeten. Skattesubventioneringen av hemdator från arbetsgivaren försvinner (2,4 miljarder).
– Den subventioneringen har framför allt inneburit att LO-medlemmar har haft råd att ha hemdator.
Momsen på persontransporter höjs från sex till tolv procent.
– Det innebär ju att kollektivtrafiken blir dyrare, vilket drabbar de grupper som åker kollektivt till jobbet, framförallt kvinnor och låginkomsttagare.

Vad blir effekten av moderaternas utgifter och inkomster? Granskningen av den moderata budgeten innehåller statistiska beräkningar av det. För det första tvingar moderaternas budget fram en omfördelning mellan olika grupper i samhället.
– Tittar man på utgifter och inkomster i budgeten så tar man helt klart från de svaga grupperna i samhället och ger till dem som har arbetsinkomster och är väletablerade.
För de system som moderaterna vill skära i fungerar idag som utjämnare, och stöd för de svaga grupperna.
– Det är ju dem som trygghetssystemen är till för. Sjukskrivna, arbetslösa, de som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden för att de är invandrare eller ungdomar, lågavlönade kvinnor, de som är i riskzonen för arbetslöshet eller sjukdom, och så vidare.
De moderata fördelningseffekterna talar ett tydligt språk.
– Man tar från kvinnor och ger till män. Man tar från invandrare och ger till svenskfödda. Man tar från unga och gamla, och ger till dem mellan 30 och 50. Man tar från svaga och ger till starka. De som redan har jobb och inkomst får ännu mer.
Moderaternas budget omvandlar ekonom ekonomiska politik delar också svenskarna i två grupper. En som står innanför och en som står utanför.
– Visserligen gynnar de moderata skattesänkningarna fler än den rena överklassen, som man gjorde förr, säger Albin Kainelainen. Det blir en rejäl skattesänkning för många. Men du gynnas bara om du redan har ett jobb. Man flyttar gränsen för vilka man gynnar längre ner, men grundtanken om ett ojämlikt samhälle står kvar. Vi får två tydliga och ojämlika grupper i samhället. Man slår in en kil mellan den arbetande och den icke arbetande delen av befolkningen.
Också de som ligger på lägre inkomstnivåer skiljs från de med högre lön, menar LO-ekonomerna.
– Det här slår mot låginkomsttagarna eftersom de har sämre jobb, sämre arbetsmiljö, sämre hälsa, och högre risk för arbetslöshet, sjukdom eller utslagning. De med låga löner riskerar att hamna i de grupper som moderaterna vill göra det sämre för.
Det här går rakt emot en välfärd som jämnar ut klyftor och inkomster och är till för alla, menar Albin Kainelainen.

Det är ett rejält steg bort från tanken på en gemensam välfärd som är fördelande och jämlikhetsdrivande. Istället för att sträva efter att inkludera alla i samhället, blir effekten att man exkluderar de grupper in så att den blir mer individualiserad. Det vi delar på blir mindre och fler får klara sig själva.
– Det är helt klart en av de största förändringarna. Man tar av de gemensamma systemen för att sänka skatterna så att folk skall betala själva. Det blir de svaga grupperna lidande av, och där är moderaternas politik exakt likadan som förr.

Albin Kainelainen tror också att de stegvisa försämringarna är tecken på ett mer grundläggande systemskifte än under tidigare moderata regimer.
– Jag tror inte att man har som mål att sänka skatterna med 250 miljarder direkt under en mandatperiod, men däremot på kanske tio år. Jag tror att moderaterna har som mål att skatterna skall ner till en genomsnittlig EU-nivå. Dessutom är det så att privatiserar man till exempel trafikförsäkringen, så är nästa naturliga steg att privatisera hela sjukförsäkringen. Och om man inte är tvungen att redovisa de verkliga effekterna av politiken så kan man lyckas.