Kultur 26 april, 2018

Det handlar om att få ihop det

Halvtid, deltid, juletid, alltid livstid, 25 procent, 10 procent, 1 000 procent, alla procent. Tiden är så konstig och ofattbar, det tycker nästan alla. Folk föds och dör och tio år kan gå bara sådär och en natt kan kännas som ett hundraårigt krig.
Livstiden går inte att dela upp i procent. Den pågår hela tiden med ledsamheter och roligheter och vardagligheten och allting på en gång. Arbetslivet går enligt systemet bra att dela i upp i procent, eftersom det går att räkna på, eftersom det bygger på pengar.

Som om ett arbete bara existerar just när det utförs. Som om kroppen glömmer och hjärnan kopplar av och på de där 10 procenten eller 50 procenten eller 75 procenten. Som om procenten är små släpvagnar som kan ställas i vilogarage. En del går helt frivilligt ner till deltid och halvtid för att plugga eller hämta barnen tidigare från förskolan, eller bara för att de är så slut som människor och för att de har råd med det. Andra pusslar ihop de 25 procenten med hundra och halvtider och livstider. Det handlar om att få ihop det. För allt måste betalas.

Folk går in i väggar och faller som furor i stora skogar, sen ligger de där och tänker på semestrar och gamla föräldrar och mail som inte skickats och att nån kollade snett i mataffären och allt som borde göras förövrigt.
Nån kanske skulle säga att det är ett privilegium att bli lite bränd av jobb, alltså att det bara kan hända i en värld där det finns tid att tänka efter osv. Bönderna eller de som inget jobb har eller de som bor här eller där, de kan inte bli brända. Det jobbas dag och natt och slits och släpas och inte klagas det på det inte.

Äh såklart att det finns massa bönder som ligger och oroar sig för att nån ko ser så konstig ut på ögonen, vad vet jag. Den som sover på pendeltåg blir säkert utmattad av att tänka på alla möjliga sovplatser och en borttappad påse och allt det där andra.
Det är inte bara kulturarbetare eller chefer eller de som har en anställning som försäkringskassan räknar som godtagbar som kan bli utbrända. Men kanske är det ändå enklare om en har ett enklare typ av jobb säger nån. Jo men asså pizzabagare kanske? Det är ändå en sånt där jobb som en bara kan göra och sen gå hem. Det går inte att bli utbränd av att baka pizza väl? Inte vet jag men om degen blev dålig och kunderna är otrevliga och står och suckar och du bara får betalt per timme och chefen kommer och säger att det är så lite folk och att du kan gå hem: ”Solen skiner” säger chefen, solen skiner, gå hem och gör nåt kul. Du får ju noll kronor om du gör nåt kul tänker du men går hem ändå och då ska alla dina barn plötsligt samla in pengar till sina fotbollslag och handbollslag och körer och behöver bara hundra kronor och en hembakad kaka att sälja på torget. Då du, då kanske det börjar brännas i kanterna.

_______________________________