I den afrikanska diasporan har debatten om den missvisande historieskrivningen pågått till och från under hela dess existens. I höst har den åter aktualiserats med anledning av en bokutgivning. Reines d’Afrique et héroïnes de la diaspora noire, som skrivits av den fransk-afrikanska historikern Sylvia Serbin, kom först ut i Frankrike (Sepia 2005). Den franska förläggaren sålde sedan rättigheter för publicering på tyska till det tyska förlaget Peter Hammer. Boken har nu getts ut med titeln Afrikas Königinnen.
Så långt är allt väl, skulle man kunna tycka. Men Afrikas Königinnen är inte Serbins bok i tysk översättning, utan något helt annat.

I originalutgåvan finner man porträtt av tjugotvå afrikanska kvinnliga ledare som har haft en avgörande roll i sin respektive samhällen.
Ett av kapitlen handlar snarare om en grupp än en person, om kvinnligt kollektivt motstånd i Senegal mot arabiskt slaveri – om kvinnorna från Nder. Det är berättelsen om hur en grupp kvinnor i november 1819 begick kollektivt självmord för att inte falla offer för arabiskt slaveri.
Sylvia Serbin har bidragit med en skärva av den afrikanska kvinnans existens genom tiderna, och därmed börjat ge Afrikas kvinnor deras historiska sammanhang tillbaka.
Det hela började när hon skrev på sin avhandling och gick igenom de militära arkiven. Till sin förvåning fann hon att slagskämpar hade slagits mot de franska trupperna ledda av general Faidherbe. Dessa visade sig vara en afrikansk armé ledd av en senegalesisk drottning på 1800-talet, berättar Serbin för fransk media. Serbins bok visar att afrikanska kvinnor varit politiska, moraliska och militära ledare på den afrikanska kontinenten, och även i andra delar av världen. Därigenom bidrar den till att korrigera en felaktig historieskrivning. Men den tyska versionen är en förfalskning av originalet och en fortsättning på den falska historieskrivning som har varit rådande.

Man kunde hoppas att det helt enkelt handlade om en dålig översättning, men det gör det inte. En del stycken är borttagna, andra omskrivna och nya stycken insatta. Tankar och analyser som finns i den franska originalversionen är förvrängda, och ger tillsammans med de nya styckena en annan bild, som innefattar rasistiska och koloniala vrångbilder.
Att våra läroböcker och historiska romaner är fyllda av missvisande bilder av den afrikanska kontinenten och den afrikanska kvinnan är inget nytt. Det är dock oroande att en bok som ger en ny och bättre bild manipuleras in i samma tradition.