”En annan röst” hette den alternativa konferens om folkmord, terror och mänskliga rättigheter som hölls i söndags på ABF huset. Och det var slutsålt och packat till sista raden. Aktivister och åter aktivister rapporterade DN. Att den alternativa konferensen blev så välbesökt och uppmärksammad beror knappast på att den israeliska ambassadören en tid dessförinnan bestämt sig för att leka aktiv konstkritiker. Framgången berodde på en kombination av regeringen Perssons misslyckande och den andra röstens framgång. Den politiskt korrekta och tjusigt förpackade officiella oron kontrasteras av den stora majoritetens oro. Antisemitism är inte det största problemet vi har idag, och av förståeliga skäl upprörs folk mer över Israels rasistiska politik gentemot palestinierna. Och det gäller inte bara den frågan, utan även Mapuche-folket i Chile, kurderna i Turkiet, muslimerna i Indien, tjetjenerna i Tjetjenien, kineserna i Kina. Så många folk som förtrycks på avskyvärda sätt, och som blir ignorerade för att de vederstyggliga regimerna som utför dåden backas upp av det globala politiska etablissemanget. Därför blir den andra rösten den angelägna och den trovärdiga.
Samma sak är det med World Social Forum (WSF) som avslutades i Mumbai för någon vecka sedan. När WSF startade för fyra år sedan var det en annan röst, en alternativ konferens till Davos-mötet där den globala eliten möts för att bestämma över saker de inte har legitim rätt att bestämma över. Genom en kombination av en ständig framgång för forumprocessen i både antal och engagemang och representanterna på Davos mötets fatala misslyckanden, är det numera WSF som är rösten.
I Davos talar man om korruptionen inom Enron, Skandia och Worldcom. Samtidigt är nu också de själva – Israels premiärminister Sharon, Italiens premiärminister Berlusconi och Deutsche Banks ordförande Ackerman, en ledande röst för Davos-mötena, misstänkta för korruption. Även här håller de varandra om ryggen, som de alltid gjort, kanske medvetna om att många finner deras korruptionshärvor motbjudande. Och om det är ett korrupt kriminellt pack som leder världen finansiellt och politiskt kan inte de sociala rörelserna som samlas i Mumbai annat än att bli den trovärdiga rösten.
Det är dags att vi gör samma sak i Sverige. Vi har den ena ingrediensen, misslyckandet, men inte framgången. Vi har misslyckade privatiseringar, korrupta politiker och frånstötande Skandiachefer, vi har ett folkhem som försvann och ett välfärdssystem som inte är värt sitt namn. Men vi har inte en annan röst som med framgång inte bara pekar på felen utan också på alternativen. I början på maj kommer det att hållas sociala forum på olika platser i Sverige. De skulle kunna bli en sfär och en början på en permanent annan röst. En trovärdig röst.
