Det är inte svårt att hitta kritiker av Silvio Berlusconi. Liberala ledarskribenter skäller honom för populistisk nyfascist, katolska ärkebiskopar fördömer honom som omoralisk, och också på sidan här bredvid blir han sågad jäms med fotknölarna av en av Flammans skribenter.
Det är lätt att instämma i den kritiken. Den slovenske filosofen Slavoj Žižek går ett steg längre och försöker sätta in Berlusconi i ett större politiskt sammanhang (London Review of Books 23/7 2009).

Han ser Berlusconi som del i en global process som innebär spridning av en alltmer auktoritär kapitalism. De världsomfattande tendenserna till trots uppträder den alltid i nationell dräkt. I Singapore är den ”asiatisk” (Deng Xiaoping framhöll Singapore som ett föredöme, trots att kineserna envisas med att kalla Kina för socialistiskt), i Ryssland är den ”rysk” och i Italien ”italiensk”. Den har inte desto mindre gemensamma drag i att de demokratiska institutionerna förvandlas alltmer till ett tomt skal utan innehåll, och att man är beredd att bryta mot lagen när det passar eller helt enkelt att stifta lagar som passar ens intressen. Det är ingen tillfällighet att Berlusconi och Putin är goda vänner.

Det uppseendeväckande – och nya – var inte att CIA använde tortyr, det har det säkert gjort förut, utan att vicepresidenten tyckte att det var rätt att göra det. Liknande tongångar har hörts i svallvågorna av den svenska IB-debatten. Vi sätter rättsstaten ur spel på det att medborgarna må vara säkra och trygga.
Den auktoritära kapitalismen behöver ha sina fiender, det är därför den är nationell och vädjar till respektive lands kultur och traditioner. Fienden kan visserligen som i Italien uppträda som ”kommunister”, med vilket förstås alla som kritiserar Berlusconi, inklusive The Economist, men det vanligaste, också i Italien, är att hotet kommer från invandrare och /eller muslimer.
Och som ett brev på posten blir beväpnade medborgargarden tillåtna, rasistiska lagar stiftas, drakoniska straff utmäts mot människor som räddar asylsökande från en säker drunkningsdöd till havs. I Holland och Slovakien förbjuder man minoriteter att tala sina språk på offentliga platser, och hos oss har vi de absurda kraven på tester för medborgarskap och kontrakt för invandrare.

Alla dessa främlingsfientliga åtgärder är en motsvarighet till den ”förståndiga antisemitism” som förespråkades av högern på 1930-talet. Faran är inte Sverigedemokraterna, utan att borgerligheten tar över deras program.