Som ledare för Frihets- och solidaritetspartiet (Özgürlük ve Dayanisma Partisi, ÖDP) befäste Ufuk Uras sin position som talesmannen för den turkiska vänstern. Med en ödmjuk framtoning och drygt 3 000 frivilliga valarbetare blev Uras invald i parlamentet från Istanbul.
Det var en ren personvalskampanj som tog Uras till parlamentet 2007. Med den tioprocentiga parlamentsspärren valde mindre partier att ställa upp med oberoende kandidater. Så även ÖDP. Detta eftersom spärren för oberoende kandidater är betydligt lägre än för de på partilistorna. Väl i parlamentet har Uras åter företrätt ÖDP och sedermera ingått i det prokurdiska partiet BDP:s partigrupp.
– Jag försöker att jobba med både gräsrotsarbete och agera parlamentariskt för att kunna vara ett språkrör för de som kämpar, definierar Uras sin roll.
Samarbetet med det prokurdiska partiet DTP, idag BDP, har varit exemplariskt, menar Uras. Både ÖDP och BDP är starkt kritiska till AKP:s högerregering. Men han kritiserar det största oppositionspartiet CHP.
– AKP är ett pragmatiskt högerparti, likt kristdemokraterna i Europa medan CHP är ett ”socialdemokratiskt” parti som varken bedriver en social politik eller är särskilt demokratiska.

Avhopp till BDP

ÖDP och Uras gick skilda vägar efter att en radikalare fraktion inom partiet tagit viktiga poster. Uras valde då att bli partilös i parlamentet. När det kurdiska partiet DTP stängdes och ersattes av BDP i slutet av 2009 anslöt han sig dit för att partiet skulle få tillräckligt med ledamöter för att bilda en egen partigrupp. Således skapades en brygga mellan kurdrörelsen och den turkiska vänstern. Sedan tidigare har BDP turkiska ledamöter som Akin Birdal, men få har en lika gedigen bakgrund i den turkiska vänstern som Uras, vars modell för ett lyckat parti är tyska Die Linke, där han anser att pluralismen är fungerande.
Hur bedriver man opposition mot AKP?
– AKP är en del av globaliseringen. Kritiken mot AKP måste vara ärlig. Vi får inte nöja oss med att säga att de är konservativa eller islaminfluerade. Det är majoriteten i Turkiet. Vi måste peka på att AKP gör rika rikare och fattiga fattigare. De för en nyliberal politik som vi måste arbeta mot, förklarar Uras och skickar en illa dold passning till den övriga oppositionen, vars kritik ofta handlar om att anklaga AKP för islamism.
– Men vi får inte glömma bort att AKP är konservativa och att islamisterna har stärkts av demokratin. AKP använder demokratin i en machiavellisk mening. Den är ett verktyg för dem, menar han.

Inget alternativ utan vänstern

AKP:s omvandling från ett islamistiskt parti till ett konservativt och regeringsdugligt alternativ lägger Uras stor vikt vid.
– AKP är idag starka för att de vågade genomgå en renässans. Deras radikala föregångare blev till slut AKP, menar Uras. Han tillägger att vänsterns projekt är att försöka ersätta det auktoritära och kemalistiska CHP med ett progressivt alternativ som kan bli ”vänsterns AKP”.
Vad är det då som talar för att vänstern har en framtid i Turkiet?
– Vi är optimister. Utan vänstern finns inget alternativ. Vi måste tro på oss själva eftersom det bara är vi som kan göra något åt det här. Men vi behöver också utvecklas. Vi bör hämta vår politik från livet, inte från doktriner. Doktriner betyder inget för unga och intellektuella. Man organiserar sig på nya sätt idag, avslutar Uras med ett leende och är väl medveten att han själv sedan flera år arbetat i en sådan anda.